- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1931. Kemi /
75

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10 OKT. 1931

KEMI

75

bilbensin. Tillvaratagandet av de lätta
bensinkolvä-tena i gasen från oljekällorna har medfört 15 %
ökning av bensinproduktionen. I U. S. A. erhölls
år 1927:

55 % bensin genom direkt destillation.
32 % " " krackning.

13 % " ur oljegas m. m.

Vare sig bensinen framställts genom destillation av
råolja, genom extraktion av bergoljegas, genom
krackning eller hydrering av tyngre oljor, måste den
underkastas kemikaliebehandling, innan den
föreligger som färdig handelsvara. Genom denna
reningsprocedur befrias den från asfalt- och hartsartade
ämnen samt syre, svavel och kväveföreningar, som
förekomma i varierande mängder, och om de
kvarlämnas, ha mer eller mindre skadlig inverkan vid
bensinens praktiska användning och lagring.

Ända från petroleumindustriens begynnelse och till
våra dagar har tvättning av bensinen med
svavelsyra och alkali varit den förhärskande metoden. Dock
bliva de med denna metod förenade nackdelarna
alltmer kännbara. Särskilt gäller detta bensiner, som
innehålla riklig mängd omättade kolväten, t. e.
krackad bensin.

Svavelsyrans reaktioner med de olika ämnena i
bensinen äro ytterst komplicerade. Paraffinkolväten,
aromatiska kolväten och naftener angripas knappast
av koncentrerad syra, under det de omättade
kol-vätena polymeriseras, oxideras samt bilda
etersvavelsyror och svavelsyreestrar, vilka senare i små
mängder trots upprepad tvättning med natronlut
hårdnackat stanna kvar i bensinen. Harts- och
asfalt-artade ämnen polymeriseras eller absorberas av syran.
Koncentrerad svavelsyra är även ett gott
lösningsmedel för vissa svavelföreningar. Andra åter
oxideras av densamma.

Svavelsyran berövar bensinen tyvärr delvis många
av dess värdefullare beståndsdelar, nämligen olefiner
och vissa andra omättade kolväten. Härtill kommer,

att de uttagna ämnena bilda en tjära, som innehåller
avsevärd mängd syra. Syratjäran förorsakar
raffinaderierna stora bekymmer, då man oftast ej kan
finna någon lämplig användning för densamma, och
den tar stora utrymmen i anspråk.

Det är därför mycket troligt, att svavelsyrereningen
inom en ej alltför avlägsen framtid kommer att
undanträngas av elegantare raffineringsmetoder.

Metodens tekniska utformning har undergått en
betydelsefull förändring därigenom, att på sistone
kontinuerlig tvättning på flera håll vunnit insteg, ehuru
dock den gammalmodiga, tidsödande intermittenta
tvättningen i agitatorer ännu är förhärskande.

Den kontinuerliga tvättningen utföres i en serie
slutna kärl, vanligen ordnade parvis med en agitator
och ett separationskärl i varje par. Hela systemet
arbetar enligt motströmsprincipen, så att bensinen
rinner genom hela raden av kärl och möter under
vägen inom vissa intervall olika "tvättmedel", vilka
strömma i motsatt riktning. Från agitatorn
överföres den bildade emulsionen till separatorn, från
vilken den avskilda bensinen fortsätter sin vandring,
under det tvättvätskan rinner åt motsatt håll.
Drivkraft genom hela systemet är helt enkelt skillnaden i
specifik vikt mellan de olika vätskorna.

Svavelsyran angriper såsom redan framhållits alla
omättade ämnen i bensinen. Amerikanerna ha
emellertid lyckats utarbeta förfaranden, enligt vilka
endast de obeständiga, ej önskvärda diolefinerna tack
vare sin stora affinitet selektivt adsorberas ur
bensinångorna av t. e. fullerjord, silikagel etc., under det
de värdefulla etylenkolvätena lämnas kvar.

Även vid den s. k. hypokloritmetoden, enligt
vilken råbensinens svavelföreningar oxideras med
natrium- eller kalciumhypoklorit, skonas olefinerna.

På ett förträffligt sätt kan den ömtåliga
krackben-sinen genom hydrering stabiliseras och befrias från
svavelföreningar, utan att något av dess
ursprungliga "knackningsfasthet" därmed gar förlorad.

(Forts.)

NOGLE BIDRAG TIL DEN TEKNISKE FINHEDSANALYSE.

Av Professor, Dr A. H. M. ANDREASEN, Köpenhamn.

(Forts. fr. sid. 68.)

Den næste Undersøgelse, jeg skal omtale, gik ud
paa at kontrollere om STOKES’ Lov for en Kugles
Fald gennem en Vædske ogsaa lod sig anvende
overfor Korn af saa uregelmæssig Form som den, hvori
de foreligger i de sædvanlige Malegodser. Stokes’
Lov, der udtaler, at Faldhastigheden v er ligefrem
proportional med Kvadratet paa den paagældende
Kugles Radius r, kan nærmere udtrykkes ved
Formlen:

r =

2(e H

hvor Qk er Kuglens Vægtfylde, Q f Vædskens
Vægtfylde og 77 dens Viscositet, og den danner som
bekendt Grundlaget for al Finhedsanalyse ved
Slem-ning og Sedimentation. Betingelserne for Lovens
Anvendelighed er navnlig undersøgt theoretisk af

OSEEN, og vi kan herefter regne med dens
Rigtighed, naar v er lille imod Størrelsen-^-, hvad der

Qtr

for Kvartskugler i Vand svarer til, at disse skal
være mindre end ca: 0,1 mm.

For nu at prøve Lovens Gyldighed overfor de
almindelige, uregelmæssigt formede Mineralkorn gik
jeg frem paa følgende Maade: Ved Hjælp af en
særlig efter det ATTERBERGske Princip udarbejdet
Dekantationsmethode op deltes et passende valgt
Malegods i Fraktioner. Methoden var med Henblik
paa den foreliggende Undersøgelse udarbejdet
saaledes, at man nøjagtigt kunde følge de
hydrodyna-miske Omstændigheder, hvorunder Fraktioneringen
foregik, og under Forudsætning af Gyldigheden af
Stokes’ Lov kunde man derfor beregne
Fordelingskurven for de fremkomne Fraktioner og dermed Mid-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:12:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931k/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free