Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 AUG. 1931
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST
103
I de större hamnarna, Stockholm, Göteborg och
Malmö, biträdes hamnstyrelsen vid skötseln av
hamnen av en hamndirektör såsom högste chef, och
förvaltningen är under denne uppdelad på tre
avdelningar, nämligen hamnkontoret under hamnkaptenen
för driften, hamnbyggnadsavdelningen under en
överingenjör eller ingenjör för nybyggnader och underhåll
av hamnens anläggningar samt kameralavdelningen
under en hamnkamrerare för räkenskaper och
kassaväsen ävensom taxe-, tull- och fastighetsärenden. I
hamnar, där hamndirektör icke finnes, ledes
förvaltningen av hamnstyrelsens ordförande med biträde av
hamnkaptenen och en hamningenjör eller, då hamnen
lyder under drätselkammaren, av en hamnkapten och
vederbörande byggnadschef för stadens övriga
arbeten.
De tre frihamnarna, som även äro kommunala,
förvaltas även av hamnmyndigheterna, men frihamnen
i Stockholm drives av ett kommunalt bolag, medan
frihamnarna i Göteborg och Malmö drivas direkt av
hamnmyndigheten. I Göteborg finnes ett bolag, som
omhänderhaver rörelsen med. uppläggning av varor
i ett i frihamnen av staden uppfört magasin. Jag
anser icke den Stockholmska förvaltningsformen
med tvenne kommunala hamnmyndigheter, som
inbördes konkurrera om trafiken i samma hamn,
ef terf öl j ans var d. Detta så mycket mindre, som
rörelsen i de båda hamnarna är av väsentligen samnia
art. Transiteringstrafiken över frihamnen är
nämligen icke mera utpräglad än över tullhamnen. I
samband därmed kan meddelas, att de svenska
tullförfattningarna medgiva olika möjligheter att under
vissa betingelser vid återutförsel av från utrikes ort
ankommande varor över en tullhamn åtnjuta
restitution av vid införseln erlagd tull.
I de svenska hamnarna har sjöfarten att erlägga
avgifter dels t,iil hamnen, dels ock till staten eller till
av staten bestämda institutioner.
T til hamnarna erläggas hamnavgifter för fartyg och
varor, hamnlotsavgifter, där hamnlotsar finnas,
is-brytaravgifter i vissa fall, hamnroddsavgifter för
hjälp med förtöjning av fartyg, där sådan hjälp är
ordnad, avgifter för begagnande av kranar och annan
hamnmateriel samt avgifter för upplag.
Hamnavgifterna för fartyg och varor utgå som
nämnt enligt av kungl. maj:t fastställd hamntaxa.
Hamntaxeväsendet är reglerat genom en kungl,
förordning av år 1907. Enligt denna är hamnavgiften
avsedd att utgöra ersättning för begagnande av
hamnen med därtill hörande kajer, bryggor och
förtöjningsanstalter samt skall utgå dels för fartyg såväl
vid ankomst till som vid avgång från hamnen, dels
ock för varor, som i hamnen lossas eller lastas.
Hamnavgiften för fartyg utgår efter fartygets
netto-dräktighet, med rätt för hamnmyndigheten att låta
avgiften utgå med nedsatt belopp för fartyg, som gä
i inrikes trafik, och ined skyldighet att nedsätta
avgiften för fartyg i reguljär trafik enligt på förhand
kungjord och hamnförvaltningen delgiven plan. För
fartyg i transatlantisk eller annan utrikes reguljär
fart kan medgivas ytterligare avgiftslindring eller
fullständig avgiftsbefrielse. Avgiften för utländskt
fartyg får icke bestämmas annorlunda än för svenskt.
Hamnavgifterna för varor utgå enligt specificerad
taxa efter stycketal, vikt eller rymd och kunna
uttagas såväl för lossade som för lastade varor.
Hamnförvaltningarna medgivas enligt
hamntaxeför-ordningen rätt att vidtaga lindring i eller befrielse
från fastställda avgifter.
Ehuru hamntaxorna i de olika hamnarna i
anslutning till hamnförordningen äro uppställda efter i stort
sett samma norm, växla de avsevärt i avseende på
avgifternas storlek m. m. Enär lotsavgifterna i
infartslederna till hamnarna utgå i proportion till ledens
längd, hava fartygsavgifterna avvägts olika på olika
platser, så att totalavgifterna för fartygen icke skola
bliva allt för olika. I fråga om varuavgifterna råda
även betydande olikheter på skilda platser, alltefter
de intressen, som finnas att bevaka, och de utgifter,
hamnarna hava att räkna med. Vissa hamnar uttaga
härjämte avgifter såväl för ankommande som
avgående gods, medan andra icke lägga avgifter på
exempelvis inrikes avgående varor.
För lotsning till och från svenska hamnar råder
med vissa undantag lotstvång med anlitande av
kronolots. I fråga om lotsning inorn hamn
förutsätter lotsförordnmgen, att särskild hamnlots eller
annan hamnbetjä.ning kan finnas. Bestämmelser om
hamnlotsning hava också ofta meddelats i de för
hamnarna utfärdade särskilda reglementena. I vissa
hamnar finnas av hamnförvaltningen anställda
hamn-lotsar eller annan hamnpersonal med liknande
ställning, medan i andra kronolotsar fullgöra
hamnlots-bestyr. För vissa hamnar har stadgats skyldighet
att anlita hamnlots, för andra icke. Stundom
föreligger blott skyldighet att erlägga hamnlotsavgift,
vare sig hamnlots anlitas eller icke. I Göteborg
råder vittgående lotstvång. I Stockholm är anlitande
av hamnlots icke obligatoriskt.
Isbrytaravgift utgår enligt av kungl, maj:t lämnat
medgivande i tretton hamnar såsom ett särskilt
till-lägg till hamnavgiften tör fartyg under vintertiden.
Förhöjningen utgör 25 till 100 procent och utgår
under en period av tre till fem månader. Villkor för
avgiftens uttagande är, att hamnen håller
isbrytar-fartyg för öppethållande av förbindeisen mellan
hamnen och havet resp. av inseglingsrannan till hamnen.
Dylik isbrytaravgift upptages icke i de större
hamnarna.
Taxor för begagnande av kranar och annan
hamnmateriel, såsom förhalningsspel, landgångar, stockar
o. d., utfärdas av stadsfullmäktige eller av
hamnmyndigheten själv. Avgifterna för begagnande av
kranar utgå vanligen efter tid. Ibland, såsom för
lossning av kol, koks och malm, beräknas avgiften efter
vikt, då denna är känd eller kan bestämmas i
samband med arbetet. Kranavgifterna avvägas vanligen
så, att de skola täcka omkostnaderna för drift och
underhåll ävensom för räntor och amortering av
anskaffningskostnaderna. I Stockholm, som har landets
lägsta kranavgifter, ger dock krandriften knappast
något bidrag till räntor och amortering.
De av staten föreskrivna avgifter, som påvila
fartyg, anlöpande svenska hamnar, äro: fyr- och
bak-avgift, som utgör bidrag till täckande av lotsverkets
kostnader för fyrväsendet, statlig isbrytaravgift, som
utgör bidrag till statens isbrytarverksamhet med för
närvarande ett enda isbrytarfartyg, tonavgift, som
utgör bidrag till sjömanshusen i landet, avgift till
svenska kyrkan i London samt danvikspenningar,
dvs. avgifter till Danviks hospital, och
fattigpenningar eller avgifter till borgerskapets änkehus i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
