Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 AUG. 1931
KEMI
59
1.0 % och 1,3 %, men kan i vissa fall stiga till 1,8 %.
Mindre askhalt än 1,0 % förekommer även t. e. i Sea
Islandbomull, där man funnit ända ned till 0,7 %. I
litteraturen uppgives ibland askhalten vara ända upp
till 6,0 %. Det anses dock, att sådan bomull icke
varit befriad från mekaniska föroreningar.
Askans alkalitet uttryckt i antal cm3 normal syra,
som förbrukas av l gr aska, uppgår vanligen till
mellan 14 och 16.
Ungefär hälften av askan från råbomull utgöres av
kaliumsalter, mest karbonat jämte mindre mängder
klorid och sulfat. Övriga beståndsdelar äro
kalcium-och magnesiumkarbonat samt fosfat, aluminium- och
järnoxid, kiselsyra och soda.
Genom tvättning av råbomull med vatten av
vanlig rumstemperatur utlöses ungefär 4/5 av
askbeståndsdelarna. Askhalten i på så sätt tvättad bomull
uppgår därför endast till ca 0,15 %-0,25 %. Tvättning
med n/10 saltsyra minskar askhalten ännu mera (till
under 0,1 %) än enbart vattentvättning.
Kväve.
Råbomull har en kvävehalt av mellan 0,18 %
och 0,40 %, vanligen mellan 0,20 % och 0,30 %.
Som förut framhållits, kan en väsentlig del av de
kvävehaltiga beståndsdelarna utlösas med enbart
vatten. Ännu större del bortgår vid tvättning med
alkalier och vid blekning, så att kvävehalten i blekt
bomull vanligen endast uppgår till 0,02 %-0,03 %.
Det är av betydelse, att bomullen, där den
användes för sådana ändamål, där den lätt angripes av
bakterier, i största möjliga mån befrias från kvävehaltiga
beståndsdelar. Enligt Trotman1 befordra nämligen
dessa beståndsdelar bakterieutvecklingen i hög grad.
Fosfor2.
I tabell l återgives en sammanställning, som visar
fosforhalten i olika slag av råbomull.
Tab. 1. Fosforhalt i olika slag av råbomull.
Bomullens härstamning eller beteckning
Arnerikas Förenta Stater, 8 prov ...
Sea Island, 11 prov
Egypten, 10 prov
Sydamerika, 6 prov
Indien, 5 prov.
Min. 0,042
Max. 0,061
Medeltal 0,051
Min. 0,057
Max. 0,068
Medeltal 0,067
Min. 0,077
Max. 0,134
Medeltal 0,ioi
Min. 0,054
Max. 0,077
Medeltal 0,068
Min.
Max.
0,054
0,124
Fosforhalten är särskilt hög i egyptisk och vissa slag
av indisk bomull och låg i nordamerikansk. Största
variationerna synas förekomma i den indiska. I vissa
l Matthews. Textil e Fibers, New York 1924, sid. 489.
^ Geake Journ. of the Text. Institute 1924, T. 81.
fall kan fosforhalten vara värdefull för bedömning
av bomullens härstamning.
Genom tvättning och blekning förlorar bomullen
större delen av sin fosforhalt.
Cellulosa.
Huvudbeståndsdelen och samtidigt den viktigaste
beståndsdelen i bomullen utgöres av cellulosa. De
övriga beståndsdelarna äro närmast att betrakta
som föroreningar, vilka i större eller mindre grad
avlägsnas vid bomullens industriella bearbetning.
Cellulosans kemiska sammansättning är C6H1005 och
den hänföres på grund av sina kemiska
egenskaper till kolhydraten. Cellulosamolekylens
konstitutionsformel är emellertid icke känd, varför
cellulosakemien blivit ett mycket invecklat och vidsträckt
område, omfattande en synnerligen rikhaltig samling
olika försöksresultat. Den mera teoretiska delen av
cellulosakemien kommer här att förbigås, och i det
följande skall endast behandlas några tekniskt
betydelsefulla undersökningar angående
bomullscellulosans förhållande vid inverkan av oxidationsmedel,
syror och alkalihydrat och några härvid använda
provningsmetoder.
Största delen av den bomull, som produceras i
världen, användes till garn och vävnader. För att
dessa produkter skola få ett tilltalande utseende
underkastas de vanligen tvättning, blekning, färgning,
mercerisering eller annan behandling. De kemiska
angrepp cellulosan utsättes för vid denna industriella
bearbetning utgöras huvudsakligen av oxidation eller
hydrolys. För att påvisa förändringar i cellulosan,
uppkomna genom nämnda angrepp, användas såväl
fysikaliska som kemiska metoder.
Den rent fysikaliska metod, som användes för
påvisande av förändringar hos bomullscellulosan, är
bestämning av ändringen av fibrernas
hållfasthetsegenskaper. Denna metod kan många gånger vara
värdefull, och den har ju en direkt praktisk betydelse,
men den lämnar oss dock okunniga om vad som
kemiskt sett ägt rum.
De kemiska metoderna kunna däremot lämna
resultat, som giva oss en något mera bestämd
uppfattning om uppkomna kemiska förändringar hos
cellulosan och dessas karaktär. Vår bristfälliga kännedom
om cellulosans kemiska konstitution medför
emellertid, att dessa metoder måste i stor utsträckning fotas
på empirisk grund, och metoderna måste därför vara
i detalj standardiserade för att erhållna resultat skola
vara jämförbara. De kemiska undersökningsmetoder,
som vanligen användas för provning av
bomullscellulosa, äro följande:
bestämning av bomullens reduktionsförmåga
(koppartal),
metylenblåttabsorption och
lösligheten i natriumhydrat.
Härjämte må anföras en metod, som väl närmast
är fysikalisk-kemisk, nämligen bestämning av
viskositeten hos bomullscellulosa upplöst i
kopparoxid-ammoniak.
Koppartal.
En av de äldsta metoderna för att påvisa
oxidation och hydrolys av cellulosa är den av
SCHWALBE införda koppartalsbestämningen.
Genom oxidation och hydrolys av cellulosa omvandlas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
