- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1931. Väg- och vattenbyggnadskonst /
70

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

70

TEKNISK TIDSKRIFT

27 JUNI 1931

Fig. l och 2. Närbelägna flottningsdammar i samma vattendrag.
Flott-ningsöppningen å övre bilden är 1,6 m bred, och 4 man ha fullt arbete
med att mata in timret i den trånga öppningen. Undre bilden visar en
moderniserad damm med 6 m bred öppning. Man har samma
vattenmängd till förfogande som vid övre dammen och samma
timmerkvantitet, men tappningen skötes med lätthet av två man.

överväga, vilka åtgärder han bör vidtaga för att
flott-ningen skall kunna reda sig med mindre vattenmängd
än tillförene? Ytligt betraktat kan det förefalla, som
om den frågan, sedd uteslutande från
flottnings-intressets synpunkt, borde besvaras med nej. Om
man närmare tränger in i problemet finner man
emellertid, att svaret borde vara ja.

Att sjöregleringar, som på vattenkraftens initiativ
och bekostnad företagits, i de flesta fall jämväl varit
till nytta för flottningen, torde icke kunna bestridas.
I synnerhet gäller detta regleringar av de största
sjöarna, som påtagligt förbättrat förhållandena för
flottningen i huvudvattendragen, därigenom att
avrinningen under sommaren utjämnats, möjliggörande en
förlängd flottningstid. Detta blir i framtiden av än
större vikt för flottningen, eftersom kravet på ettårig
flottning gör sig mer och mer gällande. Här
föreligger alltså ett gemensamt intresse.

’’Rationalisering" är dagens lösen inom alla
områden. I praktiken yttrar sig rationaliseringen i ökat
oberoende av mänsklig arbetskraft. Som jag längre
fram i mitt anförande med siffror skall visa är
flottningen f. n. synnerligen beroende av arbetskraften.
Enda möjligheten att minska detta beroende är att i
vattendragen vidtaga åtgärder av permanent natur,
såsom upprensningar, och att utföra permanenta

konstbyggnader, vilka, om de äro tekniskt riktiga,
verka icke blott arbetsbesparande utan även
vatten-besparande.

Rationalisering av flottningen är från dess egen
synpunkt påkallad. Att därmed även ett
nationalekonomiskt berättigat krav uppfylles borde utgöra
ett starkt skäl för snart handlande.

I Svenska flottledsförbundets årsskrift lämnar
Smedberg årligen statistiska uppgifter om Sveriges
flottningsföreningar. Ingressen till denna statistik
förtjänar här refereras: "Ingen myndighet torde
kunna uppgiva vilka flottningsföreningar vårt land
äger". Det förefaller underligt, att man icke genom
en myndighet kan erhålla uppgift om
flottningsför-eningarnas existens, trots att de utrustats med så
utomordentliga privilegier. Smedberg har emellertid
utforskat, att flottledernas längd år 1930 utgjorde
31 943 km och flottningsföreningarnas antal 188 st.,
fördelade inom 75 flodområden.

Enhetlighet och vattenhushållning främjas
uppenbarligen, om flottningen inom ett och samma
flodområde ligger i en hand. De anförda siffrorna
visa, att så icke är fallet, Att bivattendragens
flottningsföreningar i så stor utsträckning underlåtit att
förena sig med huvudvattendragets förening är
beroende på flottningslagens föreskrift, att initiativet
till sammanslagning skall utgå från den mindre
föreningen; en "demokratisk" föreskrift alltså.
Bilederna befinna sig, förklarligt nog, ofta i ett
otillfredsställande skick. De flottande här äro ofta
tillfälliga och se mest på billig flottning. Deras
önskemål är att få sitt virke utflottat så fort som möjligt
utan hänsyn till de önskningar, som uppställas av
huvudledens flottningschef. Ett gott exempel på vart
detta system kan leda är den stora bröten i Ljusnan
år 1917.

Den bristande centraliseringen av
flottningsföreningar inom ett och samma flodområde motverkar
även i andra avseenden en välbehövlig rationalisering
av flottningen. En liten flottningsförening kan ju icke
bestå sig med den tekniska sakkunskap, som
erfordras. Icke ens de stora flottningsföreningarna synas i
allmänhet inse betydelsen av teknisk sakkunskap i
ledningen. Av cheferna för de 188
flottningsföreningarna besitta endast två högre teknisk utbildning, och
de av personalen i lägre ställning, som äga högre
teknisk utbildning, torde kunna räknas på ena
handens fingrar. Att m,an på detta viktiga
transport-och byggnadsområde anser sig kunna undvara
ingenjören är ägnat att förvåna. Man har det intrycket,
att det praktiskt utbildade flottningsbefälet bildat ett
skrå, som anser sig "selv nok".

Det är visserligen så, att skötseln av en flottled är
en uppgift, som kräver insikt och erfarenhet i många
andra än tekniska avseenden, framför allt fordras det
insikter i administration och skogshantering, men
tekniken bör icke därför betraktas som ett sekundärt
intresse. Den administrativa och den tekniska delen
av flottningen böra jämställas. Det är en viktig
uppgift för dem, som hava bestämmanderätten inom
flottningsföreningarna, att tillse, att de verkställande
organen fylla måtten i båda dessa avseenden.

Vattenlagens allmänna syftning ifråga om
flottningen torde vara, att denna i första hand skall
begagna sig av överflödsvattnet, dvs. det vatten, som
icke tagits i anspråk av strandägarna. Det vid vår-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:12:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931v/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free