Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 16. 16 april 1932 - Distributionens rationalisering, av Assar Gabrielsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
glänsande uppfinningarna fört utvecklingen framåt,
jämfört med den otaliga mängden av de små förbättringar,
som ske i det fördolda, komma vi alldeles avgjort
till den uppfattningen, att vad som i första hand
driver utvecklingen framåt, det är inte de stora och
sensationella, utan det är alla de små förbättringarna,
de små framstegen. Jag tror, att det förhåller sig
på samma sätt på det ekonomiska området.
Det låter litet storståtligt med ett ämne, som
betitlas distributionens rationalisering, och det kan
verka något av berget som föder en råtta, om jag i
min senare framställning kommer att tala om
hurudant det brevpapper skall vara beskaffat, som vi
skriva våra affärsbrev på. Jag har ändå med denna
programförklaring beträffande min tro på betydelsen
av de små detaljernas rätta ordnande velat
åstadkomma ett förhandsförsvar för mitt sätt att behandla
mitt ämne.
Genom specialiseringen förlora vi översikten.
Specialisering är ju vår tids lösen. Förhållandet
mellan människorna som ekonomiska faktorer blir
allt mer och mer invecklat. Arbetsuppgifterna för
den enskilde industriidkaren, köpmannen, bli
alltmer ensidiga. Förr var man importör och exportör.
Nu är man kanske bara importör eller bara exportör.
Förr kanske industrimannen skötte både sina inköp,
sin tillverkning och sin försäljning. Nu ha dessa
arbetsuppgifter uppdelats.
Denna specialisering, denna uppdelning av
arbetsuppgifterna har medfört en benägenhet hos oss att
tappa bort huvudsaken, att glömma vad som
verkligen sker i det som synes ske. Vad är nu
egentligen handel för någonting? Ja, vi måste gå
tillbaka ända till den primitiva handeln, till bytet, för
att få ett rätt begrepp av vad som sker. När
förnödenheter i mänsklighetens barndom bytte ägare,
skedde det ju genom bytet. De båda parterna bytte
varorna, därför att de hade behov av varandras
varor; därför att bytet som sådant medförde en
fördel för båda de bytande parterna. I vår moderna
tid, i penninghushållningens tid, ha vi tappat bort
detta, som är det väsentliga, och vi ha kommit att
tro, att bara den som säljer har fördel av
transaktionen men inte den som köper.
Kunder och leverantörer.
Från min tidigare verksamhet skall jag tillåta
mig att ge ett exempel, som tydligt visar vad jag
menar. Låt oss anta, att det kostar 8 kr. att
tillverka ett kullager. Låt oss vidare anta, att detta
kullager säljes för 10 kr. Den, som köper
kullagret, köper det på grund av vissa egenskaper, som
kullagret har, att spara kraft, smörjmedel och vad
det nu kan vara. Dessa egenskaper ha för köparen
ett värde av 12 kr. De 2 kr., till vilka köparen köper
kullagret under vad det är värt för honom, de äro
köparens vinst. De 2 kr., till vilka tillverkaren
säljer kullagret över vad det är värt för honom, de
äro säljarens vinst.
När det gäller ett kullager och när man tar ett
sådant konkret fall är det lätt att se både säljarens
och köparens fördel av transaktionen, men när det
gäller de flesta affärer, som förekomma i vår
dagliga gärning, så ser man bara den ena sidan av
transaktionen, och därigenom har den allmänna
vanföreställningen vunnit insteg, att det är
förmånligare att sälja än att köpa. Köparen känner sig
underlägsen. Och därav följer, att man behandlar en
kund bättre än man behandlar en leverantör. Jag
tror, att vi skulle ta ett litet tuppfjät på rationaliseringens
långa väg, om vi gjorde klart för oss, att det
är till vår egen fördel som köpare att behandla den
väl, som vill sälja till oss. Varför skall det vara så
på våra kontor och hos våra industrier, att den, som
vill sälja skall få vänta, under det att den, som vill
köpa, skall få företräde med detsamma? Vem är det,
som betalar försäljarens tid, när han sitter och väntar
på företräde, om inte köparen själv. En försäljare
skall vara lika välkommen, och hans tid är lika
dyrbar och kostar lika mycket som kundens. Låt oss gå
på jakt efter de inköpare hos oss som visa att de inte
äro vuxna sin uppgift genom att de hundsfottera de
som komma som säljare.
Jag nämnde i min inledning, att rationalisering
måste förstås som förnuftsenligt ordnande. I den
mån som handeln, som köp och försäljningar kunna
föras över till området förnuftsenligt handlande, i
samma mån gå vi vidare på rationaliseringens stig.
Vi ha redan på det område, som jag nu närmast
syftar på, gjort stora framsteg under tiden efter
kriget. Före kriget voro affärer, som gjordes för
vänskaps skull, vanligare än vad de äro nu. Ju
mer sakligheten får insteg, och ju mer vi komma
bort ifrån detta, att det skall vara nödvändigt att
man skall känna folk och vara vän med dem och
helst du och bror, innan man kan göra affärer med
dem, desto bättre ur rationaliseringssynpunkt. Låt
oss ihågkomma det engelska ordspråket, att affärer,
som man gör för vänskaps skull, de bli som regel
dåliga affärer, men att vänner, som man får genom
affärer, det kan bli goda vänner. Låt oss arbeta på
att gå vidare på den väg, som innebär, att
affärsavsluten göras på kontoret och inte vid groggen.
Låt den obekante känna, att han har samma möjligheter
och blir behandlad lika rättvist och med samma
saklighet som den nära bekante.
Olika slag av varor.
Om man nu söker tränga problemet om
distributionens rationalisering närmare in på livet, så
finner man, att frågan gestaltar sig helt olika för
olika slag av varor. Man kan då till en början
uppdela varorna i två stora huvudgrupper: den första
huvudgruppen sådana varor, som äro avsedda för
omedelbar förbrukning; den andra gruppen varor
och förnödenheter, som äro avsedda att nyttjas
längre tid. Båda dessa huvudgrupper kunna sedan
var och en för sig uppdelas i mindre undergrupper.
När det då gäller den första av dessa grupper
eller varor, som äro avsedda för omedelbar
förbrukning och användning, så skall jag inte bli alltför
utförlig vid behandlingen av den gruppen. En av
anledningarna härtill är den, att man inte gärna kan
tänka sig en systematisk rationalisering av handeln
med en del av dessa varor, därför att de till sin natur
äro sådana, att handeln med dem icke kan tänkas bli
föremål för ett förnuftsenligt ordnande. Jag menar
här hela den stora grupp av varor, som köpas av
andra orsaker än av förståndsskäl. Om vi som
konsumenter se på vad vi köpa för våra egna behov
dagligdags och något skärskåda de olika förnödenheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
