- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1931. Skeppsbyggnadskonst /
59

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15 AUG. 1931

SKEPPSBYGGNADSKONST

59

allt efter huru styva de äro. I fig. 7 synas några
typiska exempel på dessa olika skarvar.

De rörliga skarvarna giva efter för krympningen
tvärs över skarven, utan att dock nämnvärd
formförändring uppstår. Man kan skjuta en kil mellan
plåtarna på lämpligt avstånd framför svetsstället,
varigenom plåtarna hållas på sådant .avstånd från
varandra, att de genom krympningen i svetsen kunna
sluta sig. Härigenom undvikes
krympningsspänningarna tvärs över svetsen.
Exempel på hithörande skarvar: Långskarvar hos rör

och behållare med liten diameter eller klen plåt.

Skarv mellan mantelplåt och flat eller närapå flat

gavelplåt.

Halvstyva skarvar: Även om plåtarna äro rörliga
från början, men ligga i ett och samma plan, så
kallas skarven för halvstyv, ty under svetsningens
gång komma plåtarna i kontakt med varandra och
göra sedan motstånd mot krympningar tvärs över
svetsen. Så småningom uppstå
krympningsspänningar, ja det kan hända att plåtarna kasta sig.
Exempel på hithörande skarvar: Långskarvar hos
behållare med stor diameter eller av tjock plåt. Skarv

mellan mantelplåtar eller mantelplåt och kraftigt

kupad gavelplåt.

Styva skarvar: Ligga plåtarna i ett och samma
plan, och äro de från början fixerade, t. e. fastnitade
eller insvetsade i en och samma konstruktion, så göra
de redan från svetsningens början motstånd mot
krympningen tvärs över skarven. Naturligtvis
uppstå här, även om plåten besitter en viss elasticitet,
genast krympningsspänningar, vilka kunna vara så
stora, ,att sprickor uppstå längs skarven.
Exempel på hithörande skarvar: Sprickor, som börja

och sluta innanför arbetsstyckets kanter. Insatt

lapp.

Den stela skarven betyder strängt taget detsamma
som den "styva skarven" endast med den skillnaden,
att materialet i de stycken, som skola sammansvetsas,
antages vara nästan oelastiskt, t. e. pansarplåt,
stål-gjutgods, gjutjärn osv. Även om man genom
"kall-svetsning" förhindrar en komprimering av svetsens
sidomaterial, så framkallar mången gång enbart
svetsens krympning sprickor.

Exempel på hithörande skarvar: Styva skarvar med
kort "inspänningslängd", dvs. det elastiska
materialets längd tvärs över skarven är kort.

Hittills har jag endast talat om krympningen tvärs
över skarven, och jag vill nu som hastigast behandla
krympningen längs skarven.

Vid plåttjocklek under 5 mm svets,as i allmänhet
skarven färdig med en enda sträng. Genom den
starka uppvärmningen av kanterna komprimeras
dessa, dessutom uppstår krympningsspänning i
svetsen på en gång till full styrka; följden är att en
kraftig kontraktion i längdriktningen kan uppstå.
Vid hårt material, t. e. gjutjärn, uppstå tvärsprickor
härigenom, vid elastiskt material, t. e. plåt, kastar
sig detta ungefär på samma sätt som ett tygstycke,
som man dragit en tråckeltråd igenom. Vill man
rikta en sådan svetsad plåt, måste man sträcka
svetsen i dess längdriktning medelst hamring.

Vid tjockare plåt svetsar man i allmänhet flera
strängar på varandra och därigenom blir
uppvärmningen, komprimeringen och krympningen mindre.
Några särskilda svårigheter med krympningsspän-

ningar i längdriktningen av svetsen har man ej vid
tjock plåt, såvida det ej rör sig om mycket smala
och långsträckta föremål, av vilka jag skall visa
några exempel senare.

En annan mycket viktig sak är däremot den
förilande och ofta olika utvidgningen hos de stycken,
som skola sammansvetsas.

I fig. 8 synas två fyrkantjärn med starkt avvikande
dimensioner. Svetsas de ihop på varandra, så finner
man att de bli olika varma. Från ljusbågen
avlämnas värme till båda styckena, men det mindre,

TV

Fig. 8.

med en liten massa, blir varmare. Svetsar man nu
från vänster till höger, så ilar värmen från ljusbågen
framför svetsstället, och det mindre stycket utvidgar
sig kraftigare och blir i detta tillstånd hopsvetsat
med det större. Vid avkylningen drar det ihop sig
kraftigare än det större, följden är att en
formförändring äger rum, som antytts i figuren.
Utslagsgivande för formförändringen är ej endast massan
utan i första hand värmeavledningsförhållandena i
svetsställets omedelbara närhet. Likaså understödjer
svetsens krympning i längdriktningen den antydda
formförändringen. Naturligtvis uppstå kraftiga
skjuv-spänningar emellan svetsen och de båda
fyrkantjärnen, som kunna leda till brott emellan svetsen
och det större fyrkant järnet, ty här är spänningen
störst och bindningen antagligen sämst. Liknande
förhållande förekommer vid sammansvetsning av två
plåtar av olika tjocklek. Om den tjockare avfasas till
samma tjocklek som den klenare, så bliva
värmeavledningsförhållandena mera lika och svetsningen
enklare.

Jag har visat huru krympningsspänningarna vilja
uppstå och ingår nu på de metoder, som finnas för
att förhindra allt för stora krympningsspänningar.

1. Arbetsstycket uppvärmes till rödvärme vid eller
utglödgas efter svetsningen. En spänningsut j amning
mellan svets och arbetsstycke äger härvid rum. Kan
användas vid små arbetsstycken med relativ mycken
svetsning, t. e. påsvetsning på axlar osv.

2. Svetsen hamras under svetsningens gång. En
krympning i svetsen förhindras härigenom åtminstone
delvis. Kan användas på arbetsstycken, som ej
fjädra under hammarslagen, t. e. vid påsvetsning på
grövre stycken.

3. Plåten hamras efter svetsningen längs utefter
svetsen. Denna metod användes med förkärlek av
flera tyska varv. Man vill härmed avlägsna
krympningsspänningar tvärs över skarven. Längs med
skarven får man väl bort spänningen i plåten
härigenom, men ej i svetsen, ty då vore man tvungen
att hamra själva svetsen. Men det vill man ej gärna,
då man befarar uppkommandet av sprickor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:12:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931s/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free