- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1931. Skeppsbyggnadskonst /
1

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

HÄFTE l

TEKNISK TIDSKRIFT

JAN. 1931

SKEPPSBYGGNADSKONST

Nils J. LJUNGZELL

-UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN.

INNEHÅLL: De internationella fribordsbestämmelserna, av civilingenjör Hugo Tolléus.

DE INTERNATIONELLA FRIBORDSBESTÄMMELSERNA.1

Av civilingenjör HUGO TOLLÉUS, Stockholm.

Ar 1875 antogs i Storbritannien en lag, varigenom
de brittiska fartygen ålades att anbringa ett
last-linjemärke å fartygssidan, vilket efter lagens
upphovsman kallades i dagligt tal Plimsoll-märket och
bestod av en cirkel med ett horisontalt streck genom
cirkelns medelpunkt. Lagen föreskrev, att cirkelns
medelpunkt skulle ligga på den vattenlinje, till
vilken redaren ämnade nedlasta fartyget i saltvatten
för den förstående resan samt överlämnade åt
redaren att bestämma lastlinjen och ändra densamma
från resa till resa. Inga regler funnos då för att
beräkna den punkt, varest lastlinjen skulle ligga på
olika slag av fartyg. Lagens upphovsman har
vunnit ryktbarhet på ett sätt, som han knappast tänkt sig.
Avdelningens medlemmar känna säkerligen igen
benämningen "en gammal Plimsollare", vilket omdöme
ej kan anses fördelaktigt för ett fartyg. Det dröjde
till år 1890, innan de brittiska fartygen ålades att
anbringa lastlinjemärke vid en punkt, som
fastställdes genom bestämda regier. Denna lag av år 1890
förutsåg ändringar av reglerna med stigande insikt
och bättre erfarenhet, och ändringar gjordes allt
emellanåt, de senaste och mera betydande år 1906.
Ändringarna infördes här och var i reglerna, utan
att de ursprungliga nämnvärt omredigerades och jag
erinrar mig än i dag, när jag i detta sekels början
för första gången skulle tillämpa Board of Trade’s
fribordsregler. Sedan jag lyckligen genomplöjt
föreskrifterna från pärm till pärm, var jag lika klok
som dessförinnan. Föreskrifterna gjorde på mig ett
intryck av hopplös röra just på grund av de
ändringar, tillägg, undantag m. m., som under
tillämpningen sedan år 1890 blivit gjorda. - Frågan om
sjöfartssäkerheten blev emellertid år 1907 i
Frankrike föremål för lagstiftning och i slutet av år 1908
och början av år 1909 fastställdes fribordsregler,
utarbetade av Bureau Veritas.

Om dessa franska regler kan sägas, att de äro
nästan desamma som Board of Trade’s - de franska
reglerna giva praktiskt taget samma resultat som de
engelska - men de äro redigt och systematiskt
uppställda och därför lätta att begripa och använda.

I vårt land upptogs frågan om
sjösäkerhetslagstiftning år 1906, och detta års kungliga
sjöfartskommitté lät mig översätta de franska fribordsreglerna
till svenska i början av år 1909. och denna översätt-

1 Föredrag, hållet vid Svenska teknologföreningens avd.
för Skeppsbyggnadskonst ordinarie höstmöte den 29 nov. 1930.

ning utgör våra nu gällande fribordsbestämmelser,
fastställda genom nådig förordning av den 21 maj
1910.

Emellertid hävdades på vissa håll att genom de
ändringar som Board of Trade vidtagit år 1906
i fribordsreglerna fartygen ej längre voro
sjövärdiga och dessa utsagor blevo i Storbritannien
föremål för ingående behandling genom
kommittéer, som undersökte lastlinjefrågan åren 1913-15
och 1927-29. Dessa undersökningar gåvo till
resultat, att inga som helst skäl funnos för
åsikten att de vidtagna ändringarna i fribordsreglerna
gjort fartygen mindre sjövärdiga. Man framhöll, att
den mängd last, ett fartyg kan med trygghet bära
över havet, beror på fartygens storlek, styrka och
andra kännetecken, varför regler, som bestämma
fartygs lastvattenlinje, måste taga hänsyn härtill. De
ursprungliga föreskrifter, som bildade grundvalen för
de engelska reglerna av år 1890, voro ett uttryck
för den tidens bästa erfarenhet rörande fartygs
nedlastning, och mycket stora förbättringar hade sedan
gjorts i fartygens konstruktion, byggnad och
utrustning.

En fullständig revision av de engelska
fribordsreglerna påbörjades år 1913 och skulle troligen lett
till en internationell överenskommelse, därest icke
världskriget kommit emellan. En senare och mycket
vittomfattande revision gjordes i England av en
kommitté, som arbetade under år 1927-1929, och den nu
framlagda internationella överenskommelsen är
grundad på denna kommittés arbete.

Våra nu gällande fribordsregler äro som bekant
grundade på fartygs storlek, styrka och den
flytförmåga, fartyget har i reserv genom sina över
last-vattenlinjen liggande delar. Vid tillämpningen av
reglerna, utgår man från ett av reglerna fastställt
normalfartyg, vars fribord erhålles ur tabellerna som
en funktion av malldjupet och en viss
tonnagekoefficient, och det sålunda erhållna fribordet
undergår sedan en mängd korrektioner och avdrag med
hänsyn till de avvikelser, som det förhanden varande
fartyget uppvisar gentemot normalfartyget.
Reglerna taga ej hänsyn till stabiliteten på annat sätt än
att föreskrift finnes, att fartygsbreddens förhållande
till djupet bör vara sådant, att det tillförsäkrar
fartyget tillräcklig stabilitet under vanliga
lastningsförhållanden med homogen last. Frågan om ett fartygs
fribord står dock i ett mycket nära samband med
stabilitetsfrågan, och utan hänsyn till stabiliteten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:10 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1931s/0003.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free