- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1931. Kemi /
87

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14 NOV. 1931

KEMI

87

Fig. 4. Skiss av motor för "knackningsprovning" av bensin.

tycks man allmänt ha enat sig om normalheptan och
iso-oktan. Den blandning av dessa båda ämnen,
som under identiska provningsförhållanden utvecklar
samma gasmängd i voltametern, som den bensin,
vilken provas, är "ekvivalent" med bensinen i
knack-ningshänseende.

Ofta möter man det något svävande begreppet
"bensolekvivalent", varmed menas bensolhalten i
en blandning av bensol och naturlig
paraffinbas-bensin, ekvivalent med ifrågavarande bensin.

Exempel på några amerikanska produkters
bensol-ekvivalent:

Naturlig paraffinbasbensin .................... O

Bensin framställd enl. Cross Process .......... 25

" " " Dubbs " .......... 25

" " " genom krackning av
fotogen vid mycket högt
tryck och hög
temperatur .................. 66

Numera är föroreningarnas mängd i bensinen
obetydlig. I synnerhet har svavelhalten tack vare de
utmärkta, moderna raffinationsmetoderna under
senare år avsevärt nedbringats.

Ej blott halten svavel i en bensin måste beaktas
utan även den form, i vilken detsamma förekommer.
Fritt svavel t. e. angriper metall, och detsamma
gäller merkaptaner, organiska sulfider och
svavelväte. Sulfoner och tiofener äro däremot tämligen
oskyldiga ämnen.

Svavelföreningarna giva i regel vid förbränning
svaveldioxid, som med vatten bildar svavelsyrlighet,
vilken lätt oxideras till svavelsyra. Med hänsyn till
denna sak anser t. e. U. S. Bureau of Mines, att
förbränningsprodukterna från en bensin med en
svavel-halt upp till 0,10 å 0,15 % knappast ha någon skadlig
inverkan på motorns metalldelar. Att så är
förhållandet, anses bero på att i vevhuset finnas små
mängder av ämnen, t. e. finfördelat järn i
smörjoljan och alkaliskt vägdamm, som verkar
neutraliserande på den bildade svavelsyran. Märkbar
korrosion åstadkommes dock av förbränningsgaserna
från en bensin med ett par tiondels procent svavel
vid kallt väder och ofta avbruten körning.

Fig. 5 visar en standardapparat för bestämning
av totala svavelhalten. 5 cc av bensinen brännes
i lampan A, i vilken en kvartscylinder, fylld med
glasull, tjänstgör som veke. Förbränningsgaserna
sugas genom "skorstenen" B och tvättas i kärlet C
och tvättflaskan D med sodalösning. De sista
spåren bensin förbrännas tillsammans med
amylace-tat, som ett par gånger påfylles lampan, sedan
bensinen brunnit ut. De förenade tvättvätskorna
oxideras med natriumsuperoxid, surgöras med saltsyra
samt fällas på vanligt sätt med bariumklorid.
Blindprov bör utföras, för att värdena skola vara fullt
pålitliga.

På fritt svavel provar man genom att skaka
bensinen med kvicksilver, varefter kvicksilversulfiden
löses i koncentrerad salpetersyra. Lösningen
neutraliseras med ammoniak och fälles med
bariumklorid.

Med det s. k. "Doctor"-provet, som består i att
bensinen skakas med natriumplumbit och
svavelblomma, påvisar man organiska SH-föreningar, vilka
mörkfärga "Doctor"-lösningen. Provet kan ej med
tillförlitlighet användas på krackad bensin.

För att gardera sig mot mindervärdiga
bensinkvaliteter har man i många länder infört
specifikationer på bil- och flygbensin.

I vårt land gälla inga sådana generella
specifikationer.

I tulltaxan och bensinskatteförordningen förstås
med bensin "mineraloljor och skifferoljor, vilka vid
ön temperatur av -f-15°C hava en egentlig vikt av
högst 0,760". En revision av denna definition har
nyligen föreslagits, och detta så, att gränsen för
specifika vikten tillsvidare skall flyttas till 0,770.

Flera statliga institutioner i vårt land, som köpa
bensin, fordra dock, att densamma skall vara "klar
och färglös, väl raffinerad, fri från vatten och
mekaniska föroreningar samt neutral mot lackmus.
Ben-sirien får icke angripa eller fräta på metaller
(koppar, järn eller zink). Specifik vikt vid + 15°C:
högst 0,750. Destillationsprov i Engler-Ubbelohdes
apparat med vederbörliga korrektioner:

Fig. 5. Svavelbestämningsapparat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1931k/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free