Teknisk Tidskrift / 1932. Allmänna avdelningen / 5 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 2 jan. 1932 - Isbarksvarningar till kraftverkens tjänst, av C. J. Östman

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

iakttagelser av vindförhållandena: Mellan kl. 6 och 7 fm.
rådde sydvästlig vind av styrkan 12 m/sek., men
redan kl. 8 var styrkan 22 m/sek, och nådde kl. 11,30
26 m/sek., vilket fortfor till kl. 2 em., då den började
sakta avtaga, och vinden vrida över på västlig.
Sålunda var den väst 16 m/sek. mellan kl. 2,30 och 3
em. för att vid 7-tiden på aftonen bli nordväst 11
m/sek. Mellan kl. 11,40 fm. och 3,15 em. rådde
intensiv snötjocka. Den i t. e. Skara uppmätta
nederbördsmängden utgjorde 13 mm. Angående
förhållandena i övrigt lämnas nedanstående utdrag ur en
mycket detaljerad och fyllig rapport härom från
driftchefen Berggren i Trollhättan.

"Under natten till den 18 jan. hade temperaturen
varit låg, enligt olika uppgifter och för olika tider
nere i ända till –20°C. På morgonen inträffade en
stark stegring i temperaturen (kl. 8 var temperaturen
ca –3°, kl. 9 ca –2°), samtidigt som en
sydvästlig storm med starkt yrväder tillstötte. Det var
tydligt, att risk för isbarksbildning förelåg, och därför
igångsattes med prognosavläsningar för isbarksdrift.
Kl. 11 hade temperaturen i Trollhättan stigit till
–0,1°C, och snön började klibba vid
kraftledningarna 1 001 a och b, 1 004 b och 1 005 a och b. Något
tidigare hade klibbning förekommit å stolpar,
trädstammar, väggar o. d. Snön föreföll dock t. o. m.
kl. 12 icke i egentlig mening våt eller klibbande.
Kl. 12,15 var temperaturen (i TK 1) +0,37, och snön
visade mera tendens att klibba. Det iakttogs
häftning å samma linjer som förut. Strömbelastningen å
linjerna torde varit ungefär nedanstående, vilken för
vindhastighet 15 m/sek. och nederbördsfri luft skulle
åstadkommit nedan angivna temperaturstegring.

Linje	area	strömstyrka	temperaturstegring
1 001 a . . .	3 X 185	450	5,1°
1 001 b . . .	3 X 185	350	3,3°
1 004 b . . .	3 X 185	350	3,3°
1 005 a . . .	3 X 185	400	4,2°

Temperaturstegring enligt Teichmüller och
Humann ETZ 1907. Strax innan kl. 9 inträffade den
första störningen, och sedan var det störningar
nästan oavbrutet till fram på eftermiddagen."

I fortsättningen av denna rapport lämnas en
kronologisk sammanställning över de störningar, som
blevo iakttagna. Dessa uppgingo till ett antal av 17
och förekommo mellan kl. 8,49 och 20,12 samt bestodo
av, för att blott nämna några bland de begagnade
facktermerna, kortslutning, nollsignaler, variationer,
pendling och jordfel. Hårdast åtgångna blevo
Göteborgs- och Trollhättedistrikten.
Sekundärstationernas observationer av temperatur, lufttryck,
vindhastighet och vindriktning igångsattes kl. 9,00 den 18
och gjordes sedan varje halvtimme, på sina håll ända
till kl. 15,30. Linjen L 6 (dvs.
Trollhättande–Uddevalla, fig. 3) inkopplades för isbarkssmältning kl.
14,10 "men smältningen avbröts, emedan ström
erhölls å endast två faser; senare konstaterades, att
linan i stolpen 181 var bruten". Av protokollen över
de vid sekundärstationerna gjorda avläsningarna
framgår bl. a. följande. Temperaturen steg till noll
grader huvudsakligen i de västra delarna av
ledningsnätet och nådde t. e. i Högstorp +1,7 grader. Det
var därför i stort sett blott i dessa delar, som
snöklibbning uppträdde. Nederbörden föll i form av snö och

Fig. 3.

snöblandat regn, men även hagel rapporterades. Vid
ett flertal ställen avlästes vindstyrka på 20–22 m/sek.

Vid nämnda 10 tillfällen har det i stort sett icke
varit fråga om typiska isbarkssituationer, utan gällt
kraftiga oväder av icke sällsynt beskaffenhet, vid vilka
kraftledningsrubbningar av olika slag pläga följa.

Studerar man väderlekssituationen i de fall, då
isbark eller snöklibbning förekommit på den från
Norrforsen utgående kraftledningen, kommer man till
enahanda resultat, som beträffande Trollhättedistriktet.
Mot ett högtrycksområde, inom vilket temperaturen
sjunkit åtskilliga grader under fryspunkten, vandrar
således från en sydlig riktning ett i regel icke
särdeles starkt oväder. I de flesta av det fåtal (ca 10)
fall, som sedan varningssystemets igångsättande
inrapporterats från kraftverket i Umeå, har detta oväder
utgjort en del av ett större lågtryck på Atlanten.
Införseln av värme genom sydliga luftströmningar har
varit stark, och nederbörden i en del fall rätt ymnig.
Vid de tillfällen, då den varma luftströmningen icke
nått in över den trakt, där ifrågavarande kraftledning
är framdragen, har givetvis isbark icke inträffat, och
följaktligen ha varningarna varit onödiga. Vid
avgörande av isbarksrisken i och för varnings
utsändande ligger svårigheten just i ett bedömande
av de varma luftmassornas mäktighet,
rörelsehastighet och rörelseriktning. Ur en rapport från
Norrfors kraftverk må följande anföras: "Ovädret
började den 31 jan. (1928) på aftonen med snöyra och
–2° i Örnsköldsvik. Blåsten tilltog, så att full
storm rådde under natten, och såväl träd som fönster
belades med ganska tät isbark. Den 2 febr.
minskades framåt middagen vindstyrkan något men tilltog
sedan ånyo. Isbark förmärktes på sträckan mellan
Gärden–Almsjönäs–Hammar och var ca 1" i
diameter. Vikten av densamma uppgick till 3 hg per
meter. Så småningom mot kvällen mojnade vinden
på sträckan Almsjönäs–Bjästa, men tilltog i
Umeåtrakten. Den 3 rådde fortfarande snöyra. Den 4 var
det vindstilla och töväder."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>