Teknisk Tidskrift / 1931. Elektroteknik / 205 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 12. Dec. 1931 - H. Thunell: Om automatiseringen av Stockholms telefonnät

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

automatiska stationer, som stockholmsnätet nu har,
kunna följande samtalskombinationer förekomma:

1. Samtal mellan abonnenter vid samma manuella
station. Uppkoppling sker i multipeln i det
växelbord, där A-abonnenten besvaras.

2. Samtal mellan abonnenter vid olika manuella
stationer. Uppkoppling sker över trunkledning.

3. Samtal mellan abonnenter vid samma
automatstation. Samtalet uppställes över sökare, första och
andra gruppväljare samt ledningsväljare, samtliga
tillhörande stationen i fråga.

4. Samtal mellan abonnenter vid olika
automatstationer. Uppställes över sökare och första
gruppväljare å ena stationen, en förbindelseledning mellan
stationerna samt andra gruppväljare och
ledningsväljare å andra stationen.

5. Samtal från en automatabonnent till en
manuell abonnent, samt slutligen

6. Samtal från en manuell abonnent till en
automatabonnent.

Dessa två senare samtalstyper tarva en något
utförligare förklaring angående sättet för deras
uppkoppling.

Samtal av det slag, som angivits i punkt 5,
avvecklas i kopplingsväg sålunda:

Sedan automatabonnenten med fingerskivan slagit
det önskade numret, dirigerar registret GV.I på
vanligt sätt till den mot numret svarande mattan.
Härifrån utgående förbindelseledningar gå till den
manuella station, det åsyftade abonnentnumret
tillhör. Varje ledning slutar där liksom en manuell
trunkledning, jämför fig. 2, med ett
kopplingssnöre och en propp inom ett vanligt B-bord. Sedan
GV.I i radialled utvalt dylik trunkledning, tändes
en lampa vid motsvarande snöre och propp i
B-bordet. A-stationens register påverkar därefter vissa
till ledningen hörande apparater, placerade å
B-stationen, vilket resulterar i, att B-abonnentnumret
framträder med lysande siffror på en ljustablå i den
B-bordsplats, där snöret befinner sig. B-telefonisten
uppkopplar nu i multipeln det snöre, vars
snörlampa lyser, till det av tablån angivna numret.
Siffrorna slockna därefter i tablån och påringningssignal
utgår automatiskt. Automatabonnenten märker
således icke, att en telefonist deltar i kopplingen. För
denne fungerar det hela som en helautomatisk



Fig. 16. Ljussignalbord.



Fig. 17. Knappsatsbord.

koppling. B-bord anordnade för uppkoppling av samtal
från automatiska abonnenter på sätt, som nu
beskrivits, kallas ljussignalbord. Fig. 16 är ett exempel
på dylika bord, hämtat från den manuella
R-Östermalm. Till det yttre skilja de sig från vanliga
manuella trunkbord endast däri, att de kompletterats
med ljustablå.

Då samtal begäras av abonnenter vid manuella
stationer till automatiska abonnenter, punkt 6 här
ovan, är expeditionsförfarandet följande:

A-telefonisten besvarar anropet som vanligt genom
att införa den ena till en snörlinje hörande
växelproppen i anropande abonnentens s vars j ack.
Snörlinjens andra växelpropp urkopplas därefter i en
trunkjack, varigenom hon kommer i förbindelse med
en telefonist på den s. k. knappsatsstationen och
repeterar för denna det av abonnenten rekvirerade
numret. Knappsatstelefonisten nedtrycker därefter
mot begärda numret svarande tryck-knappar inom en
i expeditionsplatsen anordnad knappsats, liknande
knappstället på vissa räknemaskiner. Härigenom
påverkas ett register, och kopplingen uppställes över



Fig. 18. Vy av knappsatsstationen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>