Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 20. 14 maj 1932 - Notiser - Stockholms spårvägar år 1931 - Svenska elektricitetsverksföreningen - Jordbrukstekniska föreningen under år 1931 - Säkerhetsföreskrifter vid uppfordringsanordningar för personbefordran i gruvor och stenbrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beroende på att allt tyngre vagnmateriel kommit till
användning.
Vagnparken har beträffande spårvägsdriften ej
undergått större förändringar under år 1931. Den bestod vid
årets slut av 322 motorvagnar, 375 släpvagnar, 7
elektriska lokomotiv, 52 gods- och grusvagnar, 11 paketvagnar,
4 boskapsvagnar, 3 skenrensningsvagnar samt 75
snöplogar, sopvagnar, redskapsvagnar m. m. 100 vagnar ha
under året erhållit stoppade och klädda sitsar.
Motorvagnarna rymma i medeltal 25 sittplatser och 31
ståplatser, de täckta släpvagnarna i medeltal 26 sittplatser och
34 ståplatser.
Under året ha levererats 36 nya automobilomnibusar,
samtliga av svensk tillverkning. Vagnparken bestod vid
årets slut av 199 omnibusar, rymmande i medeltal 25
sittplatser och 16 ståplatser.
Personalen bestod vid årets slut av 4 054 personer
(1930 3 852, 1929 3 724) och har sålunda ökat hastigare
än passagerareantalet. Ökningen kommer i sin helhet
på personal för omnibusdriften.
För driftåret redovisas ett överskott av 3,7 mill. kr.
å spårvägsdriften och 1,2 mill. kr. å omnibusdriften.
Svenska elektricitetsverksföreningen håller sitt 30:e
årsmöte i Stockholm fredagen den 20 och lördagen den
21 maj enligt följande program:
Mötet öppnas i Rosenbads festvåning den 20 maj kl.
10,15, varefter en rad föreningsärenden upptagas till
behandling. Bl. a. föreligger förslag från styrelsen att
avskaffa föreningens ständiga kommissioner. I stället
föreslås, att styrelsen och sekretariatet skola behandla
allmänna frågor och överlämna specialfrågor åt
tillfälliga kommittéer av intresserade medlemmar.
Följande normärenden stå på dagordningen, nämligen
behovet av svenska normer för glödlampor,
belysningsanläggningar för arbetslokaler samt normer för
litterering och avskrivning.
Efter lunchpaus kl. 13–14,30 fortsättas förhandlingarna
med föredrag av direktör N. Forssblad om
kraftanläggningar för 220 kV i Frankrike och Italien samt
av överingenjör K. Laurell om Stockholms elverks
centrala driftkontor. Efter föredragen följa två
diskussioner, dels om synkronuret ur allmänhetens,
kraftverkets och elektricitetsverkets synpunkt, med
inledningsanförande av förste byråingenjör H. Fransén, dels
om dieselmotorn för mindre reservkraftanläggningar, med
inledningsanförande av distriktsingenjör S. A:son Håål.
Föreningens årsmiddag avhålles i Rosenbads
festvåning kl. 19.
Lördagens förhandlingar äro förlagda till samma lokal
och börja kl. 10. Huvudprogrammet utgöres av
meddelanden och diskussioner angående följande ämnen:
"Några undersökningar vid Stockholms elverk över
pulsationsgraden hos likriktare samt förslag till
preliminära normer härför" av tekn. dr Fr. Dahlgren,
"Jordkabelnät utan underjordiska skarv- och
avgreningsboxar" av civilingenjör P. H. Y. Persson, "Några
erfarenheter från kökselektrifieringen i Halmstad" av
civilingenjör G. Levinsson samt "En modern, enhetlig
mätareplatta" av förste ingenjören Hj. Klingberg.
Efter lunchpaus kl. 13 anordnas tvenne exkursioner
mellan kl. 15 och 18, då tillfälle beretts att bese den nya
Brunkebergsstationen, Mästersamuelsgatan 21, och
Elverkets nya utställning, Regeringsgatan 11.
