- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1931. Kemi /
53

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11 JULI 1931

KEMI

53

teknisk klinker därmed att det kalkrikare
trikalcium-aluminatet (3 CaO . A12O3) som känt lätt sönderfaller i
en eutektiskt smältande blandning (50 % CaO + 50 %
A1203) av 3CaO-Al203 och 5 CaO . 3 A1203 ’och för CaO.

Min experimentella undersökning har påvisat att
snabbindning inträder såframt klinkerns
aluminatkom-ponent finnes i reaktionslösningen. Bindetidsreglerarna
verka genom att de utfälla olösliga
aluminiumföreningar. Vattenglas (natriumsilikat) koaguleras även
av en monokaliumaluminatlösning. Natriumsilikat och
kaliumaluminat ge med vatten kolloidala lösningar där
komponenterna äro i hög grad hydrolytiskt dissocierade.
Koaguleringens orsak har jag försökt förklara i samband
med Biltz undersökning om positiva (ex.
aluminium-hydroxid) och negativa (ex. kiselsyra) kolloiders
koagulerande inverkan på varandra. Silikat- och
alu-minatlösningar innehålla silikat och aluminat i form
av hydrat vidare hydrolysprodukterna kiselsyra och
aluminiumhydroxid i kolloidal lösning samt fri bas.

När man betraktar humushaltig sand under
mikroskopet, ser man huru varje enskilt sandkorn är
omgivet av ett skyddsskikt, ett slags hinna. Jag hade
därför tidigare tänkt mig humushaltens skadliga verkan
bestående däri, att detta skyddande skikt förhindrar
cementlösningens framträngande och bindning vid
själva sandkornet, på samma sätt som man ej kan limma
ihop två pappers- eller träbitar om man stryker lim på
den ena och fint damm på den andra. Vår påbörjade
experimentella undersökning har emellertid tydligt
påvisat, att en kemisk störning av cementets avbindning
inträder även vid användandet av humushaltigt vatten.
Cementet torkar eller binder med dylikt vatten snabbt
och hårdnar långsamt och dåligt. Det ser därför ut
som om humushalten skulle förorsaka snabbindning
eller momentan koagulering. Då den praktiska
erfarenheten visat, att rosthaltig och humushaltig sand är
särskilt skadlig, ligger det nära till hands att
undersöka järnhumatens inverkan på cementets avbindning.
Vår undersökning på detta -område är nyss påbörjad.
Att jag i mitt föredrag berört denna fråga, fastän våra
experiment ej äro på långt när avslutade, beror på att
denna fråga har så stort intresse för cementtillverkarna,
då (åtminstone i Finland) de allra flesta misslyckanden
vid cementarbeten härröra från humus- och rosthaltig
sand. En förklaring av den skadliga inverkan av den
nära nog homöopatiska mängden föroreningar är därför
högst önskvärd.

Dr G. Assarsson: Vid vanlig temperatur existerar
endast tetrakalciumaluminat i egentlig jämvikt med sina
lösningar. Dess halt av vatten är emellertid IS^
mo-(torkad med alkohol och eter ’och omedelbar analys),
Dessutom har isolerats bl. a. av Thorvaldsen
trikalcium-aluminat med 12\y2 vatten. Vidare erinras, att de flesta
undersökningar rörande trialuminatet påvisa, att en del
av dess hydratformer måste ha brutna exponenter för
vattenhalten. Konstitutionen torde bättre kunna
förklaras med dessa vattental. Av kalkaluminatserien, som
kristalliserar reguljärt, finnas även andra än
trikalcium-hexahydrat-aluminat. - Det i klinkern förekommande
trikalcium-aluminatets roll vid hydratiseringen torde ej
vara så enkel att bedöma. Här får erinras endast om
dess stora benägenhet att ge starkt övermättade
lösningar.

överingenjör Axel Ekwall: Såsom cementkonsument
skall jag be få instämma i tacket till dr Forsén. Vi ha
varit utsatta for att våra arbeten ha lidit av många
sjukdomssymptom, och vi ha, skulle jag vilja säga, under
det senaste årtiondet fått genomleva en
patentmedicinens tid. Jag tror, att den ökade klarhet, som nu
snart skall komma över cementforskningen, skall göra,
att vi slippa taga in cementmedicin i den grad, som
dess tillverkare vilja tillråda. Jag talar om tron på

mystiska krafter och spöken osv., som många ha velat
inbilla cementkonsumenterna. Det skall man slippa bli
utsatt för snart nog, sedan dessa forskningar förts till
resultat.

