- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1932. Allmänna avdelningen /
64

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 6 febr. 1932 - Notiser - Järnmarknaden i Sverige år 1931 - Kondensatorer i hjälpfasen till enfas induktionsmotorer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den vid mitten av året 1930 inträdda depressionen
fortsatte sålunda att oförändrat göra sig gällande hela
denna tid. Med Sveriges frånträdande av guldvalutan i
slutet av september inträdde delvis nya förhållanden.
Till en början kunde man iakttaga en ökad livaktighet
i exporten till vissa länder, beroende på förefintlig risk
för tullar och importrestriktioner. Tyvärr var denna
livaktighet mycket kortvarig och åtföljdes snart av ett
kraftigt bakslag, förorsakat av försiktig återhållsamhet
hos avnämarna samt valutasvårigheter och nationella
känslor. Exportmarknaden vid årets slut kan
betecknas som synnerligen matt.

Man kunde ha väntat, att, på grund av den svenska
valutans depreciering, importen till Sverige skulle avtaga.
Så skedde emellertid icke. Statistiken visar i stället, att
importen av valsat järn under sista kvartalet var något
större än under samma tid år 1930, under det att den
för de tre första kvartalen sjunkit med ca 16 %.
Anledningen härtill torde i huvudsak vara en allmän
strävan att fortast möjligt fullgöra ingångna kontrakt, innan
nya svårigheter hunno uppstå. Trots den ökade
importen steg avsättningen av svenskt järn på den inhemska
marknaden under det fjärde kvartalet. Marknadsläget
är fortfarande kännetecknat av samma ovisshet som
rådde under sista kvartalet år 1931.

Exporten av järnmalm uppgick under år 1931 till
4 486 000 ton mot 9 387 000 ton år 1930. Grängesbergsbolagets
malmskeppningar uppgingo till 3,503 mill. ton
mot 7,952 mill. ton år 1930.

Exporten av järn och stål företer en minskning från
199 800 ton till 167 700 ton, motsvarande 16,1 %.
Hårdast drabbad är exporten av varmvalsat stångjärn, som
nedgått med 17 600 ton, motsvarande 39 % av 1930 års
export. Även exporten av tackjärn samt kisel- och
kiselmanganjärn företer en avsevärd minskning, för
tackjärnets del uppgående till 14 % och för nämnda
ferrolegeringars till 23 % av 1930 års export. Exporten av
göt och råstänger har minskats med inemot hälften av
värdena år 1930 osv. Å andra sidan visa en del
varugrupper en ökning, som delvis kompenserar nedgången.
Detta är t. e. fallet med andra rör än kalldragna, inom
vilken varugrupp ökningen utgör 4 300 ton, motsvarande
60 % av 1930 års export.

Exporten av manufakturerade järnvaror har ej
minskats i samma höga grad. Nedgången stannar här vid 800
ton, motsvarande ca 6 % av 1930 års export.
Kullagerexportens värde har nedgått från 30,8 till 25,5 mill kr.
men visar en tendens till ökning under december månad.

Järnexporten år 1931 var mindre än under något år
sedan 1921 samt ligger ca 29 % under den tioåriga
medelexporten 1922–1931 samt 67 % under exporten år 1913.

Järnimporten utgjorde år 1931 429 300 ton mot 458 600
ton år 1930. Minskningen utgör 29 300 ton eller 5,3 %
men skulle varit än större, om ej fjärde kvartalet visat
en importökning gentemot fjärde kvartalet 1930 med ej
mindre än 28 200 ton. Det är särskilt importen av
grovplåt som minskats (med 26 300 ton), under det att
importen av valsat stång- och fasonjärn ökades med
42 200 ton, därav 30 600 ton enbart under fjärde kvartalet,
vilken ökning väl torde bero på den ovan nämnda
strävan att fortast möjligt fullgöra ingångna kontrakt.

Exportminskningen motsvaras i stort sett av
minskningar i järnbrukens tillverkningskvantiteter.
Tackjärnsproduktionen minskades med 72 400 ton, därav
hälften under fjärde kvartalet. Av kvalitetsgöt tillverkades
52 900 ton mindre år 1931 än år 1930, av ordinära göt
24 600 ton mindre. Sistnämnda tillverkning visar dock
någon ökning under fjärde kvartalet. Tillverkningarna
av valsat och smitt järn av götmetall ökades under sista
kvartalet med 10 300 ton i förhållande till motsvarande
kvartal år 1930, men årstillverkningen är det oaktat 8 900
ton mindre än år 1930. Valstrådstillverkningen ökades
däremot från 71 000 till 81 900 ton, dvs. med 10 900 ton,
därav 4 700 ton enbart under det sista kvartalet. Som
helhet betraktad har järnproduktionen under senare
delen av året företett starka växlingar utan någon
tydlig tendens vare sig till förbättring eller försämring.

Tillverkningarna visa i stort sett någon minskning i
förhållande till 1930 års siffror. Tackjärnsproduktionen
har således minskats från 459 800 till 387 400 ton,
produktionen av smältstycken och råstänger från 26 600 till
12 400 ton, av bessemer- och thomasgöt från 87 500 till
80 600 ton, av martingöt från 405 900 till 342 600 ton,
av degel- och elektriska göt från 117 400 till 110 100 ton
och av valsat och smitt, handelsfärdigt järn och stål
från 417900 till 348400 ton.

Kondensatorer i hjälpfasen till enfas induktionsmotorer.
De vanligen använda enfasmotorerna,
kommutatormotorerna, hava jämte sina obestridliga fördelar
även vissa olägenheter, bl. a. den, att varvtalet är starkt
beroende av belastningen, samt vidare de olägenheter
som sammanhänga med kommutatorn, såsom
gnistbildning och alstring av högfrekventa svängningar.
Kommutatormotorn kan av sistnämnda anledningar lätt
bliva källa till radiostörningar.

Hos enfas induktionsmotorerna finnas ej dessa
olägenheter, men å andra sidan äro dessa motorer ej
självstartande, varför de antingen måste startas på mekanisk
väg eller med hjälp av en i motorn inbyggd hjälpfas,
vilken tillsammans med den vanliga statorlindningen
åstadkommer det för starten nödvändiga roterande
fältet. Hjälpfasen består vanligen av självinduktioner
och motstånd, inbyggda i motorn, och fränkopplas, sedan
motorn kommit upp i normalt varvtal. Denna procedur
är ju rätt besvärlig, varjämte hjälpfasen innebär, att
motorn blir dåligt utnyttjad. Av dessa orsaker har

illustration placeholder

Fig. 1-3. Kopplingsschemata för induktionsmotorer med kapacitiv hjälpfas. R rotor (kortsluten), Hu huvudfas, Hj hjälpfas, C kondensator,

C2 startkondensator, Tr spartransformator.



enfas induktionsmotorn endast kommit till ringa
användning, åtminstone i form av småmotorer, anslutna till
trefasnät.

Sedan det numera blivit möjligt att framställa
starkströmskondensatorer som förena driftsäkerhet med
konkurrenskraftiga priser, föreligger möjlighet att
använda sådana kondensatorer i hjälpfasen. Denna
ligger förskjuten 90° i förhållande till huvudfasen (fig. 1).
Genom lämpligt val av kondensatorstorlek blir motorn
självstartande och erhåller ett stort startmoment,
varjämte startströmmens styrka kan begränsas, så att


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:13:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932a/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free