- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1931. Kemi /
55

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11 JULI 1931

KEMI

56

Fig. 1. Förstöring a,v koksugnsvägg genom kolets drivning.

ner i ugnskammaren och är lätt att trycka ut. Vid feta
kol med 17-23 % flyktiga ämnen sker förgasningen
huvudsakligen under den plastiska perioden, och
kolmassan är dessutom härunder synnerligen seg. Dessa
två omständigheter göra, att avsevärda tryck kunna
uppkomma i gasblåsorna. Trycken i de enskilda blåsorna
summera sig till ett totaltryck, som dels verkar mot det
oförkoksade kolet mot ugnens mitt och dels genom den
alstrade koksen mot ugnsväggen, men alltid, i en
riktning, som ligger i värmeflödets axel. Vid kol med
avsevärd efterförgasning uppkommer en svinning, som i
viss grad mildrar trycket. Vid kol med obetydlig eller
ingen svinning verkar trycket i full utsträckning O?h
kan nå en sådan storhetsordning, att driftstörningar
och skador på kammarväggarna kunna uppkomma.
Denna företeelse betecknas "drivning" (på tyska treiben).

Förekomst av drivtryck i beskickningen under
för-koksningen kan konstateras genom okular granskning
av den färdiga koksens utseende efter uttryckning. Om
koksen vid ugnsmitten "sömmen", är mera finporig ’och
kompakt än vid kammarväggarna, tyder detta på
drivande kol. Ty trycken från de plastiska zonerna på
båda sidor om mitten summera sig mot densamma. Är
däremot koksen i mitten mera porös och grovblåsig än
vid väggarna, tyder detta på en större, tillräcklig
svinning.

Skador på en kammarvägg genom drivning visas i fig.
1. En schematisk framställning av hur skadorna kunna
uppkomma visar fig. 2. Genom drivtrycket inbuktas
väggen, varvid stenarna på något ställe måste skiljas.
Törut var tyngden av ugnsväggen och ugnstaket fördelat
på hela murytan. Efter inbuktningen träffar detta
totaltryck en mycket liten yta vid ö och härigenom krossas
eller spricker understenen vid ö.

På grund av de risker, som förkoksning av drivande
kol framkalla, ligger det nära till hands att avstå från
användning av sådana kolsorter. Emellertid finns det
möjligheter att undvika eller avsevärt mildra
drivningen.

Varje kammarfyllning innehåller utom stenkol även
vatten och luft och de senares mängd bestämma kolets

Ugnsbyggens egen vikt
+ uqnstaket& vikt






Kor n stor lek 100
°/o under Q5 mm

\
















\










^
^^
, - -


\
v






x
^








^
\

^
^
x







J 10 V W f6 ff 20 2? ?« få ?3%30

Vattenhalt

Fig. 3. Vattenhaltens inflytande på ett stenkols volymvikt.

volymvikt, dvs. lös vikt pr ms. Innehåller kolmassan
mycket luft, dvs. ligga kornen mycket löst i förhållande
till varandra, så blir drivtrycket obetydligt och vice
versa. Volymviktens storlek hos ett kol avgör således,
om förhandenvarande drivningsegenskaper skola kunna
bliva verksamma under förkoksningen eller ej.

Volym vikten i ugnen är beroende på det sätt inf y
Ilningen och fördelningen av kolet sker i koksugnarnas
kammare. Utförda direkta undersökningar visa, att
ganska stora differenser i kolmassans täthet eller packning
kunna förefinnas på olika ställen i kammaren.
Volymvikterna variera från 747 å 769 kg/ms upp till 850 å 937
kg/ms. De viktigaste faktorer, som härvid inverka, äro
kolets fallhöjd, kolfyllningens avpassning till
kammarvolymen samt fördelningsanordningens noggranna
injustering.

Under lika yttre förhållanden påverkas volymvikten
mest av vattenhalt och kornstorlek. Fig. 3 visar
vattenhaltens inverkan på volymvikten hos ett mycket
finfördelat kol, varvid vattenhalten varierats från O till 30 %.
Vid stigande vattenhalt mellan O och 10 % sjunker
volymvikten från ca 860 till ca 650 kg/ms för att sedan
stiga mera långsamt till ca 790 kg/ms vid 30 %. Vid
10 % vatten har således volymvikten ett minimum. Fig.
4 visar liknande kurvor över sambandet mellan
volymvikt och vattenhalt hos tvenne kol med något grövre
kornstorlek.

Kornstorlekens inverkan på volymvikten framgår även
av följande tabell över medelvolymvikten hos
ugnsfyllningen från sex olika kokserier.

Kokseri
Kammar-höjd mm
Kornstorlek <^ 2 mm.
%
Vatten %
Vo ly m vik t

hos fuktiga kol kg/m3
hos torra kol kg/m3

A ......
3 500
94
9,4
740
670

B ......
... 4 000
79
8,5
762
697

C .
... 4 000
74
13,1
824
715

D ......
... 3 300
61
8,5
801
733

E ......
..... 3 500
62
10,7
856
763

F ......
4000
63
11.6
878
775

*o7^ -V
^3 650 1 - 60O
550 i


\















\\















\
\









/





\
\
s*






X






i^

^.



^
^
^^
u–
.*"""





\



",x
?*-
-











.«»-
- *^
























1 2 4 6 ef f O 12 W %
Vattenhalt

a b

l -2 mm 19,io % över 3 mm 1;63 %

0,1-1 " 14,04 " l -a H 44,77 n

0,2-0,5 " 42,71 " 0,5-1 " 11,36 "

under 0,2 " 24,15 " 0,2-0,5 " 39,09

under 0,2 " 3,15 "

Fig. 4. Volymvikt hos två stenkol a och b med olika kornstorlek vid
olika vattenhalter.

Fig. 2. Schematisk framställning av drivtryckets
förstörande inverkan på en ugnsvägg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:12:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931k/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free