Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEKNISK TIDSKRIFT
17 JAN. 1931
kan fribordsproblemet aldrig fullständigt lösas. Man
kunde således vänta sig, att den internationella
last-linjekonferens, som sammanträdde i London den 20
maj 1930, och vari även Sverige deltog, skulle
behandla fribordsfrågan på ett riktigt sätt. Denna
internationella konferens avslutades den 5 juli 1930, då
en internationell överenskommelse rörande fartygs
lastlinjer undertecknades, vilken skall träda i kraft
den l juli 1932, efter vederbörlig ratificering av de
deltagande ländernas regeringar.
Det är innehållet i denna överenskommelse, i vad
det berör bestämmandet av ett fartygs fribord, som
jag i dag velat framlägga för avdelningen.
När jag första gången bläddrade igenom de
föreslagna reglerna för bestämmandet av, vad däri kallas
handelsfartygens maximiiastlinje - ett uttryck, som
på vårt språk lämpligen bör ersättas med
handelsfartygens minsta fribord, såsom varande tydligare och
uttryckande vad man egentligen sysslar med - för att
få en överblick över de principer, som varit
grundläggande vid uppgörandet av dessa nya regler, fann
jag, att de nya reglerna ej skilja sig i princip från
de nu gällande. Man utgår från ett standardfartyg
och erhåller dess fribord i funktion av längden, och
på detta mått göres sedan en mängd korrektioner och
avdrag. Däremot äro detaljerna i föreskrifterna
avsevärt ändrade. Jag sökte även efter hur
stabilitetsfrågan behandlats och behövde ej leta länge, ty de
första raderna i reglerna behandla stabiliteten och
äro så pass anmärkningsvärda, att jag vill anföra dem
i ordagrann översättning. De lyda:
"Reglerna förutsätta framför allt, att
beskaffenheten och stuvningen av lasten, barlasten m. m. äro
sådana, att de tillförsäkra fartyget tillräcklig
stabilitet."
Detta är ju också ett sätt att kringgå den svåra
men ej olösliga stabilitetsfrågan.
Som nyheter måste jag påpeka den stora vikt, som
överenskommelsen lägger på täckningen av alla
däcksöppningar och på besättningens trygghet samt
införandet av särskilda fribordsbestämmelser för
fartyg med trädäckslast och tankfartyg.
De nya reglerna innehålla följande sex olika
avdelningar: allmänna bestämmelser, villkor för att erhålla
fribord, fribord för ångfartyg, fribord för segelfartyg,
fribord för ångfartyg förande trädäckslast och fribord
för tankfartyg.
Avd. I. Allmänna bestämmelser.
Här definieras de olika fartygen. Med ångfartyg
förstås varje fartyg med tillräckligt
framdrivriings-medel av mekaniskt slag, med undantag av fartyg
med tillräcklig segelarea för att kunna navigera
enbart med denna.
Fartyg med mekaniskt framdrivningsmedel och
otillräcklig segelarea för enbart segling kan
behandlas som ångfartyg, samt pråmar och andra fartyg utan
framdrivningsmedel böra, när de bogseras, hava ett
lastmärke enligt bestämmelserna för ångfartyg.
Med segelfartyg förstås fartyg med tillräcklig
segelarea för enbart segling, oberoende av om de
äro försedda med mekaniskt framdrivningsmedel
eller ej. Det däck, varifrån fribordet mätes, kallas
för fribordsdäcket. Enhetlighet har vunnits om den
s. k. däckslinjen, dvs. den 300 mm långa och 25 mm
breda linje, som midskepps anger däckets läge. Den
engelska däckslinjen, som bestämdes på det bekanta
sättet att antaga en rännstensbredd mellan 300 och
530 mm och från innerkant av denna rännsten draga
en horisontell linje, vars skärning med fartygssidan
skulle utgöra överkanten av däckslinjen, är i
överenskommelsen slopad. Det franska och tyska sättet
för fastställandet av däckslinjens läge har i stället
blivit antaget. Överkant av däckslinjen skall ligga i
skärningen mellan förlängningen av överkanten av
däcket och ytterkanten av bordläggningen, eller
m. a. o. på samma ställe, som våra svenska
fribords-regler föreskriva. I utseendet av fribordsmärket
hava ej några ändringar gjorts, men ytterligare en
linje har tillkommit över linjen, angivande
sötvat-tenslastlinjen. Denna nya linje utmärker lastlinjen i
tropiska sötvatten. Därjämte finnes en bestämmelse,
som medgiver sjögående fartyg, som navigera i
floder och inre farvatten, att lasta så mycket djupare
som motsvarar vikten av det bränsle och övriga
förnödenheter, som förbrukas mellan avgångsorten och
öppna sjön.
Avd. II. Villkor för erhållande av fribord.
De nya reglerna föreskriva, att fribord kan
erhållas endast, om fartyget är kraftigt byggt, och om
lämpliga åtgärder äro vidtagna för att betryggande
skydda fartyget och dess besättning. Man kan
således ej utan vidare beräkna fribordet utan måste
först övertyga sig om, att föreskrifterna i Avd. II äro
uppfyllda. Dessa föreskrifter ha avseende på
öppningar i fribords- och överbyggnads däcken, på
öppningar i fartygssidorna samt på räcken och
besättningens skydd.
För lastluckor och andra luckor ej skyddade av
överbyggnader fastställa de höjden och stagningen
av luckkarmarna, tjockleken av täckluckorna och
bredden på dessas bärytor, byggnadssättet,
materialdimensionerna och inbördes avståndet av skärstockar
och tvärbalkar, beskaffenheten och dimensionerna
av bärare och gejdrar för skärstockar och tvärbalkar,
dimensionerna och inbördes avståndet av
skalknings-knaparna, beskaffenheten av skalkningsjärn, kilar
och presenningar samt anordnandet av surrningarna
över luckorna. Bestämmelserna härutinnan äro
tydliga och vålla säkerligen inga svårigheter vid
till-lämpningen, varför jag kan förbigå dem. Dessutom
hava klassificeringsinstitutionerna redan ändrat sina
byggnadsreglementen beträffande luckor i
överensstämmelse med föreskrifterna i de internationella
fribordsreglerna. Anmärkningsvärt är endast att för
de två presenningar, som skola finnas till varje lucka
å öppet däck, är föreskrivet att materialet skall vara
garanterat fritt från jute samt hava fastställd vikt
och kvalitet.
För lastluckor och andra luckor i fribordsdäcken
inom överbyggnader, som ej hava
stängningsanord-ningar av vad reglerna kalla klass I och varom mera
nedan, äro likaledes karmhöjden och
täckningsanordningen fastställda. För maskinrumsöppningar
belägna på samma sätt äro järnkappar föreskrivna,
vilka skola hava starkt byggda, permanent fastsatta
dörrar, som kunna säkert stängas, och som skola
hava fastställd tröskelhöj d.
För maskinrumsöppningar i utsatt läge på
fribords-däcket, halvdäck och överbyggnadsdäck äro lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
