Teknisk Tidskrift / 1931. Väg- och vattenbyggnadskonst / 94 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 1. Vattenledningsvattnets hårdhet i svenska städer enligt Svenska Kommunal-Tekniska Föreningens statistik för år 1929.

vattenledningsvattnet i svenska städer enligt Svenska
Kommunal-Tekniska Föreningens statistik för år 1929.
Som synes står Landskrona i en särklass med mer
än 36 tyska hårdhetsgrader, närmast följd av Lund,
Ystad, Malmö och Trelleborg med 15–20
hårdhetsgrader, varefter komma ytterligare 14 städer med över
10 hårdhetsgrader. Givetvis finnes i de kalkrika
trakterna ett stort antal mindre samhällen och
industrier, som även hava hårt vatten.

Olägenheter förorsakade av vattnets hårdhet.

Avhårdning är i övervägande grad en ekonomisk
angelägenhet, men hårdhetsgradens betydelse för
trevnaden vid det dagliga bruket av vatten får icke heller
underskattas. De olägenheter, som förorsakas av
vattnets hårdhet, äro i huvudsak följande:

1. Ökning av åtgången på såpa, tvål och andra
tvättmedel. Försvåring av rengöringsarbetet.

2. Minskning av livslängden hos tyg, som tvättas
i det hårda vattnet. Missfärgning av tvättat tyg.

3. Ökning av bränsleåtgången i
varmvattenapparater, ångpannor o. dyl. på grund av avsättningar
(pannsten) på uppvärmningskärlets väggar.
Sönderbränning resp. sönderfrätning av
varmvattenapparater, särskilt om hårdheten delvis förorsakas av gips
resp. magnesium. Förbrukning av pannstensmedel.
Avlagringar i kondensorer m. m.

4. Avsättningar i rörnätet, vilket medför minskad
vattenföringsförmåga och förtidigt utbyte av
framförallt servisledningar och vattenmätare.

5. Olägenheter vid många industrier, t. e. genom
ökad förbrukning av lim-, färg- och betmedel, ökad
klorförbrukning vid blekning och fördröjande av
blekningen, försvårad sköljning osv.

6. Olägenheter i hemmen och vid det personliga
bruket. Hårdheten fördröjer eller t. o. m. omöjliggör
kokning av grönsaker, försvårar diskning, hårtvätt,
rakning, ger upphov till hudsprickor osv.

Av genom ovanstående olägenheter förorsakade
utgifter torde värdet av merförbrukningen av såpa och
tvål noggrannast kunna beräknas.

Såpa och tvål äro kalium- resp. natriumsalter av
fettsyror, och dessa salter äro
lättlösliga. Med kalcium och
magnesium bildas av fettsyrorna
föreningar, som äro praktiskt
taget olösliga. Vid tvättning i
hårt vatten måste därför först
så mycket såpa eller tvål
tillsättas, att allt kalcium och
magnesium utfälles, innan något
lödder kan erhållas. Därvid bildas
den bekanta olösliga fällning,
som avsätter sig på det tvättade
föremålet och på tvättkärlets
väggar, och som i hög grad
försvårar rengöringen.

Den teoretiska åtgången
(förlusten) av såpa eller tvål u egor
ca 60 mg/l för avlägsnande av
l tysk hårdhetsgrad. Den
verkliga förlusten är emellertid större
och utgör enligt vad
erfarenheten från tvättanstalter givit vid
handen ca 120–250 mg/l per
hårdhetsgrad, sannolikt
beroende därpå att en del tvättmedel medryckes vid
utfällningen samt åtgår vid borttvättning av fällningen
på kläderna.

Tvål och såpa äro sålunda tyvärr mycket odryga
avhårdningsmedel, och det åtgår för avlägsnande av
samma mängd hårdhet i runt tal 10 å 20 ggr så stor
vikt av dessa ämnen som av kalk.

Kostnaden för hushållssåpa utgör ca 0.40 kr./kg,
under det att kostnaden för tvål växlar så starkt som
från ca 2 kr./kg för en enkel tvål (tvål av avfall,
badtvål o. dyl.) till över 25 kr./kg för en fin tvål.
Tvålflingor, som i rätt stor utsträckning användas
för mindre hushållstvätt, kosta ca 5 kr./kg. Med
ledning av förfrågningar i affärer, som handla med
tvättmedel, kan uppskattningsvis antagas, att lägre
löntagare köpa tvål och tvålpreparat till i genomsnitt
ca 3 à 4 kr./kg, löntagare i medelklassen till ca 7
kr./kg och högre löntagare till ca 15 kr./kg. Under
antagande att antalet personer i de olika
lönegrupperna utgör resp. 75, 20 och 5 % av totalantalet,
erhålles för tvålpreparat ett medelpris av ca 4.50 kr./kg,
vilket förefaller att vara ett sannolikt värde. Den
dagliga tvålförbrukningen är som bekant avsevärd,
och man torde därför vara på säkra sidan, om man
antar, att i genomsnitt endast 20 % av
tvättmedelsförbrukningen utgöres av tvål, under det att 80 %
utgöres av såpa. Det genomsnittliga priset på
tvättmedel blir då ca 1.20 kr./kg.

Den vattenmängd, som åtgår för rengöring och
sålunda fullständigt mjukgöres, kan lågt uppskattas
till l % av hela vattenförbrukningen, dvs. till i
medeltal l å 1,5 liter per person och dygn.

Om vi enligt ovan antaga, att förlusten av såpa
och tvål uppgår till 150 mg/l per hårdhetsgrad efter
ett medelpris av 1.20 kr./kg, och att endast l % av
totala vattenförbrukningen mjukgöres med
tvättmedlen, blir värdet av denna förlust 1.80 kr. per
hårdhetsgrad och l 000 m³ till samhället levererat vatten.

Hållbarhetens minskning hos tyg, som tvättas i
hårt vatten, torde främst bero på ökad mekanisk
nötning av tyget. Soda måste i regel användas vid
tvättning i hårt vatten och därvid utfällas de salter,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>