Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
TEKNISK TIDSKRIFT
13 JUNI 1931
Fig. 29. Kalkrikt klinkerpulver
i vatten efter l minut.
Fig. 30. Dito efter 15 minuter. Fig. 31. Dito efter 60 minuter.
Som resultat av våra undersökningar med olika
Mndetidsreglerare kan således fastslås, att långsam
eller normalbindning inträder, såframt de av klinkerns
kalkaluminat med vatten bildade
aluminiumförening-arna utfällas ur reaktionslösningen.
De olika klinkermineralens reaktion med vatten
försiggår enligt min tanke sålunda, att vattnet först
upplöser de olika kalkföreningarna i oförändrad form.
Kalkaluminaten och kalksilikaten bilda härvid
vattenhaltiga föreningar: kalkaluminathydrat och
kalksili-kathydrat. Dessa föreningar äro emellertid mycket
obeständiga och i hög grad hydrolytiskt spjälkta.
Reaktionslösningen av klinkermineralen och vatten
innehåller därför väsentligen olika hydrolysprodukter.
vilket även framhållits av de svenske forskarna
ASSARSSON och SUNDIUS.
Den bildade kalkhydratlösningen innehåller
kalk-si likathydrat, kalkaluminathydrat samt kolloidalt löst
kiselsyra och aluminiumhydroxid i av de rådande
koncentrationsförhållandena betingat jämviktsläge.
Klinkerns järnoxidförening är såvitt känt ytterst
svårlöslig och resistent, varför dess eventuella
reaktion kan lämnas obeaktad.
Att en kolloidal lösning bildas vid cementets
reaktion med vatten, är allmänt antaget, fastän man
egendomligt nog ej gått närmare in på problemet. Vi veta
emellertid, att silikaten, såsom vattenglas, och
alumi-naten, såsom exempelvis kaliumaluminat, med vatten
bilda kolloidala lösningar av kiselsyra resp.
aluminiumhydroxid, i vilka lösningar alkalit verkar som
peptisator. Vidare känna vi från kolloidkemien, att
kiselsyran är en s. k. negativ, aluminiumhydroxiden
åter en s. k. positiv kolloid, dvs. vid elektrolys
vandrar den kolloidala kiselsyran till anoden,
aluminiumhydroxiden till katoden. Enligt BILTZ
intressanta undersökningar om kolloidala lösningars inbör-
des reaktioner vet man,
att positiva kolloider
koagulera neg.ativa och
omvänt. Jag vill här visa
ett
koaguleringsexperi-ment, som visar, huru en
kolloidal kiselsyrelösning
av vattenglas momentant
koagulerar, då man
häller den i en kolloid,al
lösning av
aluminiumhydroxid (här i form
av en starkt utspädd
lösning av
rnonokaliumalu-mlnat).
Enligt Zsigmondys formulering av de elektriskt
laddade kolloidala partiklarna | | anion - och
| | kation + kan denna koaguleringsreaktion
formuleras på följande sätt:
|Si02; aqual Si03 ~
|A12Q3; aqua| A10H + =
= |Si02; aqua| Si03 . AlOH |Al2Q3.aqua|
Denna koaguleringsreaktion förklarar, varför
klin-kerpulvret torkar eller styvnar, dvs. binder genast,
om ej någon aluminiumhydroxid-fällande
bindetids-reglerare tillsättes till klinkerpulvret. Vid frånvaro
av bindetidsreglerare bildas nämligen som jag
nämnt en kolloidal lösning av silikat och aluminat,
dessa koagulera varandra ömsesidigt och
momentant under bindning av stora mängder vatten,
såsom vi sågo av det utförda experimentet. Vid
närvaro åter av gips eller annan bindetidsreglerare i
lösningen utfälles den kolloidalt lösta
Aluminium-komponenten, så snart den gått i lösning, och en
kolloidal lösning av silikat, en kiselsyresol bildas. I
den mån lösningsprocessen framskrider, blir lösningen
anrikad med kalkhydrat och kolloidalt löst silikat.
Kiselsyran är som nämnts en negativ kolloid. Det
är känt, att kationer genom elektrolytverkan
koagulera negativa kolloider, varvid en stark stegring i
koaguleringsförmågan är att iaktta hos tvåvärda
kationer i förhållande till envärda resp. hos trevärda
kationer i förhållande till tvåvärda. Sålunda
koagulera Al-salter ined trevärd Al-kation en
vattenglas-lösning momentant och redan vid ringa tillsats. En
tvåvärd kation, här i form av kalciumklorid, verkar
svagare; vid försök ser man hur det bildade gelet åter
går i lösning, och först vid tillsats av en större mängd
kalciumkloridlösning inträder koagulering.
Vid cementets normala eller långsamma avbind-
Fig. 32. Kalkrikt klinkerpulver
i vatten efter l minut.
Fig. 33. Dito efter 90 minuter. Fig. 34. Dito efter 120 minuter.
Fig. 35. Tetrakalciumaluminat
4 CaO - A1203 . 13 H20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
