- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1931. Väg- och vattenbyggnadskonst /
113

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HÄFTE 9

TEKNISK TIDSKRIFT

SEPT. 1931

VAG-ocHmTrENDYGGNADSRONST

REDAKTÖR: WALO FINNÉ

INNEHÅLL: Förslag till reningsanläggningar med samlingsledningar för avloppsvattnet i Stockholm, av
gatu-direktör N. K. Sundblad. - Om bestämning av bärkraften hos friktionspålar, av F. Hartmann. - Die
Unter-gnmdbahn Gesundbrunnen-Neukölln (GN-Bahn). - Notiser. - Litteratur.

FÖRSLAG TILL RENINGSANLÄGGNINGAR MED
SAMLINGSLEDNINGAR FÖR AVLOPPSVATTNET

I STOCKHOLM.1

Av gatudirektör N. K. SUNDBLAD.

Under senare årtionden hava i städerna
fordringarna i hygieniskt och sanitärt avseende höjts
betydligt, och då dräneringssystemet anlitats i ökad
omfattning för att tillgodose dessa krav, har detta
medfört, att särskild omsorg måste ägnas ej blott
dräneringsförhållandena utan i all synnerhet även vattnets
beskaffenhet i det vattendrag, i vilket avloppsvattnet
utledes. I många städer hava redan åtgärder måst
vidtagas för att genom rening av avloppsvattnet
förhindra vattnets försämring i vattendragen och för
flera städer, däribland Stockholm, är denna fråga för
närvarande mycket aktuell.

Innan de föreslagna anordningarna för
avloppsvattnets rening i Stockholm beskrivas, skall först lämnas
en kort redogörelse för avloppsvattnets beskaffenhet
i allmänhet och dess inverkan på vattendragen samt
för de möjligheter och metoder, som nu finnas för att
rena avloppsvatten.

De främmande ämnena i ett normalt avloppsvatten
från ett ordinärt bostadsområde bruka ur
reningssyn-punkt uppdelas på följande sätt:

A. I vattnet olösta ämnen:
1. Hastigt sjunkande.
2: Flytande.

3. Svävande.

a) avsättbara.

b) icke avsättbara.

B. I vattnet lösta ämnen:

1. Organiska (kolloider och kristalloider).

2. Oorganiska.

Vid rening av avloppsvattnet använder man sig av
mekaniska reningsmetoder för att borttaga de med
A l till A 3 a angivna ämnena, dvs. av de i vattnet
olösta ämnena, de hastigt sjunkande, flytande, och
avsättbara svävande sådana, medan kemiska och
biologiska reningsmetoder måste tillgripas för att
avlägsna även de med A 3 b till B l betecknade
grupperna, således de icke avsättbara svävande
beståndsdelarna och de i vattnet lösta organiska ämnena.
Den återstående ämnesgruppen B 2, som utgöres av
salter, huvudsakligen koksalt samt kalcium- och

i Föredrag’ vid Svenska teknologföreningens avdelnings för
Väg- och vattenbyg"gnadskonst sammanträde den 14 sept. 1931.

magnesiumsalter kan icke till rimliga kostnader
avlägsnas, och detta behöves icke heller, då dessa
ämnen vanligen icke medföra några hygieniska
olägenheter.

När ett vanligt avloppsvatten utsläppes i ett
vattendrag med obetydlig vattenhastighet, avsätta
sig först strax vid utloppsmynningen de hastigt
sjunkande ämnena sand och grus varefter de avsättbara
svävande ämnena sjunka till botten och kvarligga
där i form av ett slamlager. Detta slamlager består
huvudsakligen av organiska ämnen och råkar mycket
snart i förruttnelse, varvid utvecklas svavelväte och
andra illaluktande gaser, som stiga upp mot ovanför
varande vattenskikt. Är den framflytande
vattenmängden tillräckligt stor och innehåller tillräckligt
mycket löst luftsyre, oxideras de organiska
föroreningarna och förruttnelsegaserna fullständigt på
sin väg upp mot ytan och omvandlas under
medverkan av bakterier till oskadliga ämnen, under det
att de övre vattenlagren och ytvattnet fortfarande
håller sig friskt och syrehaltigt. Man säger, att
vattendraget har en självrenande förmåga. Är
däremot den framrinnande vattenmängdens syrehalt
otillräcklig för oxideringsprocessen, upptränga
förruttnelsegaserna till ytan, varigenom hela
vattendraget åsamkas syrebrist och en allmän förskämning
av vattnet uppstår. Fiskarna dö ut, och övrigt
djurliv ävensom växtlivet i vattnet går alltmer tillbaka.
Så småningom börja illaluktande gaser att upptränga
genom vattnet, och tillsammans med de på
vattenytan omkringflytande ruttnande slamsamlingarna
förorsaka de obehag för kringboende.

Vid mekanisk rening av avloppsvattnet gäller det
att först avlägsna de hastigt sjunkande ämnena,
sand, grus o. d. och detta sker med s. k. sandfångare.
Dessa bestå vanligen i en utvidgning av ledningens
sektionsarea, så att vattenhastigheten nedsattes till
omkring 0,3, m pr sek.

För borttagande av flytande större föremål
användes galler eller silar, medan de flytande mindre
föremålen samt fett och olja avskiljas medelst
skumbord. Det finnes en mångfald olika silkonstruktioner
av mer eller mindre sinnrik beskaffenhet. De bästa
av dem äro så anordnade, att det på silen kvarstan-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:12:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931v/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free