- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1932. Allmänna avdelningen /
199

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 19. 7 maj 1932 - Litteratur - Anmälan: Flughafenanlagen, av Tord Ångström - Anmälan: Verdensøkonomiens pulsårer, av T. A. - Tekniska föreningar - Tekniska föreningen i Härnösand, av H. Bn. - Tekniska föreningen i Uppsala, av E. K.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

så mycket mera som en samlad erfarenhet i detta
hänseende icke i denna form tidigare förelegat och de
behandlade omständigheterna äro av utomordentlig
betydelse för flygplatsens driftsdugliga skick.

Förf. ger en redogörelse för moderna fordringar på
dimensionerna för en flygplats samt stigningsvinklar i
dess omedelbara närhet. Särskilt i Amerika har man
i ganska stor utsträckning gått in för permanentbeläggning
(asfalt eller betong), som av sparsamhetsskäl
anordnas i 500–1 000 m långa banor, som för start ges
en bredd av ca 50 m och för landning 60–100 m. I
Europa har i allmänhet icke klimat och markförhållandena
nödvändiggjort anlitande av dylik beläggning.
Det torde dock vara problematiskt, huruvida man även
här i framtiden vid en starkt ökad trafikfrekvens skall
kunna undvika permanentbeläggning.

Själva stationsanläggningen med expeditioner av
skilda slag samt hangarer göres till föremål för en
ingående behandling med påpekande av de egenskaper
som bestämma anläggningens ekonomi och effektivitet.
Speciellt behandlas flyghamnar för vattenflygplan samt
katapultanordningen. Dessa senare hava hittills inom
den civila luftfarten endast kommit till användning på
atlantångare, men i framtiden är det icke uteslutet att
de även komma att anlitas vid flygstationer för att
underlätta start av exempelvis tungt lastade fraktmaskiner.

Ett med hänsyn till utvecklingstendenserna
utomordentligt viktigt kapitel är det som behandlar
tekniska anordningar å flygplatser. Detta omfattar
tankanläggningar, signal- och belysningsanordningar och
radio. Särskilt belysningsanordningar och radio stå
under mycket kraftig utveckling och är för såväl
säkerhetstjänsten som lufttrafikens regularitet av
grundläggande betydelse. Ännu kan man emellertid i många
hänseenden icke fastslå några enhetliga normer.
Viktiga delar av denna teknik genomgå en försöksperiod,
där det gäller insamlandet av erfarenheter. Så måste
nog exempelvis sägas vara fallet med belysningstekniken,
och det är icke mer än naturligt att denna
tills vidare är något trevande. Neonljuset, som man
en tid tillskrev utomordentliga dimgenomträngande
egenskaper, har numera fått nöja sig med en mindre
anspråksfull ehuru i andra avseenden fortfarande
värdefull roll. Det ifrågavarande kapitlet ger även en kort
sammanfattning rörande anordnandet av fyrleder.
Behandlingen av det krävande kapitlet beträffande
tekniska anordningar har varit anförtrodd åt bergsingenjör
Stig Leijonhufvud.

Boken avslutas av ett par kapitel om flygskolor och
flygverkstäder.

Utgivaren har anförtrott utarbetandet av de olika
kapitlen till icke mindre än åtta olika experter och har
därigenom inom en strängt begränsad ram kunnat ge
en samlad fackkunnig behandling av det vittomfattande
ämnet flyghamnsanläggningar i en form, som bör
vara ägnad att fylla ett verkligt, stort behov.
                                                        Tord Ångström.

Verdensakonomiens pulsårer, av Axel Somme.
Förlag H. Aschehoug & Co. (W. Nygaard). Oslo 1931.

