- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1932. Allmänna avdelningen /
80

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 20 febr. 1932 - Notiser - Vätmotioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tillvägagångssätt ej skulle överensstämma med den även av
den nuvarande regeringen uttalade principen, att
automobiltrafiken bör i huvudsak bära kostnaderna för
underhållet av de allmänna vägarna. En rikligare
tillgäng å automobilskattemedel kommer, ifall dessa
medel skola utgöra det enda bidraget från statens sida, att
automatiskt öka kostnaderna för de väghållningsskyldiga.
Motionärerna hemställa därför om att statens
bidrag till vägunderhållet m. m. måtte utgå med 5 % å
verklig, resp. uppskattad kostnad för år 1931, att
bidraget av automobilskattemedel till vägunderhåll höjes från
45 till 55 % samt att riksdagen för ändamålet beviljar
ett anslag av statsmedel för nästa budgetår av 2 600 000
kr. För byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar
föreslå motionärerna ett anslag av 5 250 000 kr. (eller
samma belopp som regeringen föreslagit), varav dock
hälften skulle utgå av automobilskattemedel och andra
hälften av andra statsinkomster.

Å andra sidan framhålles i motion av herr Lindmark
(II:284), att automobilskattemedlen ej vore avsedda
för byggande av vägar, varför motionären hemställer om
att nämnda statsanslag för byggande av landsvägar
m. m. måtte i sin helhet utgå av andra statsmedel än
automobilskattemedel.

I frågan om anslagen till byggande av enskilda
utfartsvägar hava ett flertal önskningar framkommit,
vilka dock alla åberopa det behov av stöd som existerar
för det norrländska jordbruket. Herr Bergqvist m. fl.
(I:72, II:109) se i det enskilda vägbyggandet ett
medel att bereda nödhjälpsarbete åt den jordbrukande
befolkningen, som ej kan beredas arbete vid reservarbetena,
och föreslå höjning av anslaget från 500 000 till
900 000 kr., varav 400 000 kr. skulle utgå av anslaget
för arbetslöshetens bekämpande. Herr Rosén m. fi.
(I:146, II:176) framhålla det önskvärda i att det
enskilda vägbyggandet fortskrider i raskare takt än
hittills och föreslå höjning av anslaget till l mill. kr.
Slutligen har herr Bergström i Bäckland (II:178) hemställt,
att anslaget skall utgå med samma belopp som väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit, eller med 600 000 kr.

Under åberopande av liknande skäl hava åtskilliga
norrlandsrepresentanter (I:148, II:172) föreslagit, att
anslaget till byggande av ödebygdsvägar måtte utgå med
det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen begärda
beloppet 1 175 000 kr. mot det av k. m:t föreslagna, 900 000
kr., att anslaget till byggande av nybygges vägar, som i
propositionen föreslagits sänkt från 50 000 till 40 000 kr.,
måtte utgå med 75 000 kr. (II:92) samt att anslaget till
byggande av tillfartsvägar till inlandsbanan måtte
höjas från föreslagna 500 000 kr. till 750 000 kr. (I:147,
II:215). Slutligen äro att anteckna de motioner (I:41,
II:78), i vilka förslag framställes om underhandlingar
med vederbörande norska myndigheter om utförande av
en landsvägsbro av sten över Svinesund. Detta arbete
skulle närmast åsyfta bekämpande av arbetslösheten
bland stenindustriarbetarna i norra Bohuslän.
Förhållandena sägas vara enahanda å den norska sidan.

Beträffande vägorganisationen i länen, hava samtliga
gotlandsrepresentanter hemställt om inrättande av en
vägingenjörstjänst för Gotlands län (I:42, II:70).
Samtidigt föreslås indragning av biträdande
vägingenjörsbefattningen i Uppsala och Gotlands län. Motionärerna
framhålla, att den nuvarande organisationen med
sammankoppling av nämnda län är dyr och ej
ändamålsenlig. Då vägdistrikten å Gotland möjligen år 1933
komma att övertaga vägunderhållet (1 400 km vägar med en
årlig utgiftssumma av nära 1 mill. kr.) är det av
ytterlig vikt för en ändamålsenlig användning av
tillgängliga medel, att vägstyrelserna hava tillgång till en
kunnig och självständig vägman.

