- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1931. Elektroteknik /
196

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 11. Nov. 1931 - Siffer Lemoine: CCIR-Konferensen 1931

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utanför nyttiga frekvensbandet reduceras till sådant
värde, att de ej inverka störande vid normal
mottagning av stationer på närliggande frekvenser.

6. Reduktion av frekvensbanden.

Härom uttalade CCIR,

        att för frekvenser lägre än 100 kc/sek är både
önskvärt och möjligt, att ettdera av sidobanden
undertryckes, eventuellt bärfrekvensen, framför allt
vid sådan sändning, som kräver större bredd å
sidobanden, exempelvis telefoni, bildtelegrafi etc.,

        att vidare för frekvenser högre än 100 kc/sek en
undertryckning av ett av sidobanden i vissa fall är
möjlig, men att erfarenheten ännu icke tillåter
avgöra, huruvida detta med hänsyn till därmed
förenade tekniska svårigheter ställer sig fördelaktigt
ur ekonomisk synpunkt.

7. Metoder för frekvensstabilisering.

Med stabilisering av en sändares frekvens avses
här stabilisering av den frekvens, som i verkligheten
utsändes, oberoende av om densamma sammanfaller
eller icke med den nominella frekvensen.

Inom bandet 10 - 1 500 kc/sek. kunna fasta
stationer och landstationer, som äro utrustade med
hög-frekvensmaskiner eller rörsändare, i regel stabiliseras
med en noggrannhet av 0,1 %. Samma gäller
sändare, som arbeta på högre frekvenser. Med
användning av moderna hjälpmedel kan
noggrannhetsgraden till och med hållas inom 0,01 %.
Rundradiostationer kunna utan svårighet anordnas att
hålla föreskriven tolerans av ± 50 perioder per
sekund.

De anordningar, medelst vilka kan ernås en
stabilisering med ovannämnda noggrannhetsgrad, äro
styroscillatorer, stämgafflar och kvartskristaller,
försedda med termostater för temperaturens
konstanthållande. Med tillhjälp av dylika apparater kan
påräknas en stabilitet av 1/100 000. Desamma ställa
sig dock kostsamma i anskaffning.

Av allra största vikt är att fasta stationer och
rundradiostationer, vilka arbeta med små inbördes
frekvensdifferenser, hålla sin nominella frekvens så
konstant som möjligt. För detta ändamål
rekommenderas, att stationerna utrustas med tvenne
av varandra oberoende anordningar för
frekvens-styrning och kontroll, exempelvis styroscillator
jämte frekvensindikator, kvartskristall, vågmeter av
hög precision eller dylikt.

Rörliga stationer, vilkas våglängd ofta skall
ändras, måste av praktiska skäl utrustas med
enklare anordningar för frekvensstyrnirig och -kontroll
och kunna följaktligen ej heller påräknas äga samma
grad av stabilitet som föregående.

För detaljerade beskrivningar av ovannämnda
olika stabiliseringsmetoder refereras till dokument,
lämnade av skilda telegrafförvaltningar samt däri
gjorda litteraturhänvisningar.

8. Reduktion av störningar inom för olika slag av trafik
gemensamma band över 6 000 kc/sek.


Konferensens enhälliga uppfattning härom var, att
för reduktion av störningar inom gemensamma
band, belägna över 6 000 kc/sek. (våglängder under
50 meter), bör följande iakttagas:

a) fasta stationer och markstationer böra strikt
hålla föreskrivna toleranser;

b) rörliga stationer böra snarast förses med
anordningar, som möjliggöra iakttagande av samma
noggrannhetsgrad;

c) stationer, som nyttja vågor av typ A 2 och
använda större frekvensområden än tidigare
rekommenderats (avi nr 20 CCIR 1929) böra bemöda sig
att såvitt möjligt reducera ifrågavarande
frekvensband;

d) fasta stationer och markstationer böra vidare,
i den mån dylikt är förenligt med trafikens art,
nyttja antennsystem med minsta möjliga
strålningsvinkel;

e) vid telegrafi till och från fartygsstationer,
därvid sändning och mottagning sker samtidigt och
trafiken avvecklas på skilda frekvenser, bör
kuststationens normala mottagningsfrekvens vara belägen
utanför det gemensamma bandet. Sker
kommunikation endast i en riktning i sänder, bör trafiken äga
rum på en och samma frekvens i båda riktningarna,
då nyttjandet av tvenne frekvenser i dylikt fall icke
kan anses berättigat;

f) frekvenser, som nyttjas av ett och samma slag
av stationer, kunna lämpligen sammanföras i
grupper, exempelvis ett visst frekvensband för telefoni,
ett annat för telegrafi, i händelse båda slagen av
trafik förekomma.

9. Anordnande av radiotelefonförbindelse mellan rörlig
station och telefonnät.


På teknikens nuvarande ståndpunkt möter inga
hinder att anordna radiotelefonförbindelse mellan
rörliga stationer och telefonnät. Erfarenheterna på
området tillåta att med viss säkerhet närmare ange
betingelserna i tekniskt och annat hänseende för
upprättandet av dylik trafik.

Konferensen gjorde i denna fråga synnerligen
ingående uttalanden, baserade främst på i praktiken
vunna erfarenheter, och varav nedan skola nämnas:

1) för dylik trafik böra i regel frekvenser nyttjas
mellan 3 000 och 23 000 kc/sek. (våglängder mellan
100 och 13 m.); vid trafik över kortare distanser
kunna användas frekvenser mellan 1 500 och 3 000
kc/sek. (våglängder mellan 200 och 100 m);

2) i sådana fall, då den direkta strålningen
(ytvågen) företrädesvis utnyttjas i stället för
rymd-strålningen, bör den fasta stationen förläggas i
omedelbar närhet till kusten;

3) fasta stationer böra äga största möjliga
sändningseffekt. För rörliga stationer åter
rekommenderas ej större effekt än av storleksordningen 2 kW
vid telefoni, då förhållandena eljest kompliceras i
fråga om sändarens störande inverkan på
mottagningen;

4) fasta stationer böra såvitt möjligt nyttja
riktade antennsystem för både sändning och
mottagning med så liten strålningsvinkel som trafiken
medger. Möjligt är emellanåt att ombord reducera
antalet antenner genom sådant typval, som tillåter
användning av flera frekvenser vid både sändning och
mottagning (antenner av enkel dipoltyp);

5) vikt lägges särskilt på att landstationens
frekvens hålles inom föreskrivna toleransgränser, vilka
jämväl böra gälla den rörliga stationen;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:12:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931e/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free