Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
8
än de angivna värdena för C-C-bindningarnas
spaltningsenergi. Detta förklarar, varför mycket
högmolekylära substanser icke kunna bringas i ångform, utan
att de härvid sönderfalla.
De mellan molekyler av olika slag verksamma
krafterna äro av samma storhetsordning som
kohesionskrafterna mellan molekyler av samma slag. Deras
inverkan på varandra är mellertid beroende av
polariserbarheten. I stort sett finnas molekyler eller
atomgrupper av två slag: sådana av ringa och sådana av stark
polariserbarhet. Grupper av det förra slaget (t. e.
-CH2-) attraheras, mättas, endast av andra grupper
med ringa inducerbart moment, medan grupper av det
senare slaget (O- och N-haltiga) endast attraheras av
sådana med stort inducerbart moment. Som typ för
apolära lösningsmedel må nämnas kolväten och fett,
som typ för polariserbara vatten. De i ’organiska
molekyler ingående grupperna kunna således indelas i
hy-drofila och lipofila, de förra lösliga i vattenliknande
lösningsmedel, de senare i fettartade lösningsmedel. I
enlighet härmed förklaras t. e. anrikningen av
tvälmoleky-lerna i gränsskiktet mellan vatten och olja och därmed
tvålens förmåga att nedsätta ytspänningen mellan vatten
och olja, med andra ord tvålens emulgeringsförmåga
genom närvaron av den hydrofila karboxylgruppen och
den cipofila kolvätekedjan i samma molekyl.
Härefter redogöres för symmetriformer hos
kristall-gitter och olika gittertyper med hänsyn till
förefintligheten av huvudvalensbindningar i kristallens tre
riktningar. Diamanten är ett exempel på
Huvucivalens-gitter. Här motsvarar nämligen bindningen mellan två
godtyckliga kolatomer energetiskt en huvudvalens.
Kristaller, i vilka huvudvalenskrafter äro verksamma
endast i två riktningar, t. e. hos grafit och kalciumsilicid,
hava s. k. skiktgitter och uppvisa stor spaltbarhet i en
viss riktning. I kedjegitter äro huvudvalenskrafter
verksamma endast i en riktning, och kristallen utgöres
av hela kristallen genomlöpande molekylgrupper,
"molekyltrådar". Exempel på ett dylikt gitter lämnar asbest
och av organiska substanser paraffin.
I därpå följande kapitel behandlas några
användningssätt för molekylmodeller för tydning av
kristalli-sationsförlopp, blandningskristallbildning, uppkomsten
av molekylföreningar (kristallvatten, kristallalkohol)
och cis-trans-isomerien. Härefter ägnas ett kapitel åt
högmolekylära substanser i allmänhet, varvid först
förändringarna i de fysikaliska egenskaperna vid ökad
molekylstorlek beröras. I detta samband refereras
STAUDINGERS under senare år utförda omfattande
arbeten över genom polymerisation och kondensation av
enkla föreningar framställbara högpolymera föreningar.
Genom polymerisering erhållas t. e. polyoximetylener
(ur formaldehyd), polyetylenoxider, polyallylklorid.
Likartade "kedjemolekyler" erhållas genom förestring av
tvåbasiska syror med tvåvärda alkoholer eller genom
självkondensation av acetaldehyd. Sådana syntetiskt
framställda högpolymera substanser hava fått en
alltmera ökad användning i tekniken (bakelit, akrolit
m. m.). Förf f. anse lämpligt att icke använda ordet
molekyl, med vilket ju avses strängt identiska
smådelar, inom detta område utan i stället här tala om
huvudvalenskedjor resp. huvudvalensnät.
Resultaten av förff:s diskussion beträffande
cellulosans finstruktur i de följande kapitlen är det svårt
att närmare ingå på, då härför ett medtagande av
bildmaterialet vore nödvändigt. Här må därför endast
nämnas, att förff. genom en ingående jämförelse av
föreliggande undersökningsresultat inom cellulosakemien
och den röntgenografiska forskningen anse cellulosa ut-
göras av huvudvalenskedjor uppbyggda av
cellobios-rester, vilka i sin tur bestå av två glykosrester.
Gly-kosen till slut har ringstruktur med fem kol- och en
syreatom i ringen. Dessa ringar sammanhållas i
hu-vudvalenskedjan av syreatomer. Elementarkroppen i
cellulosakristallen har dimensionerna 7,9, 8,35 och 10,3
Å, där den sistnämnda motsvarar längden hos en
cello-biosrest.
Polarisationsoptiska och röntgenografiska
undersökningar hava vidare visat, att grupper av molekyler eller
rättare sagt knippen av huvudvalenskedjor i den nativa
cellulosan äro sammanslutna till små av varandra
oberoende kristaller eller miceller, såsom den
kolloidke-miska termen lyder. I de flesta fall förefinnes en viss
regelbundenhet i dessa micellers anordning i fibern,
vilket även kan utläsas ur röntgenogrammet.
Genom sin micellära byggnad förhåller sig cellulosan
gentemot kemisk påverkan på två olika sätt. Sålunda
kan man särskilja micellära ytreaktioner och
permu-toida reaktioner. I förra fallet anlagras reagensets
molekyler endast vid de yttersta huvudvalenskedjorna i
micellen. I senare, fallet intränga reagensets molekyler
i micellens inre. Detta reaktionssätt utgör ofta början
till en fullständig lösning av cellulosan.
Förff. behandla sedan förloppet vid cellulosans
svallning, mercerisering, de skilda cellulosaderivaten, samt
strukturen hos cellulosan närstående naturprodukter
såsom hemicellulosa, pentosaner och mannaner, vidare
lignin och kitin.
Härefter ägnas ett kapitel åt kautschuk,
guttaperka och balata. Även dessa substanser anses vara
uppbyggda av huvudvalenskedjor (av isoprenrester).
Emellertid har kautschuken cis-, de båda senare
träns-konfiguration, vilket förklarar skillnaden i
elasticitets-egenskaper och smältpunkt.
I de sista kapitlen behandlas stärkelse, pektinämnen
och äggviteämnen och till slut ägnas några ord åt
till-lämpningen av de framlagda teorierna på morfologiska
och fysiologiska spörsmål.
Må detta vara nog för att visa den allmänna
användbarheten av de i denna bok framlagda nyare åsikterna
beträffande högpolymera organiska ämnens struktur.
Det må dock tilläggas, att kapitelindelningen kunde
hava valts på ett mera överskådligt sätt och att en del
tryckfel insmugit sig i formler och tabeller.
K.-I. 8.
Nyutkommen litteratur.
J. ALEXANDER: Colloid Chemistry, Publ.: Chapman &
Hall, 15/.
F. H. CONSTABLE: Modern Physical Chemistry, Publ.:
Benn, 10/6.
H. G. DEMING: In the Realm of Carbon, Publ.:
Chapman & Hall, 15/.
Dept of (Scientific and Industrial Research: The
re-activity of coke. His. Maj. off. 43 s., 9 d.
J. GRANT: The Measurement of Hydrogen lon
Con-centration, Publ.: Longmans, 9/.
R. W. JAMES: X-ray Crystallography, Publ. Methuen.
88 s. 2/6.
I. LANGMUIR: Electrical Interactions of Tungsten,
Thorium, Caesium and Oxygen, Publ.: Oxf. P.
Columbia. 17 s. 2/6.
J. W. MELLOR: A Comprehensive Treatise ön
Inor-ganic and Theoretical Chemistry, Vol. X, Sulphur and
Selenium, Publ.: Longmans, 63/.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
