- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1931. Kemi /
44

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TEKNISK TIDSKRIFT

18 JUNI 1931

siska salter (även jodiden) bildas omedelbart ur
komponenterna.

Vad förklaringen till det gynnsamma inflytandet
på hållfastheten beträffar, kan denna sök,as i en rent
kemisk verkan. Vid bildningen av dessa starkt
basiska salter bindes stora mängder kalciumhydroxid,
varigenom kiselsyr.ans löslighet ökas. Samtliga
bin-detidsreglerare, vilka bilda kalkrika fällningar av
alu-miniumiöremngar, förläna ävenså betongen avsevärt
högre hållfasthet än de bmdetidsreglerare åter, som
fälla kalkfattiga eller kalkfria aluminiumföreningar.
Det föreliggande experimentella materialet visar
tydligt, att de erhållna hållfasthets värdena äro en
funktion av den kalkmängd de olika bindetidsreglerarna
förmå kemiskt bind,a. Ju mera kalk som bindes eller
avlägsnas från reaktionslösningen desto snabbare
upplösas kalksilikaten och desto kiselsyrerikare blir
lösningen, varigenom limmet blir starkare.

Genom att närmare undersöka aluminiumoxidfattigt
klinkerpulver, som binder långsamt utan tillsatser,
förelåg nu en möjlighet att pröva riktigheten ,av den
här utvecklade teorien om snabbindning och
normalbindning. Vore teorien riktig, borde dylikt långsamt
bindande klinkerpulver binda momentant vid tillsats
av en kolloidal aluminiumhydroxid lösning. Den
påbörjade undersökningen synes tillfullo bekräfta min
teori. En lösning, som innehåller 0,5 %
kaliumalumi-nat, förorsakar således momentan avbindning av
dessa i och för sig långsamt bindande klinkerpulver.
Även har spår av aluminiumacetat samma verkan,
medan åter en lösning av 2 % kalilut, som provades
för kontrollens skull (i jämförelse med
kaliumalumi-natet), ej förorsakade någon förändring.

Det förefaller mig som om vi i detta sammanhang
skulle h,a kommit orsaken till en av de största
tråkigheterna vid cementets praktiska användning på spåren.
Det är känt, att man med humus- eller rosthaltig sand
ofta får en dålig eller till och med helt oduglig betong.
Talrika äro de reklamationer som cementfabrikerna
få av denna ,anledning. Det heter då alltid, att
cemen-tet ej förhåller sig som vanligt, dels torkar det redan
i bländaren, dels hårdnar betongen ytterst långsamt.
Betongen förhåller sig som om cementet vore
snabb-bindande eller svagt bränt, vilket kommer ut på
detsamma. Vid undersökning visar det sig sedan, att
cementet är felfritt fastän duglig betong ej erhållits.
Det är svårt att förstå och förklara, att’denn,a lilla
halt av rost eller humus kunnat åstadkomma en så
kolossalt menlig verkan. Då vi emellertid veta, att
järnhydroxicl och även lim ge lösningar, som
innehålla positiva kolloider, vilka liksom kolloidal
aluminiumhydroxid koagulera kiselsyra, ligger det mycket
nära till hands att söka orsaken till dylik sands
skadliga inverkan däri, att den gör cementet mer eller
mindre snabbindande, Kiselsyran koaguleras av
humusämnena resp. av ferrihumaten eller av de
kol-loidalt lösta järnföreningarna omedelbart på
cementkornen och den normala upplösningsprocessen och
bildningen av deri limmande kolloid,ala
silikatlös-ningen förhindras.

Vår påbörjade undersökning härom fortsattes, och
jag hoppas att vi skola kunna definitivt bevisa den
förmodade orsaken till dylik sands menliga inverk,an
samt finna ett praktiskt användbart botemedel.

