Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 MARS 1931 VÄG- OCH V A TTE N B Y G G N AD S KO N S T
41
cement kan förbättras genom tillsättning av upp till
30 % grovt cement. Hög hållfasthet hos en cementsort
har alltså icke uppnåtts genom långt driven finmalning.
O. RAULIN har även genom undersökningar funnit, att
ett cement kan bliva alltför finmalt. Anledningen
härtill uppgives vara, att en luftkudde omgiver de allra
finaste partiklarna och hindrar hydratiseringen. Varje
cementsort anses hava ett optimum av kornstorlek.
(Ciment 9. 1990).
WERNECKE lämnar en beskrivning över egenskaperna
hos diatomacéjord som tillsatsmedel till cement.
(Ton-industrie Ztg., 53. 19’29).
ANDEREGG och HUBBELL ha gjort mikroskopiska
undersökningar av hydratiserat cement, som krossats till
samma finhetsgrad som det använda cementet. Man har
funnit följande hydratiseringsdjup för vanligt cement,
vattenlagrat:
Lagringstid ...... l dag 7 dagar 28 dagar 90 dagar
Hydratiseringsdjup. 0,5’^ 1,7 /t 3,5 ^ 5 ^
På detta sätt har man kontrollerat en av Werner och
Hedström uppställd hypotes, att hållfastheten är
proportionell mot kvadraten på den hydratiserade
cementmängden (Tekn. tidskrift Kemi 6, 1928) och besvarat
även ett par andra cementfrågor. Man har även påvisat,
att värmelagring (+ 38 °C) ökar hydratationen under de
första 28 dagarna men icke märkbart efter denna tid.
(Am. Soc. Testing 1929 II sid. 554).
Beträffande betongtillverkning framhålles mer och
mer betydelsen av en noggrann kontroll på arbetsplatsen.
Såväl i Tyskland som Amerika och särskilt i det senare
landet synes tendensen vara att släppa efter på kravet
på noggrann kornfördelning hos sanden och i stället
övergå till cementrikare betongblandningar. Dock bör
man alltid genom försöksblandningar utröna, vilken
kornsammansättning som med minsta vattentillsats
åstadkommer den önskade plasticiteten hos
betongmassan.
OTTO KORN har bestämt två kurvor såsom gränser för
god sand.
Kornstorlek Fin sand Grov sand
i mm1 % %
0,2 15 -
0,5 25 -
d,o) - O
2,0 42 5
- 5,0 55 25
12 85 55
2i5 100 100
Om den tillgängliga sanden närmar sig kurvan för
grov sand, måste massan stampas, och närmar den sig
kurvan för fin sand, måste cementhalten ökas för att
hållfastheten skall bli tillräcklig (Beton und Eisen 17,
1929).
BLANK, STANTON WALKER m. fi. hava funnit, att
variationerna i kornstorlek hos grovmaterialet ha mycket
liten inverkan på tryckhållfastheten. (Rock Products,
juli 6, aug. 3 och 17, 1929. Nät. Sand Gravel Bull, 8,
1930).
O. L. MOORE visar, att tryckhållfastheten efter l, 3, 7
och 28 dagar för betongsorter med mycket olika
korn-gradering hos sand och grovmaterial är beroende av
vattencementtalet och endast obetydligt beroende av
korngraderingen. (Am. Soc. Testing, 1929, II, sid. 570).
MCMILLAN beskriver en damm utanför San
Fransisco, byggd 1887-1890 av betong i blandning 1:2: 5%.
Stampbetong med vattencementtal 0,47 kg/liter. Med
relativt låga fordringar på cement men med ett
omsorgsfullt arbete har åstadkommits en vattentät och
permanent konstruktion. (Eng. News Record, maj 8, 1930).
i I Österrike användas följande 9 såll med runda hål:
0,2, 0,5, 2, 5, 8, 12, 18, 25 och 60 mm.
