Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
TEKNISK TIDSKRIFT
22 AUG. 1931
vid byggandet erhållit statsunderstöd. Varje annan
hamn kan dock erhålla kungl, majits fastställelse å
dylik hamntaxa och därmed möjlighet att tilltvinga
sig efterlevnad av taxans bestämmelser. Ägare eller
innehavare av hamn, som önskar uppbära
hamnavgifter enligt fastställd taxa, skall till kungl, maj :t
inkomma med ansökan härom, åtföljd av förslag till
taxa. Så sker alltid i de allmänna hamnarna.
Angående taxornas uppställning skall jag längre fram
återkomma.
De svenska hamnarnas tekniska utformning och
utrustning förete icke många egenheter i jämförelse
med de tyska. Då vattenstånden kring Sveriges
kuster äro i stort sett oberörda av tidvattnet, äro alla
landets hamnar öppna, dvs stå i direkt förbindelse
med det yttre farvattnet. Kajerna äro oftast
förlagda längs stränderna för att ernå den billigaste
konstruktionen, men i de större hamnarnas nyare
anläggningar, där det gällt att ernå stor ka j längd i en
koncentrerad anläggning, har pirsystemet alltmer
börjat komma till användning.
För utbildningen av de nyare hamnanläggningarna
står Sverige i särskild tacksamhetsskuld till de tyska
hamnarna, vilka till stor del tjänat som förebilder
för de svenska, även om i vissa avseenden en
speciellt svensk tradition småningom utbildat sig.
Särskilt gäller detta varubyggnaderna, som fått en med
hänsyn till det svenska tullväsendet och det svenska
hamnarbetet speciell utbildning. Dessa byggnader äro
i allmänhet upplåtna till tullverket, som i huvudsak
bestämmer angående godsets intagning, uppläggning
och utlämning. För godsets förtullning finnes
vanligen i varje varubyggnad anordnad en
tullexpedition samt en eller flera varuhallar, dit det från
fartyg lossade godset först införes och blir
kvarliggande, till dess det förtullas. Efter förtunningen
upplägges det, om det ej omedelbart avhämtas, i en
särskild hall i avvaktan på bortförsel.
Varubyggnaderna uppföras i en eller två våningar, mera sällan i
flera, med tullexpeditionen förlagd i undre våningen
eller en trappa upp.
Hamnområdet, dvs. det vattenområde med
hamnanläggningar, inom vilket hamnmyndighetens
förvaltning samt hamnens taxor och förordningar gälla, kan
till sina gränser bestämmas på ansökan hos kungl.
maj:t. Flertalet men icke alla svenska hamnar hava
låtit fastlägga hamnområdets utsträckning.
Järnvägsanläggningarna i de svenska hamnarna
hava brukat anläggas av hamnarna med större eller
mindre bidrag från å orten befintligt järnvägsföretag.
I Stockholm har tidigare hamnen ensam anlagt och
bekostat underbyggnaden, medan kostnaden för
överbyggnaden delats ungefär lika mellan hamnen och
statens järnvägar. På senare tiden har hamnen
ensam fått påtaga sig kostnaderna för
järnvägsanläggningarna. Järnvägsdriften ombesörjes vanligen för
trafikanternas räkning av vederbörande
järnvägsföretag, helt oberoende av hamnförvaltningen.
För den lokala tullförvaltningen erforderliga varu-,
expeditions- och vaktbyggnader i hamnarna jämte
inventarier och dessas underhåll bekostas av
kommunerna i enlighet med ett gammalt stadgande för rikets
stapelstäder, dvs de städer, där fartyg medförande
tullpliktigt gods äro skyldiga att inklarera och lossa
lasten. Denna skyldighet har av staten pålagts sta-
pelstäderna, enär flertalet av dem åtnjöto s. k.
tolags-ersättning, dvs viss del av i staden inflytande
tulluppbörd. Denna ersättning tillkom på IGOOtalet
såsom en inkomst för vederbörande stad, avsedd att
kompensera dess medlemmar för förlorad tullfrihet.
Under senaste räkenskapsåret 1929-1930 har
tolags-ersättningen och tulluppbörden i Stockholm, Göteborg
och Malmö uppgått till följande belopp:
Tolagsersättning Tulluppbörd
Stockholm.......... 3 340 209: 51 63 342 690: 21
Göteborg ........... l 649 739: 86 30 493 497:16
Malmö ............. 691518:62 13935572:44
För hela landet belöpte sig tolagsersättningen till
7 515 620: 95 och den tulluppbörd, på vilken
tolagsersättningen utgick, till 143553880:35.
Ur tullsynpunkt äro alla svenska hamnar
tullhamnar, dvs utgöra tullplatser, där fartyg och varor
expedieras i tullhänseende. Inom tre hamnar -
Stockholm, Göteborg och Malmö - finnas dock
frihamns-anläggningar av i stort sett samma art som de tyska
frihamnarna och frihamnen i Köpenhamn. Dessa äro
sålunda i tullhänseende att anse som utrikes ort, men
de stå under tullverkets uppsikt och bevakning,
varför där måst anordnas för tullverket behövliga
bevaknings- och tullklareringsbyggnader.
Förvaltningen av de kommunala hamnarna
omhän-derhaves antingen av en särskild, av stadsfullmäktige
tillsatt hamnstyrelse, ibland kallad hamndirektion,
eller av stadens centrala finans- och
byggnadsmyn-dighet, drätselkammaren. Den förvaltande
myndighetens uppgift är att handhava hamnrörelsens drift,
så långt detta ankommer på hamnägaren, att
underhålla hamnens anläggningar och inrättningar, att
verkställa nybyggnader och anskaffa nya anordningar för
hamnrörelsens behov samt att omhänderhava hamnens
ekonomi. Dess befattning med hamnrörelsens drift
är begränsad till att upplåta och ställa till
trafikanternas förfogande hamnens anläggningar - kajer,
hamnplan, järnvägsspår, varuskjul och magasin,
kranar o. d. - och upptaga avgifter härför enligt
fastställda taxor. Enligt av konungen utfärdad
förordning skola visserligen inflytande hamnavgifter och
andra hamnens inkomster användas allenast för
hamnens direkta behov, om ej tillstånd till annan
användning meddelats av konungen, men i regel tillgår så,
att hamnförvaltningen till stadens centrala kassa
inlevererar alla hamnens inkomster och av
stadsfullmäktige beviljas anslag för erforderliga utgifter.
Stadsfullmäktige bestämma i detalj, vartill anslagen
skola användas. För varje kalenderår fastställa de
därför av hamnförvaltningen ingiven inkomst- och
utgiftsstat för hamnen. Från fall till fall kunna dock
på framställning av hamnförvaltningen beviljas
ytterligare anslag, som kunna vara behövliga.
Hamnförvaltningens befogenhet är sålunda mycket begränsad.
Den bedriver ingen affärsverksamhet i vanlig
bemärkelse, utan är en rent förvaltande myndighet, vars
rättigheter och skyldigheter i allt väsentligt äro
bestämda genom fastställda föreskrifter. Det finnes
skäl antaga, att en friare förvaltningsform, som gåve
hamnmyndigheten befogenhet att handla mera
affärsmässigt, vore för näringslivet nyttig. Detta
spörsmål har dock ännu icke upptagits till allmän
diskussion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
