- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1931. Väg- och vattenbyggnadskonst /
5

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24 JAN. 1931

VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST

arbetslönen. Han vet dessutom att hans
konkurrenter räkna med exakt samma löner. Vidare utrensas
mindre goda element automatiskt, då ett arbetslag
icke gärna tar emot en mindervärdig arbetare.
T. o. m. äldre arbetare, f. ö. fullt dugliga, som på
grund av sin ålder icke kunna hålla takten, ha svårt
att få arbete. Arbetstakten blir hög, och på den kan
ej klagas. Troligen är arbetsprestationen vid
stockholmshusbyggen högre än någon annanstans i
världen, U. S. A. ej undantaget. Prislistan synes
emellertid tendera att låsa fast byggnadskonsten i ett visst
en gång för alla bestämt läge. En ny metod, en ny
maskin medför icke den besparing man haft rätt
vänta. Besparingen kommer ensidigt arbetarna till
godo, och man förblir hellre vid det gamla. Den
kloke är konservativ och håller sig till gamla
beprövade metoder, som man vet prissättas utan bråk.

Timlönen är i Stockholm endast nominell. Såväl
yrkesarbetare som grovarbetare vid ansträngande
arbete kunna endast undantagsvis förmås att arbeta
för timlön. Jag förbigår här vissa hantlangare för
lättare arbeten vid husbyggena, av arbetarna själva
uttrycksfullt benämnda dagtjuvar. Detta beror på
den stora spänningen mellan timlön och
ackordsför-tjänst, då ackordsförtjänsten i regel är dubbla, ofta
tredubbla timlönen. Alla extraarbeten måste
därföre utföras mot s. k. klumpackord, svåra att sätta
och av arbetarna utnyttjade till stora lönekrav.
Dessa urarta ofta till rena utpressningar mot slutet
av ett arbete, som de veta måste vara färdigt på viss
tid, exempelvis ett hyreshus till den l oktober.
Fackföreningarna äro som bekant numera mäktiga skrån
med reglerad rekrytering.

Det kan starkt sättas ifråga, om det icke vore
bättre, att vid husbyggen och liknande invecklade
arbeten trots de därmed förknippade riskerna, bl. a.
svårigheten att avskeda mindre goda arbetare,
resolut slopa ackordssystemet och som i U. S. A. och
mångenstädes annorstädes övergå till endast timlön.
Denna finge givetvis bliva högre än den nuvarande.
Att övergå till fria ackord torde icke vara möjligt,
det bleve i praktiken ett fortsättande av prislistan.
Arbetstakten ginge nog ned, men man finge fria
händer, bl. a. att använda så mycket folk som
erfordras. Så uppdrivna som ackordslönerna nu faktiskt
äro, är det icke säkert, och enligt min åsikt icke ens
troligt, att den absoluta arbetskostnaden skulle stiga.
Jag tror snarare på motsatsen. Småfirmor, stående
utanför organisationen, tillämpa med framgång vid
ändringsarbeten och liknande ej prissatta arbeten en
timlön, som är ca 1:- kr. högre än den avtalade.
En ändring i lönesystemet har alldeles visst sina
nackdelar, men jag ser ingen bättre utväg ur de
nuvarande, enligt min uppfattning olidliga
förhållandena. Jag hoppas därför, att diskussionen skall
särskilt uppehålla sig vid denna punkt. Med den
nuvarande bristen eller åtminstone stora knappheten
på yrkesarbetare är ställningen ytterst prövande för
arbetsledningen, och man kan vid utövande av
arbetsledning ofta icke undgå den känslan, att - här i
Stockholm - verklig Tibets-ledning mera sällan
förekommer. Man rör sig snarare med ett sorts
lirkande med arbetarna, och man får vara nöjd, om man
genom lirkandet kan få fram ungefär den av
arbetsledningen önskade riktningen. De företagare, som
äro obundna av prislistan, exempelvis staten och

staden, torde i detta speciella fall stå i en bättre
ställning än entreprenörerna. Detta gäller dock icke
för husbyggnad; här får även det allmänna följa
prislistan.

Nu skildrade förhållanden ha i Stockholm
resulterat i byggnadskostnader, som äro besvärande höga
(man betänke en entreprenörs risk) och
förhållandena lära i längden knappast vara hållbara. Att
kunna få till stånd en genomgripande förbättring
utan genom en kris med åtföljande arbetslöshet är väl
icke att hoppas.

ARBETSMASKINER OCH
TRANSPORT-ANORDNINGAR.

Av kapten GÖSTA WESTERBERG.

Den mycket omfattande rubriken på det anförande,
som jag blivit ombedd hålla, är givetvis i så måtto
vilseledande, att det ingalunda kan ifrågakomma att
här giva en ens något så när genomgående
behandling av hithörande frågor.

Det har också av mig vid mottagandet av
uppdraget att här yttra mig sagts ifrån, att jag endast kan
ingå på några allmänna synpunkter angående i vad
mån arbetsmaskiner och transportanordningar
inverka på byggnadsföretagens bedrivande och på deras
organisation samt därjämte från de arbeten med vilka
jag sysslat omnämna ett fåtal exempel å använda
arbetsmaskiner och transportanordningar, vilka
möjligen kunna vara av intresse för de ingenjörer, som
syssla med arbetsledning vid större byggnadsföretag.

Allmänna synpunkter. En arbetsmaskin eller en
transportanordning anskaffas för att spara manuellt
arbete, tid och på så vis pengar. I vår tid har ju
som bekant det manuella arbetet (arbetstimmen) fått
ett undan för undan ökat penningvärde - lönerna
och förmånerna för arbetarna vid byggnadsplatserna
ha undan för undan ökats. - Denna tendens har
givetvis fört med sig, att arbetsmaskinerna och
arbets-besparande transportanordningar blivit mer och mer
ekonomiskt berättigade.

Det är i detta sammanhang på sin plats att anföra
några belysande siffror ang. timlönernas variation
under de senaste åren för grovarbetare. Med utgång
från 1913 med indextal 100 utgjorde
anläggningsar-betaretimlönen 1929 ca 280. Denna utveckling kan
jämföras med råvaruindex, som med utgång från
1913 = 100 för juli 1930 utgjorde 116.

Av detta framgår otvetydigt, att det numera i
jämförelse med 1913 är relativt viktigare att spara
arbetstimmar än att spara materiel. Detta så mycket mer
som det vid en besparing av arbetskraft ej endast är
en direkt besparing av arbetstimmar som göres, utan
inbesparing av arbetare vid ett byggnadsföretag
betyder samtidigt minskade kostnader för
arbetsstyrkans omhändertagande, under vilken rubrik avses
kostnader för baracker, bostadsanskaffning i övrigt,
matbodar m. fi. skjul på arbetsplatsen, vidare
minskade kostnader för sjukvård och försäkringar,
minskade kostnader, arbetaresemester m. m.

Den maning till sparsamhet med folk, som ovan
anförda omständighet givit, har även av arbetsledningen
vid våra byggnadsföretag beaktats, och som
belysande för den snabbhet, med vilken utvecklingen be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:12:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931v/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free