Teknisk Tidskrift / 1932. Allmänna avdelningen / 202 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 20. 14 maj 1932 - Olja eller bensin, av Evert Norlin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1911 och nådde 1921 sin högsta blomstring, då en
fjärdedel av väiidsproduktionen kom från Mexiko.
Sedan dess har produktionen relativt och absolut gått
tillbaka, och Mexikos andel i världsproduktionen är
nu endast 2,4 %, och det har från andra platsen
kommit ner på sjätte platsen. Persiens
bergoljeutvinning daterar sig från år 1913. Den har stadigt
stegrats och fortsatt därmed de sista två åren trots den
ekonomiska krisen. Holländska Ostindien har
mycket långsamt hela tiden ökat sin relativt låga
produktion. Efter 1925 producera de sydamerikanska
staterna Kolumbia, Argentina och Peru icke
obetydliga, alltmer växande mängder bergolja. Av övriga
länder, som gemensamt producera 2,5–3 %, erhållas
nämnvärda mängder från 17 länder. Bland dem äro
Polen, Brittiska Indien, Trinidad och Sawarah, dvs.
Brittiska Borneo mera beaktansvärda.

Ur bergoljan utvinnas ett stort antal produkter,
varav de viktigaste äro:

1. Lättflyktiga destillat: petroleumeter, bensin för
motordrift, för extraktion och upplösning av ämnen
samt för rengöring, terpentinersättning eller lackbensin
och vidare rena kolväten, propån, butan, pentan
och hexan,

2. Fotogendestillat: fotogen till belysning,
uppvärmning och motordrift, samt speciella lys- och
signaloljor,

3. Tyngre, icke viskösa destillat: gasolja för
tillverkning av oljegas, olja för absorption av bensol
och bensin ur gaser, tunn motorolja eller solarolja för
de mindre, snabbgående tändkule-, disel- och
Hesselman-motorerna, olja till eldning i
värmeledningspannor utan förvärmning.

4. Tyngre, viskösa destillat: alla smörjolje-,
vaselin- och paraffinprodukter,

5. Flytande destillationsåterstoder: mera
tjockflytande tyngre brännoljor för större långsamgående
dieselmotorer, panneldning med förvärmning,
vägoljor samt cylinderoljor,

6. Halvfasta och fasta destillationsåterstoder:
Petroleumasfalt och petroleumkoks,

7. Okondenserbara gaser: direkt naturgas ur
oljekällornas borrhål samt gas från bergoljans
destillation med och utan krackning.

Fig. 3. Utbyte ur bergolja av olika produkter i USA åren 1899–1980.

Som motorbränslen användas av dessa:
bensin,
fotogen,
destillerad, tunnflytande motorbrännolja =
solarolja, tjock motorbrännolja = återstod efter
destillation, på produktionsorten även gaserna i gasmaskiner.

Beteckningen råolja är icke lämplig, ty rå bergolja
användes i mycket liten omfattning, direkt som
motorbrännolja, utan först efter avdestillation av
bensin och som regel även fotogen (= "topping") och
efterföljande filtrering av återstoden i syfte att
bortskaffa mekaniska, särskilt mineraliska föroreningar.

Av betydande intresse för belysning av
föreliggande fråga är att få kännedom om de relativa
mängderna av de olika huvudprodukter, som framställts av
bergoljeindustrien de senaste årtiondena, och om
förhållandet dem emellan undergått någon förskjutning.

Fig. 3 visar de mängder bensin, fotogen, brännolja
samt smörjolja, angivna i millioner fat, vilka
mängder erhållits vid raffinaderierna i U. S. A. under åren
1899–1930. Genom det sätt, varpå diagrammet är
uppritat erhålles samtidigt efter ögonmått ett
ungefärligt begrepp om dessa olika produkters procentiska
fördelning inom varje årsproduktion. På 1900-talet
utvanns ur bergoljan i U. S. A. ca 10 % bensin,
50–60 % fotogen, 15 % brännoljor och 10 %
smörjolja. Nu är fördelningen en helt annan. Bensin och
fotogen hava praktiskt taget bytt plats, och
brännoljorna hava ökats i betydande grad. Man får
numera ca 50 % bensin, 40 % brännoljor och endast
5 % fotogen samt 4 % smörjolja. Diagrammet visar
således, att medan tidigare lysoljorna voro
huvudprodukter, hava motor- och eldningsbränslena
alltmera intagit en fullständigt dominerande ställning i
produktionen, i det de tillsammans utgöra 85–90 %.
I diagrammet skiljes icke mellan solarolja, dvs.
destillat och tjock brännolja, eller återstod. Detta beror
på att uppgifter för dessa brännoljeslag var för sig
saknas. Produktionen av solarolja sista åren torde
vara av storleksordningen 10 % av den ursprungliga
bergoljans.

Diagrammet avser nu U. S. A., som framställer ca
fyra femtedelar (80 %) av världsproduktionen av
bergoljeprodukter. Hur förhåller det sig då i de
övriga länderna i detta hänseende? Jag har från dem
sammanfört tillgängliga, visserligen något ofullständiga
och osäkra siffror och kommit till en något olika
fördelning, men tendensen är otvivelaktigt densamma
som i U. S. A. I dessa andra länder framställes f. n.
ca 25 % bensin, 15 % fotogen, 55 % brännoljor och
5 % smörjolja. Således äro även där bensin och
brännoljor huvudprodukterna, fast lysoljorna utgöra
en större del av produktionen mot i U. S. A. samt
bensin står tillbaka för de tyngre brännoljorna. Helt
säkert kommer utvecklingen av de andra ländernas
raffineringsindustri att fortsätta i samma riktning som
i U. S. A. tack vare den snabba utvecklingen av
automobilism, flygväsen, den starka ökningen av
dieselmotorfartygens antal samt oljeeldningen till lands
och vatten i dessa länder.

Kan man nu ur föreliggande diagram draga några
slutsatser om frågan olja eller bensin för motorer?
Räknar man ut fördelningen av bensin och
brännoljor i hela världsproduktionen, så finner man
44–45 % av vardera. Då helt säkert betydligt större
mängder brännoljor användas för pann- och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>