Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 18. 30 april 1932 - Notiser - Sveriges handelsflotta år 1930 - Elektrolytisk framställning av väte och syre - Tiger-Creekkraftverket - Litteratur: Insänd litteratur - Tekniska föreningar - Tekniska föreningen i Gefle, av K. L—g. - Tekniska samfundet, Göteborg, av G. E. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Oceangående handelsflottan (fartyg med minst 2 000
bruttoton) utgjordes av 217 fartyg om sammanlagt 907 553 ton.
Medelstorleken per fartyg har från 1913 till 1930 ökats
från 426 till 695 ton.
Elektrolytisk framställning av väte och syre har
under senare år gjort stora framsteg, innebärande bl. a.,
att energibehovet per m3 framställd gas kraftigt sänkts.
Ännu för några år sedan erfordrades 5,5 à 6 kWh för
framställning av 1 m3 väte och 0,5 m3 syre, medan man
numera lyckats nedpressa behovet till 4,5 à 5 kWh.
I VDI-Zeitschrift (23 april 1932) beskriver dr-ing.
A. Sander en förbättrad elektrolysörtyp, Zdansky-elektrolysören,
om vilken bl. a. följande upplysningar lämnas.
Genom dubbelpolig koppling av elektroderna har
man ernått, att stora gasmängder kunna framställas på
en ringa golvyta, samt i väsentlig grad förenklat
strömtillförseln. Elektrolysören är avsedd för en
anslutningsspänning av 230–250 V och består av 124 celler samt
har dimensionerna 4 m höjd, 8 m längd och 2 m bredd.
Den lämnar per dygn 200 m3 väte och 100 m3 syre, dvs.
12,5 m3 vätgas per m2 golvyta, vilket lär vara
väsentligt mer än vad tidigare konstruktioner kunna ge.
Elektroderna består av starkt förnicklade stålplåtar,
elektrolyten är som vanligt kalilut. Diafragmorna i
cellerna, vilka skola hindra gaserna att blandas med
varandra, bestå av finmaskig asbestväv med invävda
nickeltrådar. Det sönderdelade vattnet ersattes med
destillerat vatten, som inledes i varje särskild cell.
Genom att man kunnat inskränka avståndet mellan
elektroderna samt genom särskild formering av
katod-erna har man nedbringat cellspänningen till 2 volt och
samtidigt erhållit en hög strömtäthet.
Eilektroly sören är provad för ett tryck av 15 atm; i
normala fall uppgår trycket till endast 0,15 atm. Vid
normal belastning är energibehovet för framställning
av 1 m3 väte och 0,5 m3 syre endast 4,55 kWh.
Strömutbytet är 99,5 %. Gaserna hava en renhetsgrad av
99,0 % för vätet och 99,5 % för syret.
Batteriet väger 45 ton och rymmer 17 m3 elektrolyt
med ett innehåll av 5 000 kg KOH. Totala vikten, inkl.
elektrolyt, uppgår till ca 70 ton.
Tiger-Creekkraftverket i Molekumnefloden i
Californien, beskrivet i Power (29 mars 1932), har två
fristrålturbiner om vardera 18 000 hkr. Fallhöjden är
363 m, varvtalet 225 per min. Generatoraxeln, som är
lagrad i två oljeringlager med 610 mm diameter och
1 830 mm längd, bär på vardera änden ett turbinhjul
med 4 090 mm diameter. De med varje axel roterande
massorna ha en vikt av 186 ton. Hjulen utgöras av
hela stålskivor med 19 skövlar av stålgjutgods och äro
medelst 8 rundkilar av 76 mm diameter fastade vid en
uppstukad fläns på axeln. Högsta verkningsgraden,
87 %, har uppnåtts vid 3/4 last. Mellan 1/2 och 1/1
belastning är verkningsgraden 86 % och inom området
mellan 40 % och 113 % av normala belastningen är
verkningsgraden i genomsnitt något över 85 %. Stor
uppmärksamhet har ägnats åt att göra alla delar lätt
åtkomliga. Generatorerna kunna t. e. drivas med ett
enda turbinhjul, om det andra skulle behöva repareras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
