Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 19 mars 1933 - Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén - Notiser - John Ericsson-medaljen till C. E. Johansson - Mellersta Södermanlands järnväg till staten? - Statsförvärv av Kinnekulleverken?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intagandet av Wusung-forten och erövringen efter hårda
strider av området runt det internationella
settlementet i Shanghai stå emellertid icke i någon rimlig
proportion till detta skyddskrav och utgöra onekligen
direkta krigsåtgärder mot Fanking-regeringen.
Avsikten är helt visst att tvinga denna till godtagande
icke blott av det nya läget i Mandschuriet utan även
av en rad övriga japanska önskemål. Samtidigt
åsyftas också en internationell diversion från vad
som sker i norr. Det kinesiska motståndet har
emellertid av allt att döma varit starkare än den
japanska ledningen väntat och på världsopinionen i
allmänhet har Japans handlingssätt icke gjort något
gott intryck. Huruvida Kinas motstånd nu skall
uppges eller krigsoperationerna fortsättas återstår
ännu att se. Så länge emellertid U. S. A. avhåller
sig från aktivt ingripande torde konfliktens vidare
utveckling bli en sak Kina och Japan emellan.
N. F:s uppträdande i den ostasiatiska konflikten
har starkt kritiserats. I själva verket är emellertid
ett effektivt ingripande av förbundet i den Fjärran
Östern absolut uteslutet och har alltid varit så.
Detta beror dels därpå att Ryssland och U. S. A. stå
utanför förbundet, och dels därpå att ingen stat vill
riskera handelsförluster och eventuellt krigsoperationer
i den Fjärran Östern för att hindra Japan att
uppnå mål, som i de stora europeiska länderna i
och för sig på det hela taget mötas med sympati.
Ogillandet av Japans något brutala metoder är ej
tillräckligt starkt för att ändra detta sakläge. N. F.
förblir därför vanmäktigt i Ostasien, och detta
faktum förändras ej därav, att ordet nu från förbundsrådet
övergått till den extra förbundsförsamling, som
på Kinas yrkande sammanträtt i Genève i början av
mars. Måhända blir det slutliga resultatet för N. F:s
del av dess försök till ingripande i Ostasien endast
det att både Japan och Kina anmäla sitt utträde ur
förbundet, som därefter i ännu högre grad än förut
skulle få karaktär av en europeisk institution.
Japans förhållande till Ryssland är av helt annan
art. Men då Ryssland nu tydligen godtager Japans
kontroll över hela Mandschuriet, kan detta ej gärna
innebära annat än att man i Moskva inser
omöjligheten för Ryssland av att hejda denna utveckling. –
Landets krafter äro bundna på annat håll och
femårsplanen ännu ej slutförd. Ett verkligt krig mot
Japan i denna utkant vore sannolikt utsiktslöst men
skulle dock taga alla Rysslands krafter i anspråk.
I detta läge föredrager Ryssland att prisge
Mandschuriet, även om man därmed i verkligheten också
gör den ryska positionen i kustprovinsen och
Vladivostok ohållbar.
Förhållandet Japan–U. S. A. har däremot genom
den senaste händelseutvecklingen i hög grad
försämrats. I Förenta staterna tänker man ingalunda
på att minska sitt inflytande i Ostasien. Till Kina
anser man sig dessutom sedan länge stå i ett särskilt
nära förhållande. Den amerikanska folkopinionen är
också starkt fientlig mot Japan, och ett intermezzo
av en eller annan art skulle lätt kunna utlösa en
farlig stämning. Något aktivt ingripande synes
Washington-regeringen ej nu avse, men avtalen från
1921–22, om flottstyrkornas begränsning och om
status quo kring Stilla Oceanen, torde komma att
uppsägas. Sannolikt inledes därmed en ny
upprustnings- och politisk spänningsepok vid Pacific.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
