Teknisk Tidskrift / 1931. Elektroteknik / 186 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 11. Nov. 1931 - H. Thunell: Om automatiseringen av Stockholms telefonnät

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 1. Anläggningskostnad för en manuell
centralbatteristation.

De organ, som vid en manuell telefonstation
erfordras för växling av abonnenternas samtal, äro där
sammanförda till s. k: växelbord. Varje växelbord
består, i stort sett, av bordskivan och vertikalfältet.
Bordskivan innehåller de egentliga växlingsorganen;
växelsnören med kopplingsproppar, omkastare och
avringningssignallampor. Vertikalfältet inrymmer
svarsfältet och multipeln. Svarsfältet utgöres av
anordningar, som tillkännagiva abonnenternas
anropssignaler. Till varje sådan anropsanordning (s. k.
klaff eller signallampa) hör en jack för besvarandet
av anropen. En jack är ett slags stick-kontakt, i
vilken man kan införa en propp och därigenom
åvägabringa sammankoppling av elektriska ledningar.
Dylika jackar finnas exempelvis på så gott som
varje radioapparat och torde icke erfordra ingående
beskrivning. Antalet påringningsorgan i svarsfältet
avpassas efter abonnenternas samtalsfrekvens, dvs.
antalet påringningar i genomsnitt per abonnent
under dagens livligaste timme, och
den arbetsmängd, man anser kan
påläggas en telefonist för att denna skall
prestera ett fullgott arbete.
Multipeln innehåller påkopplings jackar
till stationens samtliga
abonnentnummer. Varje till stationen inkommande
ledning passerar därför en dylik jack
i varje växelbords multipel, innan
den slutar vid ledningens
påringningsanordning i visst växelbords
svarsfält. Härigenom kan alltså varje
telefonist besvara påringningar från
ett visst antal av stationens
abonnenter och har möjlighet sammankoppla
dessa med vilken som helst av
stationens. Av det nu sagda inses, att
vid växande abonnentantal å en
manuell station växer växelbordens
antal i proportion härefter men
samtidigt växer även varje bordsmultipels jackantal.
Multipeln växer, kan man säga, i två dimensioner.
Anläggningskostnaden för manuella telefonstationer
utgöres därför av en del proportionell mot
abonnentantalet och en del proportionell mot dess kvadrat.
Kostnaderna äro givetvis även beroende av
samtalsfrekvensen och stationstypen.

Fig. l visar anläggningskostnadens förhållande till
abonnentantalet vid s. k. centralbatteristationer
med en viss samtalsfrekvens.

Då ett telefonnät vuxit så stort, att det
innehåller mer än en station, anordnar man
förbindelseledningar mellan stationerna, på vilka sådana
samtal framföras, som begäras till abonnentnummer vid
annan station. Dylika förbindelseledningar kallas
vanligen trunkledningar efter det engelska ordet
trunk = stråkväg. Fig. 2 visar i stora drag, huru
samtal mellan abonnenter på skilda stationer
uppkopplas. Bilden visar tvenne växelbord i sektion,
placerade i skilda stationer. Det vänstra är ett s. k.
A-bord, det högra ett B-bord. . A-bord äro växelbord
av det slag vi talat om här ovan; således bord med
svarsfält och multipel i vertikalfältet. B-bord sakna
svarsfält, som synes. De användas endast för
uppkoppling av samtal från andra stationer i nätet. Vi
antaga nu, att den å bilden visade abonnenten
(A-ab) gör anrop till stationen. Telefonist inför då
växelproppen SP i abonnentens svarsjack a₁ och
kommer därigenom i talförbindelse med abonnenten.
Begär denne nu ett nummer på samma station, finnes
detta inom bordets multipelfält, och
sammankopplingen sker genom att växelproppen RP införes i
begärda numrets multipeljack. Tillhör däremot det
begärda numret annan stations nummerserie,
nedtrycker telefonisten tryckknappen T, varigenom hon
över en särskild talledning får förbindelse med
telefonist vid ett B-bord i andra stationen. Den
första telefonisten, A-telefonisten, repeterar nu
abonnentnumret, B-telefonisten tar då ett snöre och
inför dess växelpropp S i det repeterade numrets
multipeljack b₂. Snöret är i bordskivan märkt med ett
nummer, vilket B-telefonisten uppgiver för A. Vi
se av bilden, att proppen med snöret (S) står i
elektrisk ledningsförbindelse med en jack t i A-bordet.
Denna trunkjack t är märkt med samma nummer
som S, och A-telefonisten inför nu RP i det upp-

Trunklednfng

Tal/edning

B-ob

A-bord å A-sfatior

B-bord å B-stafion

Fig. 2. Principen för manuell trunkning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>