COVELL och FBKKMAN redogöra för ett större
bro-bygge, vid vilket 300 m:>> betong göts per dag under
månaderna dec., jan. och febr., då medeltemperaturen var
- 2 °C. Sand och makadam hade i fickorna temperaturen
43 °C. Varmvatten användes och bländaren uppvärmdes
med gas. Medeltemperaturen hos betongmassan i formen
var 2;2°C. Betongen lagrades med ånga under tät väv i 48
timmar, varvid temperaturen inuti betongen uppgick tili
45 °C. Den utsattes sedan för den kalla luften. Efter
7 dagar hade betongens temperatur sjunkit till -f- 12 °C.
(Eng. News Record, sept. 25, 1930).
För utförligare studier av betonggjutning vid kall
väderlek rekommenderas en kommittérapport av R. C.
Johnson i Am. Conc. Inst, 1930, vol. 28, sid. 397 samt
en tillhörande diskussion av R. B. Young, sid. 904. Young
yttrar bl. a.: "Jag har ofta hört personer framhålla, att
det icke är någon fara med en frusen betong, om den
bara får tina upp och sedan skyddas mot frost. Vi ha
gjort försök på detta område och funnit, att det är
praktiskt taget omöjligt att återställa mer än 80 % av
hållfastheten även om upptiningen sker omedelbart och
betongen sedan lagras på bästa möjliga sätt. Bryter man
sönder provstyckena finner man alltid ett särskilt slag
av fint förgrenade hålrum, s’om tydligen uppstått vid
frysningen. Dessa hålrum inverka icke endast på
hållfastheten utan, vad värre är, på betongens beständighet."
Angående betongförstörelser ser man numera oftast
samma synpunkter som framhållits här i ’Sverige under
de senaste 4» å 5 åren, nämligen att orsaken i första
hand ligger i utspolning av kalkhydrat vid
genomsipp-rande vatten. Följande utdrag ur en diskussion mellan
T. ivierriman och McMillan om Portlandcementets
beständighet är exempel härpå. Den senare skriver i Eng.
News Record, maj 1930, bland annat följande angående
vissa försök, vid vilka Merriman sökt mäta cementets
beständighet på dess förmåga att stå emot inverkan av
socker och natriumsulfat. "Man går gärna med på
sådana uttalanden som att fullkomligt beständig betong
endast kan erhållas med ett cement, som vid
hydratise-ring bildar fullt permanenta föreningar. En sådan
betong måste givetvis t. e. kunna motstå även inverkan
av genomsipprande vatten och ett aggressivt vattens
frätande inverkan. Däremot får man icke bedöma en
betongs förmåga att motstå inverkningar av klimat och
vatten på grundval av cementets motståndsförmåga mot
natriumsulfat." McMillan kritiserar skarpt Merrimans
åsikt, att ett ojämnt cement skulle vara orsaken till att
endast vissa delar av en konstruktion är förstörd, då
andra delar kunna vara väl bibehållna. Han hänvisar
till några typiska bilder över betongförstörelser och
framhåller, att man numera anser det vara fullt bevisat,
att orsaken ligger i ett mindre gott utförande på
arbetsplatsen. Klinkern från en viss cementugn kan variera
vid olika tillverkningsmetoder, men sådana ändringar
ske icke hastigt utan successivt. Vidare blandas stora
massor av klinkern under målning, lagring och Vägning
så noggrant, att det är otänkbart, att olikheterna skulle
kunna vara anledning till att ett skikt i en
betongkon-struktion blir fullkomligt sönderfrätt, under det att
angränsande skikt äro alldeles oskadade. De iakttagna
skadorna äro icke beroende på olikheter hos cementet,
utan äro att hänföra till sådana fysikaliska företeelser
som frost eller kalkens löslighet och bortförande med
genomsipprande vatten.
MARX framhåller, att man icke på förhand med
ledning av andra kornkurvor kan bestämma en för
vattenbyggnad lämplig kornsammansättning, utan försök måste
utföras med de material, som skola komma till
användning. (Die Bautechnik 55. 1929).
GRAF har funnit, att fin natursand ökar vattentätheten
mera än fint krossmaterial. Han fann också, att
vatten-cementtalets inflytande på betongens förmåga att
motstå slitning är mera påtaglig vid magra blandningar än
vid feta. (Zement 41. 1929).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
