Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 11. 12 mars 1932 - Tidskriftsnytt inom mekaniska och elektriska facken, av Frithiof Holmgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spinnmotorer för 10 000 v/m. En synkronmotor använd
som faskompensator har byggts för 75 000 kVA vid
514 v/m. Den anslutes till en 240 km lång 220 kV
linje för överförande av 150 MW till Chicago och
startas av en trefasmotor för 3 750 hkr. (The
Electric Journal, h. 1, s. 7.) En förenklad
frekvensomformare har konstruerats, som enbart består av
en motor med speciellt kortslutningsankare och två
statorlindningar. Varje rotorsegment är magnetiskt
skilt från det andra genom omagnetisk metall och
täcker över en sektor motsvarande en plus- och en
minuspol av lindningen från det högre periodtalet.
Lindningen för det lägre periodtalet magnetiserar
flera rotorsegment, vilka sålunda transformera över
energien till motsvarande lindningar för den högre
irekvensen. Genom olika anordning av segmenten
fås olika frekvensförhållande liksom även en
tvåhastighetslindning primärt ger ytterligare
omkopplingsmöjligheter. (Electrical World, h. 3, s. 192.)
För spänningsreglering och skydd mot återtändning
och kortslutning vid likriktare användes ett
styrgaller, som kopplas över motstånd, kontaktor och
strömbrytare till en likströmskälla. Kontaktorskivans
släpborste drives av en synkronmotor.
Genom vridning av kontaktorns skiva intill 120°
kan spänningen regleras från 0 till 100 % och
omkastas. I katodkretsen inkopplas en dämpspole för
utjämning av pulsationerna vid lägre spänningar och
parallellt till likriktaren ligger en kondensator för
borttagande av övertoner. Vid växelströmsomformning
kopplar kontaktorn in likströmskällan med
omväxlande polaritet. (Brown Boveri Mitteilungen, h.
1. s. 10.) I den Hartmanska kvicksilverstrållikriktaren
utgör den vågformigt böjda kvicksilverstrålen med
sin translatoriska rörelse kommutatorn,
som ständigt är i beröring med en elektrod och som
rör sig mot en dubbelelektrod, där omväxlande
kontakt erhålles. En 6-vågig serielikriktare har utförts
för 550 V med en kvicksilverstråle av 4 mm
diameter och 6 m/s hastighet, av vilken 12 cm
utnyttjas. Vikten av denna del av strålen är 25 g.
Omformaren kommuterar normalt 33,3 kW vid 200
A, (Elektrotechnische Zeitschrift, h. 5, s. 98.) Den
nya strömtransformatortyp, som kombinerats med
kabeländförslutningar, har visat sig driftsäker och
användes särskilt för anslutning till distansreläer.
Platsbehovet är ringa. Från att tidigare ha använt
mässing för boxen användes nu Silumin utom för
själva införningsstyeket. (AEG-Mitteilungen, h. 1,
s. 19.) Radiostörningar uppstå från högspänningsledningar
av två olika orsaker, dels av ytterligt små
joniserings- eller koronaurladdningar, beroende på
för höga spänningsgradienter i luften i det
dielektriska fältet, dels av tidvis återkommande
läckströmmar av olika slags laddningar vid de isolerande
ytorna. Vanliga flermantlade stödisolatorer ha tre
speciella punkter, där koronabildning äger rum.
Synlig korona och radiostörningar uppträda vid samma
spänning. Radiostörningar kunna undgås genom
lämplig isolatorkonstruktion, jämn fördelning av det
elektriska fältet samt utfyllnad av vissa delar med
compoundmassa. (Electrical Engineering, h. 1, s. 3.)
