- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1931. Väg- och vattenbyggnadskonst /
68

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

68

TEKNISK TIDSKRIFT

30 MAJ 1931

men dimensioner och utförandeformer skilja sig så pass
mot dem, som komma till användning hos oss, att
till-lämpningen skulle medföra svårigheter vid
ackordsuppmätningen för nybörjaren, -och för någon annan är
arbetet ej avsett. Då dessutom förekomma direkta
felanvisningar, som då författaren rekommenderar att
skarva klena armeringsjärn genom att haka dem krok
i krok, kan arbetet ej rekommenderas till lärobok vid
våra tekniska skolor.

Sven Nycander.

NOTISER

Svenska teknologföreningens avdelning för väg- och
vattenbyggnadskonst höll måndagen den 11 maj 1931
ordinarie sammanträde å restaurant Rosenbad under
ordförandeskap av civilingenjör E. PAUL WRETLIND.

Före sammanträdet hade en rundtur i buss företagits
till ett par pågående betonghusbyggen vid Norr
Mälarstrand och till a.-b. Vallevikens cementfabriks
anläggning för tillverkning av slaggbetongplattor vid
Hammarbyleden. Bussarna hade genom välvilligt
tillmötesgående ställts till avdelningens förfogande av Svenska
cementföreningen.

De i flera avseenden intressanta betonghusen
demonstrerades vid besöken av tekn. dr HJALMAR GRANHOLM
och civilingenjör E. LINDMAN. Dessa uppehöllo sig
härvid särskilt vid de åtgärder, som vidtagits för att
borteliminera betongens nackdelar vid användning i stället
för tegel i bostadshus - den dåliga värmeisoleringen
samt fuktningen och i samband därmed den dåliga
ventilation, man lätt erhåller i hus av enbart betong. För
värmeisolering av ytterväggar hade korkplattor använts,
för de större väggytorna spikade vid i betongen ingjutna
spikreglar och för avväxlingsbalkar o. d. spikade inuti
formen på vanligt sätt. För ljudisolering i
mellanväggar och bjälklag hade isoleringsplattor av pressad halm
kommit till användning. Tillverkningen av dessa
plattor och deras användningssätt demonstrerades även med
film.

Det största intresset fångade den i ett av husen
installerade mekaniska ventilationsanläggningen, som
består i en på vinden placerad central utsugningsfläkt med
evakueringstrummor från husets alla delar.
Anordningen, som förmodligen kommer att få många
efterföljare, möjliggör förutom god ventilation en ganska
avsevärd utrymmesbesparing tack vare trängre luftkanaler
och beräknas för detta hus med sin till 3 500 m2
uppgående golvarea kräva en fläktmotor om endast ca % hkr.

Efter utflykten vidtog middagen, som under god
stämning intogs i Rosenbads festvåning, varefter
sammanträdet öppnades med justering av protokollet från
avdelningens sammanträde den 13 april 1931, vilket
upplästes och godkändes.

Härefter invaldes i avdelningen ingenjör Carl
Carlsson Åberg (Oberg), Sternham, Sydafrika, samt
civilingenjörerna Karl Kärnekull, Adam Goldschmidt och Ivar
Tengvall, Stockholm.

Då för dagen inga skrivelser förelågo till behandling,
överlämnade ordföranden ordet till civilingenjör E.
LINDMAN, som i ett timslångt anförande redogjorde
för sitt arbete för åstadkommande av ett lätt
byggnadsmaterial - lerklinker - hur han fått idén att genom
bränning av lera framställa detta och hur denna hans idé
realiserats. Talaren beskrev även en i Tjeckoslovakien
under hans ledning byggd fabrik för framställning av
det nya materialet och vidrörde dessutom lerklinkerns
användningsområden. Volymvikten, sorn nedbringats så
lågt som till 0,6, gör, att en betong med en volym vikt

omkring 1,1 och med relativt goda
hållfasthetsegenskaper kan framställas. Därvid utgöras tillsatsmedlen av
krossmaterial i olika kornstorlekar av den lätta
ler-klinkern. Ingenjör Lindman slutade sitt klart och
redigt framförda, intressanta föredrag med att uttala en
förhoppning att snart få tillfälle att för avdelningen
demonstrera den å Svartsjölandet under byggnad varande
fabriken med ugn för lerbränningen.

