Teknisk Tidskrift / 1931. Elektroteknik / 188 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 11. Nov. 1931 - H. Thunell: Om automatiseringen av Stockholms telefonnät

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 4. Telefonnätens utveckling i Stockholm 1910-1930.

tiorien vid Skeppsbron, Centralen, som tagits i bruk
1901, var både otillräcklig och otidsenlig. Frågan
om nybyggnad och övergång till automatisk drift
stod på dagordningen, då det stora privata
telefonnätet Aktiebolaget Stockholmstelefon 1918 övergick
i statens ägo. Näten skulle nu sammanslås;
abonnentantalet sprang upp till över 100 000, och antalet
stationer hade ökats i samma mån. Det var ett
stort komplex av problem, som uppstått och
krävde sin lösning. Som första provisorium infördes
1919 den s. k. samtrafiken; man kunde för en avgift
av 10 öre ringa mellan apparater i de olika näten.
1923 slopades detta; man hade nu hunnit ordna
nätens fullständiga sammanslagning till ett. Vad detta
dock innebar för expeditionskostnadernas konto,
kunna vi ana. Abonnentantalet nedgick under
efterkrigsåren, beroende delvis på de sämre tiderna men
till största delen på, att man i stor utsträckning
upphörde att abonnera på dubbla telefoner, riks och
stockholmstelefon. Från och med 1923 har dock
abonnentantalet varit i starkt stigande och närmar
sig nu 110000.

Åren närmast före de händelser, vi nu skildrat,
hade man i Stockholm igångsatt experiment med tre
olika automatiska telefonsystem på mindre
provstationer. Ett av dessa system, som i sin första form
angivits av förre telefondirektören och
överingenjören vid telegrafverket A. HULTMAN, och som
tillverkades av Telefonaktiebolaget L. M. Ericsson, blev
under årens lopp av denna firma så utvecklat och
fullkomnat, att telegrafstyrelsen 1921 beställde en
helautomatisk telefonstation för Stockholm om 5000
abonnentnummer. Stationen, som kallades Norra
Vasa, inrymdes i förhyrda lokaler vid
Norrtullsgatan. Den blev klar och sattes i trafik i början av
år 1924. Härmed hade alltså Stockholm fått sin
första automatstation. Huruvida den skulle följas
av flera enligt samma system, berodde nu på de
erfarenheter, man kunde få i fortsättningen. I slutet
av 1924 kontrakterades utökning av Norra Vasa med
5 000 nummer. Dessa arbeten blevo klara 1926, då
stationen sålunda omfattade 10 000 nummer.

Telefonnätets utseende vid denna tid framgår av
fig. 5. Överst se vi automatstationen Norra Vasa
(N. V.), som till skillnad från manuella stationer i
nätet markerats med fylld cirkel. De manuella
stationerna äro:

Södra Vasa (S. V.) belägen vid Vegagatan
Kungsholmen (K.) " " Polhemsgatan

C. B. Norr (C. B. N.) " " Jakobsbergsgatan

Stockholmstelefons
Östermalm (S. Ö.) " " Sibyllegatan

Riks Östermalm (R.
Ö.) ............ " " Karlaplan

Norr (N.) ........ " " Malmskillnadsgatan

Centralen (C.)––- " " Skeppsbron

Namnanropsstatio-

nen (Na.) ...... " "

Söder (S.) ....... " " Högbergsgatan

Av dessa stationer tillhöra Centralen,
Namnanropsstationen, C. B. Norr och Riks Östermalm det
ursprungliga rikstelefonnätet, som vid tidpunkten för
Stockholmstelefons övertagande även hade en
Vasastation vid Upplandsgatan. Dess abonnenter intogos
sedermera till Norra Vasa, varefter stationen
slopades. I nedanstående tab. 1 visas det ungefärliga
abonnentantalet å stationerna den 1 jan. 1926.

Tabell 1.



Tabellen innehåller även uppgifter om den
procent av stationernas samtal, som trunkades till andra



Fig. 5. Stationer och trafikvägar i Stockholms lokala telefonnät 1926.
(Beteckningar, se ovan.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>