Från olika håll har yrkats på långt gående ändringar
i väglagarna. En av dessa ändringar (I:257, II:297)
avser sättet för beräkning av fyrktalet, vilket f. n.
medför, att vägskatten drabbar innehavare av
jordbruksfastigheter avsevärt hårdare än andra fastighetsägare
och inkomsttagare. Motionärerna föreslå sådan ändring
i lagen om väghållningsbesvärets utgörande på landet,
att vägskatten fördelas efter lika grunder å alla beskattningsföremål.

Även lagen om enskilda vägar är föremål för kritik.
Sålunda hemställer herr Lundén (II:95), att ägaren av
varje slags fastighet må svara för vägbyggnadsskyldigheten.
Beträffande fastighet som tillhör kronan eller
allmän inrättning åvilar vägbyggnadsskyldigheten f. n.
innehavaren, som härigenom kan åsamkas avsevärda
ekonomiska uppoffringar.

Herr Bergström i Bäckland hemställer (II:274) om
utredning avseende revision av lagen om enskilda
utfartsvägar bl. a. i syfte, att däri måtte införas en
bestämmelse om vägrätt.

Herr Petersson i Storgården m. fl. (II:295) påpeka,
att vägunderhållet, om det på en gång avser allmän och
enskild väg, kan bliva synnerligen betungande.
Motionärerna föreslå, att fastighetsägare, som har större
sträcka än 1 km enskild väg att underhålla, må erhålla
nedsättning i skyldigheten att underhålla allmänna
vägar och hemställa om utredning i detta avseende.

Slutligen har föreslagits (I:99, II:277), att rösträtt
å vägstämma skall utövas av arrendator och ej av
ägaren till utarrenderad fastighet. Som bekant åvilar
väghållningsskyldigheten arrendatorn, som därför har
intresse av att utgifterna begränsas, medan det däremot
kan ligga i ägarens intresse att beslut fattas om
dyrbara anläggningar, ifall egendomsvärdet på så sätt kan
höjas.

Beträffande automobil- och bensinskatten m. m. hava
åtskilliga ändringar i gällande förordningar föreslagits.
Tidigare har i denna tidskrift omnämnts de motioner
som åsyfta lättnader i skattehänseende för bärgningsautomobiler
(häfte 5, sid. 55). Vidare föreslås (I:179,
II:245), att restitution av skatt å bensin och motorsprit
skall beviljas även å skatt, erlagd för bensin eller sprit
för drift av lokomotiv å enskilda tillhöriga järnvägsspår.
F. n. beviljas restitution endast å skatt som erlagts för
dylikt motorbränsle till lokomotiv å för allmän trafik
upplåtna järnvägsspår.

Automobilskattemedlens fördelning är föremål för
åtskilliga yrkanden. Från bondeförbundshåll (I:225,
II:333) hemställes alltså om att städernas andel av
automobilskattemedlen skall nedbringas från nuvarande
20 % till 15 % och att landsbygdens andel samtidigt
ökas från 80 till 85 %. I frågan om grunderna för
automobilskattemedlens fördelning mellan länsfonderna har
herr Larsson i Örbyhus (I:226) hemställt om att denna
fördelning må ske efter behovsprincipen och ej som
hittills (om utjämningsandelen och det extra bidraget till
synnerligen betungande vägdistrikt lämnas ur
räkningen) i förhållande till de i resp. län influtna
bilskattemedlens belopp. Slutligen hemställer herr Björnberg
(II:219), att automobilskatten må erläggas i terminer,
varigenom en bilägare kunde bliva befriad från skatt
under den tid, då hans vagn ej användes.

Även vägtrafikfrågorna beröras i en del motioner.
Sålunda hemställer herr Lindley (I:58) om utfärdande
av föreskrift rörande sandapparat å motoromnibus,
avsedd för persontrafik. Herr Nylander (I:209)
hemställer om sådan ändring i vägtrafikstadgan, att skyldighet
införes för alla med dragare förspända fordon, som
framföras å väg under mörker, att föra ljus eller reflektor.
’Sådan skyldighet gäller f. n. endast andra fordon än
ofjädrade arbetsåkdon, en föreskrift framgången ur en
kompromiss, vars berättigande, åtminstone ur
trafiksäkerhetssynpunkt sett, kan anses diskutabel.

Slutligen har herr Gardell i Gans (II:88) hemställt
om viss utsträckning av i lagen om försäkring av
motorfordon avsedd försäkring. Det har, enligt motionärens
mening, under den tid den obligatoriska försäkringen
varit gällande, blivit uppenbart, att de s. k. rena

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:13:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932a/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free