Dornig har konstruerat en kvicksilverlampa, som
kan anslutas direkt till växelströmsnät. För att få
en kvicksilverljusbåge erfordras antingen en
spänning av 10 kV eller ett periodtal av 10 p/s. Dornig
kombinerar för detta ändamål sin lampa med en
anordning för serieresonans, dvs. en kondensator med
dämpspole. Lampan består av ett W-formigt öpppet
kvartsrör fyllt med kvicksilver och med en
värmespiral på mitten, så att där bildas kvicksilverånga,
som delar kvicksilverpelaren i två delar, vilka
utgöra elektroderna. (Elektrotechnische Zeitschrift,
h. 1, s. 13.)
Legerat järn med mindre kolhalt än 0,20 % är
lättare att svetsa än vid högre kolhalt. Av de förra
finnas sorter, som ha blott en tredjedel av vanligt
kolståls värmeledningsförmåga men samtidigt med
50 % större utvidgningskoefficient. Vattenkylda
klämbackar av koppar rekommenderas vid
svetsningen, som bör ske snabbt. En tillsats av 1 %
mangan och 1 % kisel i svetsmaterialet befordrar
svetsens kvalitet. Glödgningstemperaturen bör hållas
mellan 1 000 och 1 150°, och glödgningen bör ske
raskt i motsats till vid vanligt järn. Beklädd elektrod
är nödvändig. (Electrical World, h. 4, s. 180.)
Svetsade aluminiumkonstruktioner bliva på samma gång
lättare och mera korrosionsbeständiga. Som
flussmedel användes vid gassvetsning av ren aluminium
klor- och fluorföreningar, varvid svetsen avtvättas efter
fullbordandet. Med gjutna aluminiumlegeringar når
man 50 % hållfasthet, med den tyska legeringen
70 %, med den amerikanska och med Silumin 80 %.
Valsade legeringar äro svetsbara utom de härdade,
vilka hittills motstått alla försök. (Zeitschrift für
Metallkunde, h. 1, s. 19.) Huvudsvårigheten vid
gassvetsning av nickel ligger i gasupptagningen
särskilt syre. Flussmedel och svetspasta innehållande
borax och borsyra användes som medel häremot.
Tillsats av mangan i svetstråden är lämpligt som
reduktionsmedel. Arcatomsvetsning med reducerande
vätgaslåga är lämplig för nickel. Arcogensvetsning
med växelströmsbåge och samtidig gassvetsning
lämpar sig särskilt för monelmetall. (Zeitschrift für
Metallkunde, h. 1, s. 15.) Genom att öka hettan vid
svetsningen ernås bättre tänjbarhet. Med beklädda
elektroder går nian upp från 200 A och 20 V till
750 A och 45 V. En större volym metall jsmälter
därför ständigt och lägger sig under ett smält
slagglager, varigenom gas- och slagginneslutningar lättare
avlägsnas. Dylika svetsar ha provats med gammastrålar
från radium och visade sig fullkomligt felfria.
(Metall Progress, h. 1, s. 56.) Innan metoden med
syrgasskärning var i bruk, var man begränsad till
50 mm plåt, som klipptes mekaniskt. Nu kan man
med syrgas skära 500 till 750 mm tjocka stålstycken
och ej blott rakt utan i varje önskad kurvform och
lutning. Stålet bör förvärmas för att förhindra en
hastigt kylande inverkan, som eljest vållar sorbitbildning
och en nedsättning av hårdheten. Detta gäller
särskilt legerade stål med hög kolhalt. Dessa böra
glödgas omedelbart efter skärningen för att återställa
det perlitiska tillståndet och taga bort spänningarna.
Förvärmningen bör ske till 200 à 250°. (Journal of
the American Welding Society, h. 1, s. 19.) I stället
för att konkurrera böra stålgjutgods och svetsat
profiljärn komplettera varandra, vilket sker genom att
uppdela större stycken, som äro svåra att gjuta helt,
i mindre delar mera lämpade för gjutning, vilka
sammanfogas med svetsade profiljärn. (Die
Elektroschweissung, h. 1, s. 11.) I järnvägs verkstäder ha
brustna lokramar förr måst losstagas för reparation.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
