Teknisk Tidskrift / 1932. Allmänna avdelningen / 155 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 15. 9 april 1932 - Notiser - Sjöhistoriska museet - Industriekonomiska skrifter - Arbetsledareinstitutets publikationer, av E. Palm

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Perspektiv av det blivande sjöhistoriska museet i enlighet med professor Ragnar Östbergs förslag.

vid flera tidpunkter framlagts men ej lett till några
åtgärder. Sedan styrelsen för Knut och Alice
Wallenbergs stiftelse år 1930 beslutat att under vissa
förutsättningar bidraga med ett belopp av 800 000 kr. för
museibyggnadens uppförande, tillkallade försvarsministern
år 1931 utredningsmän för byggnadsfrågans
utredning. Utredningsmännens förslag ligger till grund
för den proposition i ämnet som k. m:t i dagarna
förelagt riksdagen och som innebär, att riksdagen måtte
medgiva dels att staten mottager det omnämnda
bidraget från Wallenbergs stiftelse samt föreningen
Sveriges sjöfartsmuseums byggnadsfond å 12 000 kr. och
samma förenings samlingar, dels att staten kostnadsfritt
upplåter erforderlig tomtmark samt ur den av
statskontoret förvaltade museibyggnadsfonden tillskjuter det
belopp som utöver de donerade medlen erfordras för
uppförande av en för sjöhistoriska museet avsedd
museibyggnad i huvudsaklig överensstämmelse med ett av
professor Ragnar Östberg uppgjort förslag.

Museet skulle bliva statens egendom, och staten skulle
i fortsättningen åtaga sig driftkostnaderna för
detsamma. Byggnadskostnaderna hava beräknats till 885 000
kr., och byggnaden skall uppföras på norra stranden av
Djurgårdsbrunnsviken. Museet skall bestå av två
huvudavdelningar, marinavdelningen och sjöfartsavdelningen,
av vilka den förra skall innehålla statens sjökrigshistoriska
samlingar, den senare Sveriges sjöfartsmuseums
samlingar, vardera avdelningen under en särskild
föreståndare. De årliga driftkostnaderna hava beräknats
till 38 252 kr., därav avlöningar 15 152 kr. Till
jämförelse kan nämnas, att statens direkta kostnader för de
sjökrigshistoriska samlingarna f. n. utgöra ca 14 000
kr. per år, medan föreningen Sveriges sjöfartsmuseums
utgifter under år 1930 utgjorde ca 23 000 kr.

Chefsskapet över museet skulle utövas av en oavlönad
styrelse av fem personer med riksantikvarien som
ordförande och två representanter för flottan samt två för
handelssjöfarten. Styrelsen föreslås skola träda i
verksamhet redan under byggnadstiden.

Frågan om museets ställning inom statsförvaltningen
har varit föremål för meningsbrytningar, och såväl
handels-, försvars- och ecklesiastikdepartementen hava
föreslagits som chefsmyndighet. I enlighet med donators
önskan har regeringen föreslagit, att museet skall
sortera under handelsdepartementet.

Industriekonomiska skrifter. Styrelsen för Svenska
teknologföreningens avdelning för industriell ekonomi
och organisation behandlade på sammanträde den 18
mars frågan om huru avdelningens medlemmar skulle
kunna hållas underrättade om utvecklingen på de
områden av den industriella produktionens organisation,
som falla inom ramen för avdelningens verksamhet.
Sedermera har överenskommelse träffats med Sveriges
industriförbund, varigenom det senare lämnat sitt
samtycke till att ställa ett antal särtryck av
industriförbundets rationaliseringsrevy till avdelningens
styrelses förfogande, så att varje medlem
kostnadsfritt kommer att erhålla ett
exemplar av revyn. Vidare har styrelsen
föranstaltat, att medlemmarna komma att
erhålla särtryck av de i Teknisk tidskrift
inflytande referaten av föredrag vid
avdelningens sammanträden. Dessa
särtryck få samma format som
rationaliseringsrevyn, så att samtliga skrifter
bekvämt kunna infogas i en samlingspärm
och sålunda en värdefull uppslagsbok
erhållas i frågor, som röra industriell
ekonomi och organisation.

Arbetsledareinstitutets publikationer.
Sveriges industriförbunds arbetsledareinstitut har förutom sin
utbildningsverksamhet bl. a. till uppgift att utgiva populärt avfattade
skrifter rörande arbetsledning och därmed
sammanhängande problem. De två första numren i serien
"Arbetsledareinstitutets publikationer" äro nu utkomna,
båda utgörande stenografiska referat av vid institutet
hållna föreläsningar.

Nr 1 utgör ett föredrag om Arbetsdomstolen, av
justitierådet A. Lindhagen. Inledningsvis beröras
anledningarna till att man år 1928 inrättade en särskild
arbetsdomstol och samtidigt antog en lag om
kollektivavtal. Efter en belysande redogörelse för skillnaden
mellan kollektivavtalets och det vanliga avtalets
konsekvenser för den enskilde, beröras frågorna om hur
längt arbetsfredsgarantien genom kollektivavtal sträcker
sig samt om arbetsdomstolens speciella möjlighet att
utdöma ersättning även för s. k. ideell skada.

En utförlig redogörelse lämnas för arbetsdomstolens
sammansättning av såväl opartiska som arbetsgivare-
och arbetarerepresentanter. I detta sammanhang
lämnas den intressanta upplysningen, att icke mindre än 2/3
av hittills meddelade domar varit enhälliga.

Arbetsdomstolen är av särskilt intresse även i dess
egenskap av försöksdomstol för s. k. koncentrerad
rättegång. Den har enligt lagen skyldighet att om möjligt
avgöra ett mål endast efter ett rättegångstillfälle, vid
vilket parterna samtidigt äro närvarande och muntligen
framlägga sina synpunkter.

Den klara och trots sin koncentrerade form
medryckande framställningen av en till en början tämligen
omstridd institution torde kunna påräkna intresse inom
vitt skilda läger.

Om den svenska arbetsgivareorganisationen, dess
verksamhet och betydelse handlar publikation nr 2, som
utgör referat av v. häradshövding v. Sydows föreläsning
vid institutet den 30 november 1931. På ca 27 sidor
utvecklar den numera bortgångne "arbetsgivaregeneralen"
med emiment sakkunnskap hur den svenska
arbetsgivareorganisationen uppkommit och utvecklats
fram till våra dagar. Nästan dramatisk är skildringen
av den politiska storstrejken 1902, vilken
föredragshållaren mindes så väl, som hade den timat helt
nyligen. Denna händelse, som klart belyste
fackföreningarnas maktställning, utgjorde som bekant den
omedelbara anledningen till en mera omfattande
organisationsrörelse bland arbetsgivarna. Det dröjde dock rätt länge
innan organisationen blev enhetlig, vilket skedde i och
med att Verkstadsföreningen och Centrala arbetsgivareförbundet
uppgingo i Svenska arbetsgivareföreningen.

Huvuddelen av föredraget utgöres av en saklig
behandling av Svenska arbetsgivareföreningens
organisation och verksamhet, i vilket sammanhang åtskilliga
ofta missförstådda förhållanden klarläggas. Av stort
intresse äro föredragshållarens synpunkter på
strejkförsäkringen och lockoutförfarandet men framför allt
på arbetsgivareorganisationernas inställning till de
sociala frågorna. Socialförsäkringen framhålles som det
största och mest betydelsefulla försök som gjorts att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>