Det är givetvis vanskligt att just nu, då det sker en
kraftig omvärdering av alla värden, ge ut en bok över
så vittomfattande problem som den föreliggande norska
översikten av världsekonomiens pulsådror, men
försiktigtvis äro många i boken angivna produktions- och
andra siffror daterade, och som ett dokument från en
tid på gränsen av ett avslutat skede och ett nytt äger
boken ett stort dokumentariskt intresse. Visserligen
är framställningen ytterst koncentrerad och kanske
mången gång väl torr, men trots detta är det en rolig
bok och den innehåller en mängd reflexioner och
sammanfattande idéer väl värda att minnas. De tre
jättehamnarnas i London, Antwerpen och Duisburg-Ruhrort
åtskilda karaktär och deras många beröringspunkter
äro skickligt berättade. Skildringen av de många svåra
och nu mer än någonsin aktuella problem, som
Frankrike har att brottas med av ekonomisk och
utrikespolitisk art, rullar upp perspektiv, inför vilka väl de
flesta här i landet torde stå ganska främmande.
Storindustriens brännpunkter i Lancashire, ruhrdistriktet
och Pennsylvania samt det nya Ryssland och dess
agrar- och industriproblem äro kapitel i Sømmes bok.
Likaså behandlas de tillspetsade frågorna i Indien och
Kina, frågor som nu nära nog för varje dag råka i nya
lägen. Några ur grafisk synpunkt mycket åskådliga
kartor illustrera bokens olika kapitel.                 T. A.

TEKNISKA FÖRENINGAR


Tekniska föreningen i Härnösand
avhöll allmänt möte lördagen den 12 mars å
stadshotellet i Härnösand under ordförandeskap av
civilingenjör C. Fr. Söderbaum.

Sedan stadgeenliga ärenden behandlats, varvid bl. a.
inval av 6 nya ledamöter i föreningen förekom, höll
överingenjör Gunnar Wallgren från Stockholm ett
intressant och instruktivt föredrag rörande
"Nomy"-lagret. Föredraget, som illustrerades med ljusbilder
och modellager, finnes infört in extenso i Teknisk
tidskrift, häfte 3 1932.

Efter föredraget, som var besökt av ett trettiotal
föreningsmedlemmar samt ett antal gäster, vidtog supé
och samkväm.                                                 H. Bn.

Tekniska föreningen i Uppsala
sammanträdde den 9 april å Gillet i Uppsala. Vid
sammanträdet höll byggnadsinspektören i Göteborg,
ingenjör Albert Dahrén, ett föredrag om "Pålning under
uppförda byggnader". Ingenjör Dahrén redogjorde för en
av honom uppfunnen metod att utföra pålning med
samtidigt användande av tryck och slag. Pålarna äro av
järn, vid nedslagningen ihåliga, och hejaren rör sig inuti
pålen. Av denna anledning, och då pålen kan sammanfogas
av delar av godtycklig längd, är stort utrymme i
vertikal led ej nödvändigt, utan nedslagningen av
pålarna kan t. e. ske i källarvåningen av ett redan
färdigbyggt hus, vars grund behöver förstärkas. Pålning kan
ske om lokalhöjden blott uppgår till 1,7 m.

Pålarna bestå av två U-balkar NP 20, som äro
hopskruvade och bilda en fyrkant med så stort hålrum som
möjligt. Balkarnas flänsar äro falsade, så att de gripa
in i varandra. Nedtill finnes en pålsko av gjutjärn och
mitt i denna en pålspets av härdat stål, nedtill formad
som en borrkrona. Genom lösare jordlager tryckes
pålen ned medelst en elektriskt driven domkraft, som ar
fast förankrad och arbetande med fyra skruvar. Om
byggnadens egen tyngd det medgiver, kan trycket
stegras till 100 ton. Vid mera motståndskraftiga jordlager
måste även hejaren komma till användning. Den väger
200 kg och arbetar direkt på den blott 20 kg tunga
pålspetsen. På detta sätt kan pålen neddrivas till mer än 60
m djup. I allmänhet neddrives den ända till fasta
berget, där pålspetsen borrar sig fast. Fogarna mellan
U-balkarna bestrykas med asfaltbeck och pålen är i
vanliga fall vattentät. Skulle vatten emellertid ha trängt
in, upphämtas det med en flaska med bottenventil,
varefter armeringsjärn nedföres och pålen fylles med
betong. En dylik påle ersätter 10–15 träpålar och
livslängden kan beräknas till hundratals år.

Denna pålningsmetod har nu kommit till användning
vid flera grundförstärkningar i Göteborg m. fl. platser

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:13:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932a/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free