Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 3. 16 jan. 1932
- Notiser
- Industriförbundet om socialiseringsnämndens förslag till domänverkets omorganisation
- Insänt: Tullar och inflation, av F. Oberger
- Sammanträden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framsteg, men att skapa dem ligger utanför deras
uppgift och förmåga" m. fl., äro, säger industriförbundet,
väl värda att räddas från glömska, då de på ett
oförbehållsamt sätt bestyrka det berättigade i den kritik
som från det privata näringslivets sida vid flerfaldiga
tillfällen riktats mot de svagheter som enligt dess
mening vidlåda statlig affärsverksamhet. Emellertid
torde nämndens oförbehållsamma kritik sammanhänga
med den uppfattningen, att statsdriftens brister vore att
hänföra till olämplig organisation, och att de av
nämnden föreslagna organisationsformerna skulle råda
bot på det hittillsvarande onda.
I vissa avseenden ger industriförbundet nämnden
sin anslutning, t. e. i fråga om förändring av
avräkningssystemet därhän, att domänverket gottgöres för
utgifter för ändamål som äro främmande för dess
affärsverksamhet. Det blir dock svårt att genomföra en
dylik åtskillnad i fråga om åtgöranden, som visserligen
falla inom verkets egentliga verksamhetsområde men
som icke äro förestavade av affärsmässiga utan av
sociala och ekonomiska motiv.
Enligt nämndens förslag skulle den högsta beslutanderätten
inom verket utövas av en stämma, bestående av
24 personer, av vilka k. m:t, riksdagen och de anställda
skulle utse 8 vardera. Stämman väljer styrelse och
styrelsen en verkställande ledamot. Styrelsemedlemmarna
få icke vara ledamöter i stämman. På stämma och
styrelse skall överlåtas beslutanderätten i flertalet av de
ärenden, vilka f. n. avgöras av regering och riksdag
eller av regeringen ensam.
Industriförbundets kritik av detta organisationsförslag
riktas främst mot den sangviniska uppfattningen
att de av ägaren-staten och de anställda utsedda
ledamöterna i stämman vid förekommande intressekonflikter
alltid skulle tillvarataga enbart de renodlade
ägareintressena, som nämndens majoritet förutsatt. Det
synes ingalunda otänkbart, att inom domänverkets
stämma majoritet kan vinnas för tillgodoseende av de
anställdas egoistiska intresse på bekostnad av samhälls-
och företagareintressena. Hur har man tänkt sig att en
dylik anordning skulle kunna verka befordrande på
affärsresultatet?
Förbundet uttrycker till sist sitt fulla erkännande för
de allvarliga ansträngningar som nämnden lagt i dagen
för att få till stånd en bättre organisation för
domänverkets förvaltning. Såsom allmänt omdöme om de
resultat, till vilka nämnden kommit, nödgas dock
förbundet framhålla, att förslagen i flera avseenden måste
karakteriseras såsom tankekonstruktioner, vilka i stor
utsträckning äro omöjliga att praktiskt förverkliga.
INSÄNT
Tullar och inflation.
Civilingenjör Einar Nordendahl vänder sig i en
insändare i årets andra nummer av denna tidskrift mot
vissa uttalanden av mig i en i samma tidskrifts nummer
49 föregående år återgiven ekonomisk översikt.
Herr E. N. gör där gällande, att tullar icke skulle
kunna framkalla inflation, men framhåller samtidigt
på annat ställe i samma insändare, att de "under vissa
omständigheter inverka höjande på ett lands prisnivå".
Av dessa uttalanden framgår, att herr E. N. rör sig med
en helt annan terminologi, än den inom den nationalekonomiska
litteraturen och diskussionen gängse. Vad
den ärade insändaren menar med inflation framgår
tyvärr icke av det kortfattade inlägget, men då det å
andra sidan icke råder någon tvekan om ordets
vedertagna innehåll, föreligger icke skälig anledning, att i
dessa spalter redogöra för detsamma.
