Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTE 8
3 TEKNISK TIDSKRIFT
AUG. 1931
#
VAG-ocH^STrENDYGGNADSRONST
te DAK TÖR: WALO Fmné
TGIVEN AV SVENSKA TEKN<
INNEHÅLL: Sveriges hamnar, av hamndirektör Sal. Vinberg. - Statens fiskehamnar, av överste O. Z. Ekdahl.
- Modifierade typer av gravitationsdammar utsatta för upptryck.
SVERIGES HAMNAR.1
Av hamndirektör SÄL. VINBERG.
Sverige är och har alltid varit ett sjöfartsidkande
land. Detta är också helt naturligt, då landet har
en kust av över 3 000 km längd, dvs. mer än dubbla
längden av Tysklands, en mängd sjöar och floder, som
upptaga över 8 procent ,av dess yta, och rik
tillgång på bördig jord, vidsträckta skogar, värdefulla
malmfyndigheter och andra nyttiga naturtillgångar,
som inbjuda till internationellt utbyte.
Detta land, vars folkmängd med nära 2 mill.
invånare understiger stör-Londons, äger mer än 600
hamnar, och av dess 113 städer äro 79 eller 70 %
hamnstäder. Sveriges handelsflotta är, jämförd med
andra staters, i förhållande till folkmängden
betydande. Den omfattar cirka 2,2 % av världstonnaget
med omkring 2 500 fartyg över 20 netto registerton
om tillsammans cirka 1152 000 netto ton. De
svenska fartygen ombesörja ock till största delen
sjötrafiken, såväl den inländska som utländska, på
landets hamnar.
De svenska hamnarna äro med hänsyn till
ändamålet av tre slag, nämligen allmänna
handelshamnar, lastageplatser och fiskehamnar. De förstnämnda
äro hamnar, tillhöriga kommuner eller i några
enstaka fall staten och enskilda, som stå till den allmänna
trafikens förfogande. Med lastageplatser avses en del
förtöjningsplatser, som tillhöra enskilda företag,
särskilt norrländska sågverk, och som ursprungligen
voro avsedda för eget bruk vid utskeppning av
trävaror, men som sedermera i viss utsträckning
upplåtits även för allmän trafik. Fiskehamnarna utgöra
skyddshamnar för fiskebåtar och nödhamnar för
andra fartyg. I det följande är det blott de .allmänna
handelshamnarna, som skola bliva föremål för
behandling.
Av de svenska städernas hamnar äro alla utom en
byggda av städerna och tillhöra dessa. Motala hamn,
som utgör undantaget, äges av Göta kanalverk.
Härjämte har i Trollhättan en hamnanläggning
tillkommit genom statens försorg. Av de i
landskommunerna befintliga handelshamnarna har flertalet även
byggts av kommunerna, men några, såsom
Oxelösund och Nynäs, hava tillkommit på enskilt initiativ
och ägas fortfarande av enskilda.
Till byggandet av handelshamnar lämnar staten i
allmänhet bidrag upp till två tredjedelar av de be-
i Föredrag vid Första östersjökonferensen i Kiel den 18
maj 1931.
räknade byggnadskostnaderna. Till s. k.
statsunderstödda fiskehamnar - staten har även själv byggt
ett flertal fiskehamnar - kan staten bevilja bidrag
med ända upp till nio tiondelar av den verkliga
byggnadskostnaden. Till hamnägarens egna kostnader
användas vanligen lånade medel för nyanläggningar
och skattemedel för ombyggnader, underhåll och drift,
i den mån inkomsterna på hamnrörelsen icke äro
därtill tillräckliga. Lånade medel amorteras vanligen
för egentliga hamnanläggningar rjå 40 år, för kranar
o. d. på 20 å 25 år.
I fråga om sättet för hamnarnas tillkomst gäller
enligt kungl, ordningsstadgan för rikets städer, att
stadsfullmäktige hava att bestämma, vilka hamnar
skola vara till allmänna försäljningsplatser upplåtna.
Härav följer, att stadsfullmäktige i första hand hava
att besluta angående tillkomsten av en hamn. Hos
vederbörande vattendomstol måste dock ansökas om
tillstånd att inrätta hamnen enligt angiven plan.
Beträffande hamnens gestaltning blir vanligen kungl.
maj:t i sista hand bestämmande, i det hamnen
brukar ingå i område, som i stadsplanehänseende är
beroende av kungl. maj:ts prövning och fastställelse.
I fråga om statsunderstödda hamnbyggnader är
därtill särskilt föreskrivet, att vid .ansökning om
statsbidrag skall fogas arbetsplan, kostnadsberäkningar
och ritningar över anläggningen, vilka äro utarbetade
enligt kungl, väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
anvisningar. Detta statens organ har sålunda även ett
bestämmande inflytande på dylika hamnanläggningars
utformning.
Beträffande ordningen i hamnarna har kungl. maj:t
förordnat, att för varje större stapelstad i riket skall
finnas särskild hamnordning, innefattande de
föreskrifter i avseende å ordningen i hamnen, som äro
behövliga utöver bestämmelserna i ordningsstadgan
för rikets städer. Även för annan allmän hamn i riket
kan sådan hamnordning upprättas och fastställas.
Hamnordning fastställes av landshövdingen i det län,
där hamnen är belägen. Den innehåller vanligen,
utom ordningsföreskrifter för fartygstrafiken,
uppgifter angående hamnområdets omfattning, fartygens
till-låtna farhastighet, förtöjning, ankring och
anmälningsplikt, godsets uppläggning, lossning och lastning
m. m.
Skyldighet att hos konungen söka fastställelse på
avgifter för begagnande av hamnen och dess
anläggningar finnes endast stadgad för hamn. som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