Dr Forsén: Jag har med stort intresse tagit del av
dr Assarssons påbörjade undersökning om de olika
kalk-alumininathydratens sammansättning och
framställningssätt. På detta område saknas entydiga
grundläggande arbeten, varför det endast kan hälsas med
tillfredsställelse att flera laboratorier nu samtidigt
bearbeta denna för cementkemien intressanta fråga. Vi ha
i Lojo väsentligen undersökt de med de olika
binde-tidsreglerarna bildade svårlösliga dubbelsalten. Av
kalk-aluminathydrat ha vi, utgående från en
monokaliumaluminatlösning och kalkvatten, framställt och
analyserat de redan av tidigare forskare omnämnda
föreningarna

4 CaO . A1203 . 13 (12?) H2O, 3 CaO . A12O3 . 6,12,
18 (21?) H20, 2 CaO . A12O3 . 7 (8?) H2O.

Bestämmandet av den exakta vattenhalten stöter på
vissa svårigheter, dels emedan dessa föreningar ytterst
lätt ge blandkristallisationer, dels emedan vattnet i de
högre hydraten är så löst bundet att en mycket
noggrann undersökning erfordras för skiljandet mellan
mekaniskt bundet vatten och kemiskt, löst bundet vatten.

Tillägg:

Ingenjör Mylius har senare undersökt dessa
kalk-aluminathydrats förhållande vid elektrolys och därvid
funnit att kalciumhydroxid avskiljes vid katoden,
aluminiumhydroxid vid anoden. Existensen av negativa
alu-minatjoner i lösning är således påvisbar.

Mono-, di-, tri-, tetra- och hexa-aluminaten samt de
kända dubbelsalten av kalkaluminat och kalksalt kunna
därför uppfattas som neutrala, basiska eller blandade
salt av aluminatjonerna A1(OH)4’ eller A1(OH)6’":

Bä [A1(OH)4]2; Bä [OH] [A1(OH)4];

BaO . A1203 . 4 H20 2 BaO . A1203 . 5 H20

Bä [Cl] [A1(OH)4] Ca3 [A1(OH)6]2;

BaO . BaCl2 . A]203 . 4 H20 3 CaO . A1203 . 6 H20

Ca2 [OH] [Al(OH)fl]; Ca2 [Cl] [A1(OH)6]

4 CaO - A1203 . 7 H20 3 CaO - A1203 . CaCl2 . 6 H20

Mg3 [OH]8 [A1(OH)6] Ca6 [S04]3 [A1(OH)6]2

3 Mg(OH)2 . A1(OH)8 - aqua 3 CaO . A1203 . 3 CaS04 . aqua

Völknerit Ettringit

Av den trebasiska ortofosforsyran känna vi
motsvarande neutrala, basiska och blandade kalciumsalter:

Ca3 [A1(OH>]2
Trikalciumaluminat

Ca2 [OH] [A](OH)6]
Tetrakalciumaluminat

Ca2 [Cl] [P04] Ca2 [Cl] [A1(OH)6]

Wagnerit Tetrakal ciumaluminatklorid

För de tre olika hydraten av trikalciumaluminat äro
motsvarande hydratskeden av kalciumnitrat och av
kalciumklorid framställda i kristalliserad form vid
relativt analoga temperaturer:

Hexahydrat Tetrahydrat

[Ca(OH2)4] [N03]2;
Ca(N03)2 - 4 H2O

[Ca(OH2)6] C12; [Ca(OH2)4] CJ2;

CaCl2 . 6 H20 CaCl2 - 4 H20

- [Ca(OH2)4]3[Al(OH)6]2;

3 CaO - A1203 . 18 H20
Dihydrat Anhydrid

[Ca(OH2)2] [N03]2; Ca [N03]2

Ca(N03)2 . 2 H20 Ca (N03)

[Ca(OPI2)2] C12 CaCJ2

CaCl2 . 2 H20 CaCl2

[Ca(OH2)2]3 [A1(OH)6]2; Ca8 [A1(OH)G]8
3 CaO - A1203 . 12 H2O 3 CaO - A1203 . 6 H20

Ca3 [P04]2
Trikalciumfosfat

Ca2 [OH] [P04]
Basiskt fosfat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1931k/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free