- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1931. Mekanik /
108

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

108

TEKNISK TIDSKRIFT

15 AUG. 1931

utsträckning på grund av det gent emot
chamotte-teglen synnerligen höga priset. Det är då dessa tegels
goda värmeledningsförmåga, som i vissa fall kan
vara till fördel, exempelvis för inmurning närmast
rostmattan, då tegeltemperaturen sänkes, vidhäftandet
av slaggen minskas, och det genom teglet bortledda
värmet kommer förbränningsluften tillgodo.

Stamp- och påstrykningsmassor torde lämpa sig
bäst för mindre lappningar, där de, om en hastig
reparation måste utföras, torde kimna anbringas fortare
än nytt tegel.

I detta sammanhang kanske en sak bör omnämnas,
och det är, att man om möjligt bör ordna så att
expansionsfogar finnas för murverkets utvidgning vid
upphettning. Här har också murverkets tjocklek och dess
isolering utåt en viss betydelse.

Tages som exempel Värtaverkets pannor, gr. I, så
är sektionen genom den eldfasta inmurningen, se fig.
2, vid eldstaden från eldsidan räknat:

Chamottetegel med en tjocklek av 450 till 665 mm,
murade i en yttre mur, 300 mm tjock, samt en inre
mur från 150 till 365 mm tjock. Utanför murverket
är en 40 mm tjock kiselgurisolering och därpå 4 mm
plåt.

Gör man en överslagsberäkning över
temperaturförloppet genom murverket, 600 mm, räknat från
eldstadstemperaturen, som antages till l 400°C, så kan
detta ske med hjälp av fig. 17 och följande ekvation:
a be

T,

100

(T \^~\ Å
Töoj J^ä ""’

91 [(m

oo

a - konvektionsvärme från fyr till vägg,

b - strålningsvärme från fyr till vägg,

c = genom murverket till yttre luften bortlett

värme,

d - strålningsvärme från murverk till tubsats,
ai .- värmeövergångskoeffieient mellan fyr och

murverk, här antagen lika med 25,
t11= temperatur i eldstaden °C,
t2 = temperatur i innerytan hos murverket,
C - strålningskonstant, här satt lika med 4,
(p .- ideell vinkelkoefficient, här antagen lika

med l,

TI= absoluta temperaturen i eldstaden,
T2 - absoluta temperaturen i innerytan hos
murverket,

A - värmeledningskoefficient,
d - tjocklek,

~= – = 0,85 enligt fig. 17,

O 1,17

£3 -= yttre luftens temperatur, här antagen till

30°C,

(p1=z ideell vinkelkoefficient, här antagen till 0,4,
T3- absolut temperatur hos tubsatsen, här räknat

med 500.
För f, -~ l 400°C och t., - l 270°C erhålles:

a bed

3 000 + 85 000 es l 000 + 90 000.

Här är ur värmeledningssynpunkt plåtomsvepet
försummat och även strålningen från en panna till en
bredvidliggande.

°C E/tät temp.

1500

a ~ 15

-0.07

7 mm

Fig. 17.

a+ 0 = 88 000 och c + d -91 000, vilket torde
vara tillräckligt god överensstämmelse vid denna
passräkning.

Av storleksordningen hos siffrorna framgår, att
värmebortledningen till ytterluften är av helt
underordnad betydelse för sänkning av
murverkstempera-turen i innerskiktet och att det så gott som enbart är
återstrålningen från murverk till tubsats, som har
inflytande på innerskiktets temperatur.

Granskar man diagrammet, fig. 17, framgår dock av
detta, att murverkets tjocklek och dess isolering utåt
har en viss betydelse, och detta gäller skillnaden i
temperaturer hos olika delar ,av teglen. För den
inmurning, som diagrammet representerar, är
skillnaden i temperatur i båda ändarna av ett 300 mm tegel,
om den ena änden ligger inåt eldstaden och den
.andra inåt murverket, ca 300°C. Göres tegelmuren
hälften så tjock, torde temperaturskillnaden för ett
300 mm tegel uppgå till ca 400°C. Minskar man
dessutom kiselgurskiktet till 20 mm, uppkommer en
temperaturskillnad i inner- och ytterkant av ca 600°C.
Dessa siffror äro ju endast approximativa, men visa
dock, att vid murverk, som är dåligt isolerat utåt,
torde i varje tegel uppkomma så pass stora
temperaturskillnader, att avsevärda mekaniska påkänningar
kunna uppkomma.

Antager man, att murverket vore 300 mm och 20
inm kiselgur samt går in i kurvan över
längdutvidgningen, fig. 4, hos olika material, är för exempelvis
Krona skillnaden i längdutvidgning mellan l 270° och
650 °C ca 0,30 %. Dessa 0.3jO % betyda, att ett tegel
av 300 mm längd enligt det genomräknade exemplet
är ca 0,4 mm bredare i innerkant och ca 0,2 mm
tjockare. På en murverkshöjd av 2,5 m gör detta ca
7 mm.

De förut nämnda mekaniska påkänningarna bestå
dels i värmespänriingar inom varje tegel och dels i
ojämn tryckfördelning mellan teglen. Tankes en
vertikal mur med icke eftergivbart stöd upp- och nedtill
samt att den upphettas på ena sidan, kommer
densamma att bilda ett valv med stor radie. Är muren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:12:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931m/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free