Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEKNISK TIDSKRIFT
8 AUG. 1931
Fig. 3. Apparat för framställning av koppar-
oxidammoniaklösning enligt Clibbens och
Geake.
produkten i möjligaste mån närmar sig ren cellulosa,
som har en låg absorption av metylenblått.
Utsättes bomull för svag oxidation, ökas icke
me-tylenblåttabsorptionen märkbart, vilket däremot
vanligen är fallet vid kraftigare oxidering. Förmågan att
absorbera ifrågavarande färgämne kan därför icke
användas som indikation på en svag oxidation. Som
senare skall visas, sammanhänger
metylenblåttabsorp-tionen nära med alkaliteten hos askan i bomullen.
Bestämning av viskositeten hos cellulosalösning i
koppar oxidammoniak.
Det har visat sig, att viskositeten hos en lösning
av bomull i kopparoxidammoniak ändras betydligt,
om bomullen skadas genom inverkan av oxiderande
och hydrolyserande ämnen. Bestämning av
viskositeten hos sådana lösningar har därför vunnit allt
större betydelse för bedömning av den skada bomull
undergått vid industriell bearbetning samt i samband
med vetenskapliga undersökningar. Metodiken för
sådana viskositetsbestämningar är emellertid icke
ännu standardiserad, utan olika forskare använda
ofta olika förfaringssätt.
Följande arbetsbeskrivning är hämtad från
engelska forskares publikationer.
1. Beredning av kopparoxidammoniaklösning
(- Cuamlösning). För beredning av Cuamlösning
angiva Clibbens och Geake1 följande metod.
I ett kärl av stengods rymmande ca 5 liter
försett med omrörare och tilledningsrör enligt fig. 3,
införes 2,6 liter ammoniak, sp. v. 0,880, 0,4 liter
vatten och 3 g rörsocker samt 180 g kopparpulver, det
senare sållat genom en sikt med 60 maskor
(sannolikt 60 maskor pr inch). I reaktionskärlet inblåses
luft till en mängd av 10 liter pr timme. Luften får
först passera en tvättflaska innehållande ammoniak,
sp. v. 0,90. Omröraren (av järn) köres hela tiden
med en hastighet av ca 400 varv pr minut.
Lösningen anses färdig, då den håller 15 g koppar pr
liter, vilket kräver ca 5 timmar. För bestämning av
när den föreskrivna eller något större kopparhalt
uppnåtts betjänar man sig lämpligen av en
standardlösning med 15 g Cu pr liter, vilken kolorimetriskt
jämföres med prov från reaktionskärlet. Härvid
utspädas lösningarna med 10 delar vatten. Då
lösningen är färdig, stannas omröraren och överskottet
av kopparpulvret får sätta sig under 1/2 timme,
varefter vätskan med ha vert överföres i en flaska, där
i Clibbens och Geake, Journ. of the Text. Institute 1928,
T. 77.
ännu återstående kopparpulver får sjunka till botten.
Slutligen tappas den klara lösningen, åter med
hä-vert, över i en svart förvaringsflaska, försedd med
tub vid botten för urtappning och i halsen med en
kork, genom vilken ett glasrör är insatt, som leder
till en tvättflaska med alkalisk pyrogallollösning,
vilken i sin ordning står i förbindelse med en
gasbehållare fylld med kväve. Den så erhållna lösningen
undersökes med avseende på halt koppar och
ammoniak, varefter koncentrationen justeras till 15 g Cu
och 240 g H3N pr liter. Till slut bestämmes så halten
nitrit medelst nitrometer. Härför införes i
nitro-metern 15 cm3 konc. H2S04 och därovanpå skiktas
l-2 cm2 H20, varpå försiktigt tillföres 5 cm3 av
Cuamlösningen. Kvicksilvret bör härvid hållas lågt
och lösningen tillföras i små portioner, så att
reaktionen icke blir alltför häftig. Erhållna resultat äro
sannolikt något för höga, då andra gaser, t. e. C02,
förorena den erhållna kväveoxiden. Halten
salpeter-syrlighet får icke överstiga 0,5 g pr liter. Vid högre
halt löses bomullen långsamt och ofullständigt.
Uppgifter om Cuamlösningens hållbarhet vid förvaring
på angivet sätt saknas.
2. Bomullens upplösning i Cuamlösningen. För
att skydda lösningen för luftens inverkan upplöses
bomullen i själva viskosimetern. Clibbens och Geake
använde härtill en kapillärviskosimeter. Enligt
TAN-KARD och GRAHAM1 är denna viskosimetertyp mindre
lämplig, enär bland annat kapillären lätt tilltäppes
av föroreningar, och korrektioner måste införas för
ytspänning och kinetisk energi. De föreslå därför
användning av en fallande kula för bestämning av
lösningens viskositet. Då denna metod synes vara
jämförelsevis enkel, skall den beskrivas i det följande.
Viskosimeterkärlet utgöres av ett i ena änden
tillslutet glasrör, 28 cm långt och med l cm inre
diameter. Den öppna änden är försedd med en
till-slutningsanordning enl. fig. 4.
På röret finnas två märken
på 15 cm avstånd från
varandra, det lägre 5 cm från
botten. I röret inlägges ett
stycke av en stålstång, 4 cm
långt och 0,55 cm i diameter,
och tillspetsat i ändarna
enligt fig. 5. Vid användning
av flera viskosimeterkärl och
flera stålstycken justeras
deras vikt, så att den är lika
på 0,01 g när. varigenom
de kunna utbytas mot varandra utan olägenhet.
Viskosimeterkärlets volym med inlagt stålstycke
bestämmes genom utvägning med vatten.
För bestämning av viskositeten användes normalt
l %-ig lösning av torr bomull. Endast vid mycket
skadad bomull, som ger lösning med låg viskositet,
kan det vara fördelaktigt att istället använda l.1,^
%-ig eller 2 %-ig lösning. Vid beredning av
lösningen införes erforderlig kvantitet bomull i
viskosimetern., som därefter tillslutes med en genomborrad
gummipropp, försedd med glasrör med påsatt
vakuumslang. Kärlet evakueras, varefter slangen
slutes med en klämmare och därefter förenas med
behållaren med Cuamlösning, vilken lösning därpå
i Tankard och Graham. Journ. of the Textile Institute.
1930, T. 260.
A
v
A
Fig. 4 och 5. Förslut-
ning av viskosimeter
(t. v.) och stålslycke för
viskosimeter (t. h.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