Lika litet som jag vill göra gällande, att en enstaka
tullhöjning skulle medföra inflation, lika starkt vill
jag understryka att en allmän tullhöjning måste få
denna verkan. Herr E. N:s argumentation gentemot mig
synes mig väl ensidig. En höjning av enbart
kaffetullen skulle givetvis icke innebära någon
inflationsfara, men om den ägde rum samtidigt med en höjning
av tullarna eventuellt påläggandet av nya på det stora
flertalet av våra andra importvaror, så är det utom allt
tvivel, att den skulle medverka till en höjning av vårt
lands prisnivå. Den omständigheten, att prisnivåerna
i de med tullar och importrestriktioner starkt
omgärdade länderna Frankrike och U. S. A. icke sjunka,
åberopas av den ärade insändaren såsom ett bevis för att
dylika importhinder icke skulle verka i inflationistisk
riktning. Mot denna argumentation vill jag pro primo
invända, att det är införandet av tullar och importhinder,
som medför inflationen, medan däremot deras
fortvaro icke medför en fortsatt prisstegrande verkan –
verkan på resp. länders prisnivåer av den styrande
protektionistiska inriktningen på sista tiden i dessa länder
har näppeligen ännu blivit mera skönjbar – och pro
secundo att andra faktorer givetvis kunna verka i
deflationistisk riktning och vara av den styrka, att
nettoresultatet blir deflation. De anförda exemplen
bevisa därför utan närmare analys intet i det
sammanhang de anförts.
Tyvärr kan jag icke instämma med insändaren i att
inflationen icke är märkbar. Svensk finanstidnings
löpande prisindexberäkningar ge vid handen att
prisnivån sedan september stigit med 7,8 % – indextalet var
för september 91,9 och för december 99,7 – samtidigt
med att den internationella varuprisnivån (i guld
räknat) rört sig markerat i motsatt riktning – i guldlandet
Frankrike har prisnivån sjunkit från 89,5 för september
till 85,7 för november eller med dryga 4 % (enligt den
officiella indexen). Valutaförsämringens inflationistiska
inverkan framträder alltså här i motsats till vad
insändaren gör gällande mycket tydligt; huruvida och i
vilken mån väntade tullar eventuellt medverkat till
prisstegringen, undandrager sig bedömande. Det råder väl
heller knappast något tvivel om att de närmaste
månaderna komma att visa fortsatta prisförhöjningar och att
de fulla konsekvenserna av valutaförsämringen först
under dem bliva mera i ögonen fallande. Tyvärr är det
nog så, att den förändring i konsumtionens inriktning,
som tullar och andra importrestriktioner och en i samma
riktning som de verkande valutaförsämring medför,
icke äger rum tillräckligt snabbt – bl. a. på grund av
att den inhemska produktionen måste anpassas efter den
nya situationen – för att icke en prisstegring skulle
bliva en ofrånkomlig följd, även om man, trots alla
erfarenheter i motsatt riktning, kunde vänta att
producenterna icke skulle utnyttja tullskyddet i prisstegrande
syfte. F. Oberger.
SAMMANTRÄDEN
Svenska teknologföreningen.
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, håller ordinarie sammanträde i
restaurang Gillets festvåning fredagen den 22 januari 1932
kl. 19,30 precis. Ärenden: 1) Protokolljustering. –
2) Inval. – 3) ’’Schwingungserscheinungen an
Freileitungen", föredrag med film av dr-ing. K. Sutter från
Geneve. – 4) Diskussion. – De mekaniska vibrationerna
hos kraftledningar, speciellt hos dylika för stora
effektbelopp, utgöra ett teoretiskt ytterst intressant fenomen och
ha under de senare åren fått en synnerligen stor praktisk
betydelse och givit anledning till djupgående forskningar
och ett omfattande konstruktionsarbete. Svenska
elektroingenjörsföreningen har genom att inbjuda en
framstående utländsk expert på området velat bereda möjlighet
för en givande diskussion i hithörande aktuella frågor.
Inlägg i diskussionen kunna förväntas av bl. a. overingenjør
J. C. Holst, Oslo. – Supé och samkväm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:13:03 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932a/0042.html
