- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1931. Väg- och vattenbyggnadskonst /
88

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

88

TEKNISK TIDSKRIFT

25 JULI 1931

arbetsredskap för tillverkning, transport och
utsättningen av sådana omfångsrika och tunga monolitiska
element begränsa detta byggnadssätt allenast till
arbeten av vida större betydelse än vad fallet vore med
de beslutade fiskehamnsanläggningarna.

Utförda arbeten.

Efter ett ingående övervägande av de fördelar och
de olägenheter, som syntes vara att förvänta vid
användandet av de byggnadsmetoder, som kunde
tänkas vara möjliga med hänsyn till de nödiga
fordringarna i fråga om styrka och motståndskraft mot sjön,
samt i fråga om kostnader för utförandet av
byggnaderna, hade man att påbörja hamnanläggningar
först på västkusten och Skånes kuster.

Vid Träslöv och Glommen på .västkusten, där
sjögången var så våldsam, att det var alltför riskabelt
att använda fångdammar, byggdes vågbrytarna i
trä-kasuner, liksom vid Grundsund på västkusten, där
bottenförhållandena voro så lösa och opålitliga och
djupet till fast botten så stort, att fångdammar icke
voro att tänka på. Träkasunerna hade bottnar och
väggar, som genom drivning och behandling med
beck och tjära gjorts fullkomligt vattentäta liksom
ett fartygsskrov. Väggarna, bestående av vertikala
ståndare med horisontala följ are och yttre
plankbeklädnad, hopfogades var för sig och förbtmdos med
varandra medelst hörnståndare och skruvbultar på
sådant sätt, att de vid upptagningen lätt kunde
lösgöras från varandra och bottnarna, vilka utgjordes
av två lager av 75 mm tjock plank med mellanlägg
av asfaltpapp. Förbindelsen mellan väggarna och
plankbottnen var så anordnad, att väggarna kunde
på bekvämt sätt uppifrån lossas från plankbottnen,
sedan murningen var avslutad i kasunen.
Fördenskull voro muttrarna till de långa skruvbultar, med
vilka väggarna fästes vid plankbottnen, anbringade
på undersidan av bottnen och formade såsom en
vridbar arm, som efter tillskruvningen fastspikades vid
plankbottnen i orubbligt läge. De långa
genomgående bultarna, av samma längd som kasunens
höjd, hade bulthuvudena och deras underlagsplattor
ovanpå väggarnas översta ramstycke lätt
tillgängliga, när lösgöringen skulle ske. Vid kringvridning
medelst skruvnyckel av bulthuvudet uppe på
ramstycket skruvades bulten upp ur den fastspikade
muttern i bottnen.

Sedan kasunen sjösatts, utfördes murning och
be-tonggjutning i densamma till dess den låg så djupt
i vattnet, att den därpå fick bogseras ut på sin plats
i Vågbrytaren och försänkas, varefter murningen
fullbordades till över vattenytan, så att väggarna kunde
lösgöras för förnyad användning och fastskruvning å
en ny plankbotten för
upp-murning av en ny monolit. {" "j

Dylika kasuner med en
längd av 10 m och en bredd
av 8,0 m användes på ett
vattendjup av intill 6,5 m
och hade en höjd, som med
0,5 till 1,0 m översteg
vattendjupet på havsbottnen,
sedan denna avjämnats
medelst stenskärv till en bädd
av 0,5 å 0,6 m tjocklek före
kasunens försänkning. Såsom

Språngben
i cemenfbruk

Kila d och fog fuktad
gran i f! cementbruk AJ

Fig. 1. Vågbrytare byggd i kasuner.

ytterskydd på utsidan mot sjön för vågbrytårens fot
utfylldes mindre sten i släntlutningen l : 3 och
ovanpå denna stenfyllning försänktes därpå stora
betongsäckar av minst 5 tons vikt lagda i två täta lag med
säcklängden vinkelrätt mot Vågbrytaren. Även
betongblock kommo till användning som ytterskydd,
utfyllda på vågbrytarens utsida mot sjön. På insidan
mot hamnbassängen anbringades genom dykare en
skyddslist av grusbetong i l : 2 över den utskjutande
kanten av kasunbottnarna för att hindra den på
västkusten förekommande sjömasken att förstöra
dessa.

Vid igenmurningen av öppningarna mellan de i
kasuner uppmurade särskilda monoliterna tätades först
bottnen i mellanrummet med betongsäckar, som av
dykare dels inpressades under den högst belägna
ka-sunbottnen, dels stampades i lager över hela
bottenytan och något utanför på båda sidorna. Två
färdiggjorda täta spåntväggar ställdes därefter ned på
betongsäckarna utanför murändarna. Längs de
vertikala kanterna av spåntgavlarna voro anbragta
med drev utfyllda segeldukspåsar, som pressades mot
mursidorna, när spåntgavlarna drogos åt medelst 4
st. l" genomgående bultar. Efter bultarnas
tillräckliga åtdragning tätades utanför väggarna i bottnen
och invändigt i mellanrummen vid murarnas dosering.
Utanför foten utlades vidare flera skift sandsäckar,
som av dykare tillstampades utanför spåntväggarna.
Härpå göts i vattnet genom rör ett 0,6 m tjock lager
fet betong l : 4 mot monolit- och spåntväggarna,
varvid de två nedre
genomgående bultarna
ingötos i betongen.
Sedan nedsattes
första stenen i
ytter-och beklädnadsmurarna av dykare uti
den färska betongen,

Seqeldukspåse
fylld med dre



Fig. 2. Igenmurning av öppningarna mellan monoliterna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:12:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931v/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free