- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1932. Allmänna avdelningen /
204

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 20. 14 maj 1932 - Olja eller bensin, av Evert Norlin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

direkt som brännolja, eller, om den härrör från
lämplig råolja, bearbetas den vidare till smörjoljor. Den
pressas då över i den s. k. "tar still" och destilleras
här med stark direkt eldning och överhettad
vattenånga till en återstod antingen av cylinder-stock eller
ända till koks. Det senare sker, om råoljan är av
biandbas- eller asfaltbas. Destillat från paraffinhaltiga
råoljor behandlas i kylanläggning och filterpress,

illustration placeholder

Fig. 6. Schema för ett bergoljeraffinaderi med tubrörsdestillation och

kläckning.



varvid paraffin avskiljes. Råparaffinen renas genom
svettning. Oljedestillatet omdestilleras med ånga
eller vakuum i olika viskösa smörjoljedestillat, vilka
renas genom filtrering.

Fig. 6 visar ett motsvarande schema för ett
petroleumraffinaderi med tubrörsdestillation och
krackning. Oljan inpumpas i ett tubaggregat inlagt i
eldstad för olje- och gaseldning. Från tubsystemet
inkommer oljan i ett förångningsrum. Återstoden,
brännolja ledes till cistern. Genom en serie kondensatorer
och kylare uppdelas det övergående i bensin-,
fotogen- och solar-oljefraktioner. De två första gå
till resp. cisterner. Solar-oljan pumpas under
övertryck in i krackningsugnen, vilken ävenledes
innehåller ett tubsystem, går till reaktionskammare, där
spaltnings- och polymeriseringsreaktionerna
huvudsakligen sker. Gaserna gå vidare till
förångningsrum. deflegmatortorn och kylare. Från
förångningstornet ledes den flytande återstoden till
brännoljecistern, solar-oljan från deflegmatorn återgår till
krackning och från kylaren ledes bensin till
bensincistern. Bensinutbytet i en sådan anläggning är i
hög grad beroende på råoljan och den använda
krackningsmetoden och torde röra sig mellan 25–40 %.

Fig. 7 visar konstruktionen av en s. k. "pipe still"
dvs. tubrörsaggregat.

Vi äro därmed inne på den så viktiga
krackningsprocessen, vilken alltmera införes
i petroleumindustrien i alla länder och som
vi veta även i vårt land, jag syftar på
raffinaderiet i Nynäshamn.

År 1914 framställdes i U. S. A. ingen
nämnvärd mängd krackbensin, 1918 var den
10 %, 1920 13 %, 1925 26 % och 1930
38 % av hela bensinproduktionen i U. S. A.
F. n. finnas därstädes i industriell drift 2 000
enheter för krackning med en sammanlagd
daglig kapacitet av 1,7 millioner fat olja.

Krackning är en ganska komplicerad
process, varvid dels högre kolväten
spaltas i lägre och dels därvid bildade
omättade kolväten polymeriseras till högre. Om
en bergolja underkastas destillation, går
denna utan sönderdelning till ca 300°C, varvid
bensin och fotogen överdestillera. Om man höjer
temperaturen ytterligare, fortsätter destillationen men
åtföljes av allt starkare sönderdelning och
polymerisering. Krackning kan äga rum såväl genom
överhettning av gasfasen vid vanligt tryck eller lågt
övertryck sorn genom överhettning av vätskefasen
vid högre tryck. Om exempelvis en fotogen
underkastas krackning, erhålles genom sönderdelning
bensin, men också samtidigt tack vare polymerisering
högre fraktioner solarolja och brännoljeåterstod.
Dessutom bildas brännbar gas och fritt kol eller koks.
Gynnsam temperatur för krackning är 450–480°C.
Tiden har en betydande inverkan på sönderdelningsgraden.
Vid längre tids krackning bildas mera
bensol men också mera okondenserbara gaser och fritt
kol än vid kortare. En vanlig tid för krackning i
vätskefas ligger omkring 15 minuter.
Kraekningprodukternas natur beror på det använda
utgångsmaterialet. Paraffinbas-olja ger bensin och fotogen, som
äro rika på lägre paraffinkolväten. Sammalunda
ger naftenbasolja naftener osv. Samtidigt finnes en
tendens till bildning av större mängd olefeiner eller
omättade kolväten.

Krackning i gasfas sker vid vanligt tryck eller lågt
övertryck. Deri har ett mycket vidsträckt
användningsområde, enär temperaturen vid behov kan
oberoende av trycket varieras från 400°C upp till
1 000°C och däröver. Den kan användas för egentlig
krackdestillation för bensin och brännolja såväl som
beredning av oljegas, pintschgas och "blau-gas".

Krackning i gasfas uppges vara fördelaktig,
därigenom att man kan använda höga temperaturer över
580°C, vilka äro lättare att reglera än 100°C lägre
temperatur och att man erhåller en bensin, vilken blir
värdefull som "antiknackmedel", enär den är rik på
omättade kolväten, vilka dessutom kunna användas
som utgångsmaterial för syntes av ett antal
organiska produkter t. e. alkoholer, läcker och
lösningsmedel. Nackdelar äro de stora förlusterna genom
gas och koks vid krackningen samt de stora
raffineringsförlusterna vid bensinbehandlingen. Slutligen
blir processen dyrbar, och apparaturen får relativt
kort livslängd eller kräver stora reparationskostnader.

Vid krackning i vätskefas upphettas vätskan
samtidigt som den hålles vid så starkt tryck, att
förgasning icke kan äga rum, vilket medför, att själva

illustration placeholder

Fig. 7. Destillationsanordning för bergolja med tubrörsaggregat.



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:13:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932a/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free