Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27 JUNI 1931
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST
71
flödena avrinnande överflödsvattnet, vilket ej kan
utnyttjas för vattenkraftändamål, utgör, såsom
SERRANDER påpekat, ofta omkring en tredjedel av hela
årsavrinningen.
Det är givetvis av största vikt, att flottningen i
möjligaste mån inrättar sig för att utnyttja
överflödsvatten. För att detta skall vara möjligt erfordras
emellertid en teknisk uppryckning av
flottningsväsen-det. Bivattendragens flottningskapacitet måste ökas
högst betydligt, vilket i första hand bör ske genom
modernisering av dammanläggningar och övriga
konstbyggnader, genom rensning i vattendragen osv.
Flottningsvattenmängden bestämmes av det mest
svårflottade stället i vattendraget, men genom
konstbyggnader kan ett svårflottat ställe förvandlas till ett
lättflottat.
Varje tekniskt riktig åtgärd eller byggnad för
flott-ningens underlättande sparar vatten.
Flottningsman-skapets arbete består ju till stor del i att med
muskelkraft hjälpa timret tillrätta. Att timret strandar och
blir efter beror oftast på att nödiga konstbyggnader
eller åtgärder icke vidtagits, dvs. att flottningen sker
med vattenslöseri.
I huru hög grad flottningen förlitar sig till det
manuella arbetet framgår av den officiella
flottnings-statistiken, som publiceras i kommerskollegii
"Kommersiella meddelanden". De sista uppgifterna gälla
år 1929, varav följande siffror förtjäna återgivas.
Totala kostnader för året ca 30400000 kr.
Av dessa utgjorde
Underhållskostnader ca..... 4 250 000 kr.
Arbetskostnader vid utflott-
ningen ca............... 17 450 000 "
21 700 000 kr.
Enär underhållskostnaderna till största delen äro
rena arbetskostnader, så utgör totala
arbetskostnaden icke mindre än ca 70 % av samtliga
kostnader för flottningen.
Nedbringandet av arbetskostnaderna är ett av
flott-ningens viktigaste problem. På grund av .arbetarnas
trustbildning blir flottningen i likhet med andra
företag tvingad att mer och mer göra sig oberoende av
muskelarbetet. Enda möjligheten att effektivt
nedbringa arbetareantalet är att tekniskt förbättra
flottlederna. Häri ligger en ljuspunkt från
vattenkraftintressets synpunkt, här blir flottningens och
vattenkraftens gemensamma intresse uppenbart, ty bättre
tekniska anordningar möjliggöra icke blott
reducering av flottningskostnaden utan även
vattenbesparing.
Att flottningen, trots sina anor, lever som ett
stundens barn, med höga dagsutgifter förorsakade av
ött provisoriskt byggnadssätt, torde i viss mån kunna
förklaras av att man räknar med för kort
amorteringstid för flottledsbyggnader. Gällande lag tillstädjer
icke längre amorteringstid än 20 år. En
utsträckning av amorteringstiden skulle främja en högeligen
önskvärd övergång från provisoriska till mera
permanenta byggnader och åtgärder.
De med provisoriska flottledsbyggnader
förknippade stora underhållskostnaderna leda ofta till - och
detta gäller i synnerhet för bivattendragen - att
underhållet eftersattes. Konstbyggn,adernas förfall
fepmpenseras i största utsträckning genom ökad vat-
tenpåsläppning, där sådan är möjlig. Att flottningen
i regel bedrives på ackord, bidrager i sin tur till
försämrad vattenhushållning.
Jag vill belysa mitt påstående med ett fall ur min
praktik. I ett biflöde till Dalälven med egen
flott-ningsförening hade rännbyggnader och andra
konstbyggnader fått förfalla. Man hade funnit, att det var
bekvämare att fylla de många sjöarna till brädden för
att sedan vid flottningen framsläppa en vattenmängd,
som på åtskilliga ställen var 3 till 4 ggr så stor som
exceptionella högvattenmängden. Efter flottningens
slut voro sjöarna länsade på sitt vatten. Den per
stock förbrukade vattenmängden uppgick till mer än
100 m3 i genomsnitt. Om vi nu göra det
tankeexperimentet, att de 400 å 500 m fallhöjd, som förefinnes
mellan dessa sjöar och havet, varit utbyggda, så skulle;
vattenmängden, som åtgått för flottningen av varje
stock, ha representerat 80 å 100 kilowattimmar. Även
om endast en tiondel av fallhöjden vore utbyggd, så
skulle kraftförlustens värde vara betydande. Det
förtjänar omnämnas, att ett träsliperi i samma
vattendrag under stor del av året hade kraftbrist och att det
dessutom under flottningstid måste stoppas på grund
av flottningens vilda framfart.
Eftersom flottlederna äro allmänna
kommunikationsleder med vittgående privilegier skulle man hava
rätt att vänta sig, att de i likhet med övriga allmänna
företag voro underkastade effektiv tillsyn. Sådan
förekommer emellertid icke.
I flottningslagen finnes visserligen en paragraf
(§ 70), som stadgar att teknisk tillsyn å
flottledsan-läggningarnas underhåll och nyttjande åligger under
kungl. maj:ts befallningshavandes överinseende
tjänstemännen i väg- och vattenbyggnadsdistrikten.
Någon bestämmelse om regelbunden tillsyn finnes
icke, med påföljd att veterligen icke någon kontroll
alls utövats efter lagens tillkomst. En enskild
vattenverksägare kan visserligen påfordra en besiktning,
men han löper risken att få betala alla därmed
förenade kostnader. - Nämnda lagparagraf om tillsyn
har därför hittills visat sig vara en pappersparagraf
utan reell innebörd, i ,all synnerhet som de som skulle
utöva inspektionen - tjänstemännen i väg- och
vattenbyggnadsdistrikten - numera icke existera.
Den frågan uppställer sig nu: "Hur skall en bättre
samverkan mellan flottningen och vattenkraften
åstadkommas?"
Eftersom nyttan av en ökad samverkan är mest
påtaglig för vattenkraftintresset borde dettas målsmän
taga initiativet till närmande. De böra därvid icke
inleda förhandlingarna med krav - om än så
berättigade - utan komma med något positivt till förmån
jämväl för flottningen. I första hand utgöra
sjöregleringsfrågorna ett sådant gemensamt intresse. I de
allra flesta fall kunna både flottningen och
vattenkraften hava nytta av en sjöreglering, om den är rätt
planlagd och väl skött. Det fordras emellertid ett
betydande upplysningsarbete för att detta förhållande
skall inses av flottningens målsmän.
Regleringsföreningarna hava härvidlag en viktig arbetsuppgift.
Dalälvens regleringsförening har på detta område
utfört ett pioniärarbete, vilket i vissa fall lett till direkt
ekonomisk samverkan mellan flottningen och
vattenkraften. I en uppsats i Svensk flottningstidskrift (nr
57, 1921 och vattenkraftföreningens publikationer nr
135) påvisade Serrander övertygande flottningens o^h
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