Vissa experiment beträffande cementkornets
svallning - Quellung - i vatten kunna numera på denna

basis förklaras. Skakar man ett par gram cement i
en liter vatten utan att låt,a cementet sätta sig till
bottnen, erhålles en bomullsliknande massa som fyller
hela flaskan. Det har tidigare av TIPPMAN påvisats
att detta fenomen endast inträder vid närvaro av gips.
Våra undersökningar visa, att även övriga
bindetidsreglerare förorsaka fenomenet. Massan består då av
de av mig här tidigare vis,ade sfärolitiska kristallerna
av kalkaluminatdubbelsalt och geler ,av kiselsyra.
Vid frånvaro av gips eller bindetidsreglerare
koaguleras kiselsyran omedelbart på klinkerkornen, varför
klinkerkornen bli tunga och falla till bottnen, medan
vid närvaro av reglerare aluminiumhydroxiden genast
utfälles och kalksilikaten gå i lösning, ur vilken
sedan den voluminösa kiselsyregelen bildas. Wells
har även påvisat att trikalciumsilikatpulver vid
skakning med vatten visar samma svällningsfenomen.
Skakar m,an däremot trikalciumsilikatpulver i en
lösning av kalkaluminat, uteblir enligt WELLS
svallningen fullständigt: trikalciumsilikatkornen bli
endast tunga och sjunka snabbt till bottnen, vilket
således förklaras därav att kiselsyran härvid
omedelbart koaguleras.

Talrika andra än de av mig här nu berörda
problemen på cementkemiens område kunna belysas på ett
logiskt kemiskt sätt på basis av de med
bindetidsreglerarna vunna erfarenheterna.

Då emellertid dessa frågor mera kunna intressera
enbart fackmännen i cementbranschen, vill jag
härmed lämna den cementtekniska delen av mitt
föredrag.

På basis av det tidigare kända stora materialet av
fakta sammanfattar jag med stöd av våra nya rön
min personliga åsikt om cementets omstridda gåta
på följande sätt:

Allt är trikalciumsilikat 3 CaO . Si02. Celit är
4 CaO . A120, . Fe20,. Glaset är ett eutektikum 3 CaO .
. A1203 -(- 5 CaO . 3 A120,. Klinkermineralen lös,as av
vatten och bilda hydrat som till ett visst
jämviktsläge spjälkas hydrolytiskt i Ca(OH)2 samt i kolloidalt
löst Al(OH)a och Si(OH)4. Snabbindningen beror på
den ömsesidiga koaguleringen av den negativa
kolloiden Si(OH)4 och den positiva kolloiden Al(OH).,.
Gips och de övriga bindetidsreglerarna verka genom
att i form civ olika, olösliga föreningar utfälla den
kol-.loidala alurnmiumhydroxideii ur reaktionslösningen.

Betydelsen av klinkernas kalkaluminat och kalkferrit
ligger dels däri, att dessa bilda det lätt smältande
lösningsmedlet, som underlättar deri högt smältande
Alitens, trikalciumsilikatets - tekniska framställning.
För härdningsprocessen verka kalkaluminaten
dessutom starkt gynnsamt, beroende på att de binda stora
mängder kalk under bildning av det svårlösliga
tetra-kalciimiahiininatet - varigenom kisolsyrans löslighet
ökas.

Kalkbindande reaktioner:

4 Ca (OH)2 + 3 CaO . A1203 + 5 CaO - 3 A12 03 + 4
CaS04 -f 44 H20 = 4 (3 CaO - A1203 . CaS04 . 12 H20;
8 Ca (OH)2 + 3 CaO - A1203 + 5 CaO . 3 A1203 + 44
H20 = 4 (4CaO . A1203.. 13 H20)
4 Ca (OH)2 + 3 CaO . A1203 -f 5 CaO . 3 A1203 -f 4
CaCl2 + 36 H20 = 4 (3 CaO . A1203 . CaCl2 - 10 H20)
16 Ca (OH)2 + 3 CaO - A1203 + 5 CaO . 3 A1203 + 4
AlClg + 44 H20 = 6 (3 CaO . A1203 . CaCl2 . 10 H20)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1931k/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free