Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 5. 30 jan. 1932
- Om framställning av smidbart järn direkt ur malm, av Bo Kalling
- Notiser
- Elektriska inspektionens organisation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och icke heller Långshytteugnen arbetar längre i det
ursprungligen avsedda syftet. Produktionskostnaderna
ha hittills visat sig bli för höga för dessa platser.
Som en sammanfattning av de direkta processernas
läge kan man säga, att det synes, som om nu äntligen
livsdugliga processer börja växa fram. Vilken
betydelse de kunna komma att få är för tidigt att med
bestämdhet yttra sig om. Det är ju i första hand en
kostnadsfråga och denna sida av saken kan ännu icke
anses fullt utredd.
Att de komma att få betydelse för kvalitetsståltillverkningen
synes emellertid vara klart och man
har nog icke heller rättighet att helt avvisa tanken,
att de skola kunna få även en mera kvantitativ roll
i världsproduktionen av järn och stål.
NOTISER
Elektriska inspektionens organisation. 1931 års
riksdag gjorde vid behandlingen av frågan om anslag för
uppehållande av elektriska inspektionens verksamhet
uttalandet, att riksdagen, som funne den centralisering,
som nu rådde på ifrågavarande område, mindre
tillfredsställande, förväntade att k. m:t toge i övervägande,
huruvida den nuvarande organisationen fyllde de
anspråk som de senaste årens utveckling ställde på
densamma. Med anledning av riksdagsuttalandet
anbefallde regeringen kommerskollegium att taga frågan i
övervägande. Kollegiets yttrande, som avgavs den 29
december 1931 och finnes återgivet i "Kommersiella
meddelanden" (nr 1, 1932), innehåller i huvudsak följande:
Ifråga om inspektionens nuvarande arbetsuppgifter
framhålles, att med den synnerliga omfattning de
elektriska anläggningarna erhållit under senare år det
icke för närvarande vore möjligt för inspektörerna att
medhinna mera genomgående besiktningar av samtliga
nytillkomna koncessionspliktiga starkströmsanläggningar
eller periodisk kontroll av äldre sådana. För
nytillkomna anläggningar utfärdas mången gång utan
inspektionens besiktning s. k. drifttillstånd, så snart
någon i orten verksam, av inspektionen känd fackman
efter verkställd besiktning skriftligen förklarat, att
anläggningen är utförd i enlighet med gällande
föreskrifter och utan fara synes kunna tagas i bruk. Ett dylikt
förfarande har givetvis möjliggjorts genom den
likformighet och standardisering som efter hand blivit
tillämpad vid anläggningarnas utförande samt genom att
de ifrågavarande nyanläggningarna i allmänhet blott
avse utvidgningar av redan i drift varande
anläggningar. En utveckling efter dessa riktlinjer torde varit
den enda möjliga för att hålla statens utgifter för
kontrollverksamheten inom rimliga gränser.
Den i riksdagsmotioner och på annat sätt mot
inspektionens verksamhet framförda kritiken har varit
förenad med förslag till ändringar i det nuvarande
systemet, avseende dels en effektivare besiktningsverksamhet,
dels en väsentlig utvidgning av denna. Även om
framkommen kritik av läget ifråga om tillsynen över
elektriska starkströmsanläggningar i mycket bör anses
överdriven och missvisande, anser kollegium, att de
påtalade förhållandena förtjäna beaktande. Detta torde
gälla ifråga om behovet såväl av en effektivare tillsyn
över det nuvarande besiktningsobjektet som av en
utvidgad statlig eller av staten i en eller annan form
reglerad tillsyn jämväl över vissa förbrukningsanläggningar.
Besiktningsfrekvensen borde sålunda ökas, så
att inspektörerna bleve i stånd att förskaffa sig en
närmare förbindelse med de lokala organ som befatta sig
med elektriska anläggningars planerande, utförande och
övervakande. Härigenom kunde inspektörerna lättare
erhålla kännedom om ifrågasatta nyanläggningar och
revideringar samt på ett tidigt stadium avhandla med
vederbörande om lämpliga åtgärder.
Kollegium anser dock, att någon avsevärd sänkning
av olycksfallsfrekvensen knappast kan åstadkommas på
denna väg, utan att härför i första hand erfordras
upplysning av allmänheten. Skadefrekvensen kommer i
sista hand att bliva beroende av installatörers och
montörers yrkesskicklighet samt av den använda
materielens beskaffenhet.
I samband med en effektivisering av den elektriska
inspektionen torde åtgärder i samma syfte böra
vidtagas beträffande kollegii elektriska sektion.
Utvecklingen på det elektrotekniska området har medfört ett
trängande behov av revision av gällande föreskrifter
och utarbetande av nya författningsbestämmelser och
tekniska föreskrifter på skilda områden, vilka uppgifter
i främsta rummet tillkomma elektriska sektionen. För
dessa uppgifters lösande kräves dock större personal än
den som f. n. står till buds.
De utifrån framförda förslagen till omorganisation
av elektriska inspektionen hava avsett dels en
decentralisation genom befattningshavarnas utflyttning till resp.
distrikt, dels en ökning av statsinspektörernas antal. I
förstnämnda avseende har av en statsinspektör
ifrågasatts, att inspektörerna fortfarande skulle vara
stationerade i Stockholm, där även ett centralt chefsorgan skulle
finnas, samt att assistenterna skulle stationeras i resp.
distrikt. Kollegium finner det emellertid mest
rationellt, att även inspektörerna utflyttas till distrikten och
att de lokala inspektionsorganen friläggas från den
elektriska sektionen, vars funktioner böra mer än
hittills inriktas på de betydelsefulla och centrala
uppgifterna på det elektriska inspektionsområdet och vad
därmed sammanhör. Härigenom skulle likformighet
erhållas i organisationen med fartygs- och yrkesinspektionen.
Detta bör medföra inrättandet av en ny, fjärde statsinspektörsbefattning.
Vad angår frågan om utvidgad kontroll, över
elektriska anläggningar, torde vägande skäl föreligga för en
sådan beträffande förbrukningsanläggningar av mera
allmänfarlig art, bl. a. fabriker. Kollegium förutsätter
dock, att utvidgningen bör kunna i huvudsak
genomföras utan att den elektriska inspektionen ytterligare
nämnvärt betungas och utan att statsverket åsamkas
direkta kostnader.
Om den nuvarande tillsyningsmannaanordningen
utbrytes från kollegium och i dess ställe inrättas en
inspektörsbefattning, varigenom den lokala inspektionen
helt skiljes från kollegium, torde därigenom ej uppstå
behov av att särskilt chefsorgan, då chefsmyndigheten
bör bibehållas av kollegium, närmast av industribyråns
elektriska sektion. Att denna sektion bör undergå en
viss omorganisation, anser kollegium påtagligt.
Kommerskollegium hemställer slutligen till
regeringen, att denna, då det statsfinansiella läget sådant
medgiver, dels ville föreslå riksdagen en ökning av
antalet statsinspektörer samt uppflyttning av dessa från
lönegrad B 27 till B 28, dels anbefalla kollegium att
verkställa utredning angående de åtgärder vilka utan
kostnad för statsverket kunna vidtagas för vinnande
av en mera effektiv kontroll över de elektriska
starkströmsanläggningar, vilka nu äro underkastade statlig
tillsyn, ävensom om och i vad mån ytterligare kontroll
bör genomföras till förekommande av skada från
elektriska starkströmsanläggningar bl. a. medelst
genomförande av periodiskt besiktningstvång för sådana
anläggningar med anlitande av auktoriserade eller andra
privata besiktningsorgan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:13:03 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932a/0064.html