Ordförandens tack till föredragshållaren underströks
med livliga applåder av de till ett 40-tal uppgående
åhörarna, varibland befunno sig några till sammanträdet
inbjudna arkitekter.

Efter föredraget vidtog en stunds diskussion, i vilken
förutom föredragshållaren yttrade sig herrar Hallmén,
Bonthron, Finné, Strokirk och Lindesvärd.

Sedan ordföranden förklarat sammanträdet avslutat,
återvände man till den vid kaffet avbrutna middagen.
Vid eftersitsen sjöngos förutom de gamla sångerna ett
par stycken till luta av kapten Carl Hellström. Ovanligt
tidigt tågade man vid tolvtiden hem efter ett lyckat
av-slutningssammantrade vårterminen 1931.

Fur.

En ny typ av gravitationsdammar lanceras av C. E.
GRUNSKY, San Fransisco, f. d. president i A. S. C. E.
Dammbrotten vid St. Francis (1929) och den 150 m höga
San Gabrial Dam (1929) samt den aktuella Hoover Danu
hava stimulerat teknikernas intresse för ökad säkerhet
och ekonomi vid dammbyggnad. Grunsky kallar sin nya
dammtyp "honey-comb gravity dam". En typritning
med horisontella celler reproduceras här (fig. 1), men
cellerna kunna även luta uppåt i nedströmsriktningen, i
vilket fall fogarna som skilja cellagren komma närmare
rät vinkel mot fullt vattentryck.

Det väsentliga kännetecknet för konstruktionen är
galleri- eller cellsystemet, som sparar material och
drä-nerar dammens inre, varjämte det erbjuder
avkylnings-ytor för bortledande av värmen som uppstår vid
betongens bindning. Varje cellager är skilt från
ovanför liggande av en genomgående byggnadsfog. Vertikala
byggfogar dela hela dammen i relativt små block.

För att åvägabringa vattentäthet inbygges en
metalldiafragma i dammens uppströmssida. Denna sida kan
vara vertikal men Grunsky föredrager lutande framsidor
för att utnyttja vattentrycket för stabilisering och för att
erhålla centrerad grundbelastning.

i Se Tekn. tidskr. V. V., haft. 4.

nn
nnnn
nnnn
ön lo

nn
10(11
nnni
in r-_-i?Jm

ni
Ifll
nnni
/\\\ ’ H sn m

nn
flflfll
nnn
^ÉT±1

nn
nnnn
nnni
n, /v A; ’M

ni
iinn
nnnn
"l ^’k Vl l*7

ni
unn
nnnn
in A/;fi; ...... T/lr ’l

nn
nnn
nnn
nr //Ahr,f v . ; :\

nn
nnn
nnn
nr W^v i ! ^ w

nn
nnn
nnn
M /^" " \" ’!’ ir,A

nn
nnn
nnn
nn \ A"<^ , ... , \- J, , ,," A

nn
nnn
nnn
nn ^^».»i \ \ ! ’ fT

nn
nnn
nnn
nn ^f-h \ 1 \

n
n n
n n
JL /^ -*j \ ^ f X

n
n n
n n
IL ^A4{i \ \ v ^IM

n
n n
n n


n
n n
n n
n $^!te}i N^ ] ^

n
jQ_n
n n
n 4 ^^é^Ki ^i ^ j

*BH
<-20*
f9^
Efa
<20*
Wr
fatior
^ . .^,,h,, - - , . - JSek’fion* j
?

Fig. l.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:12:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931v/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free