Biljetter till lunch à kr. 4 samt till middag à kr. 12
kunna beställas genom sekretariatet och avhämtas i
mötesbyrån.
Jordbrukstekniska föreningen under år 1931. Ur
Jordbrukstekniska föreningens i dagarna utkomna
årsberättelse återges följande uppgifter om föreningens
verksamhet under år 1931.
Föreningens utredning angående arbetsåkdon för
lantbruket har under året fortsatts, och resultatet kan
väntas föreligga färdigt för publicering under våren
1932.
Det viktigaste arbetet under året har gällt
grönfoderkonservering, som bedrivits i samarbete med
centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet.
Försök med ensilering i stack av gräs från betesvallar ha
givit gott resultat under förutsättning att gräset tages
på ett tidigt utvecklingsstadium. När man väntat till
blomningen, och i synnerhet när vädret varit torrt, blev
produkten mindervärdig. Beträffande material från
första årets vall ha undersökningarna visat, att man utan
tillsats av socker vid ensileringen kan erhålla fullt
tillfredsställande efterslåtterensilage, om nämligen
ensileringen utföres i torn och grönfodret tillskäres och
tilltrampas väl. Sockertillsats vid ensileringen förhöjer
ensilagets kvalitet, så att ganska tillfredsställande
produkter kunna erhållas även vid ensilering i stack. Utan
tillsats har man genomgående erhållit starkt
smörsyrehaltiga, av spaltningsprodukter från äggvitan starkt
luktande ensilagekvaliteter, som ofta i hög grad försämra
mjölkens mejeritekniska egenskaper.
Försök med artificiell torkning av gräs hava visat, att
torkningen nedsätter proteinets smältbarhet men att
preparatets innehåll av A-vitaminer varit tillfredsställande.
Metoden är jämförelsevis dyrbar och torde därför kunna
få sin största tillämpning huvudsakligen för
framställning av produkter avsedda för höns.
I 12 träsilos av finsk typ hava försök gjorts med
ensilering av grönfoder genom tillsats av utspädd saltsyra
i sådana mängder, att jäsningar skulle förhindras, samt
genom tillsats av saltsyra och melass i vissa
proportioner. Försök rörande de erhållna produkternas
fodervärde pågå och visa hittills gynnsamt resultat för
syraensileringen.
Försök rörande tekniken vid höbärgning hava
fullföljts med betesgräs, vilket på grund av beståndets
vanligen ringa längd erbjuder svårigheter vid hässjning.
Undersökningarna rörande metoder för sädesbärgning
hava under året bestått i dels arbetstekniska
undersökningar, dels jämförelser över beskaffenheten ur
bakningssynpunkt av den på olika sätt fälttorkade
brödsädesspannmålen.
Ett ingående arbete har ägnats handhackor för
rensning vid rotfruktsodling. I trakter utanför, de stora
sockerbetsodlande områdena användas ofta hackor av
mindre ändamålsenlig form. Utredningen visar, att de
vid sockerbetsodling i Skåne och Danmark använda
typerna lämpa sig även vid rotfruktsodling i mellersta
Sverige.
Det inom föreningens elektriska sektion utarbetade
systemet för spannmålens lagring, luftning och torkning
i silo har hittills kommit till användning vid 11
anläggningar med en sammanlagd lagringsvolym av
43 000 dt.
Standardiseringsarbetet har bl. a. avsett de delar,
med vilka arbetsredskapen tillkopplas efter traktorer.
För att arbetsredskapen skola obehindrat kunna kopplas
efter vilken traktor som helst bör dragets läge såväl
som vissa andra mått vara standardiserade.
Beträffande remhastigheten hos lantbrukets maskiner
och arbetsredskap vill det synas, som om en
standardisering numera skulle vara möjlig. För vissa maskiner
är standardiseringen i Sverige starkt beroende av vad
som tillämpas i andra länder, och föreningens
standardsektion deltager därför i det internationella
standardiseringsarbetet. För innevarande år planeras
fortsatt arbete rörande standardisering av remhastigheter
samt beträffande hjul och axlar till arbetsvagnar,
benämningar å lantbruksmaskiners enskilda delar m. m.
Säkerhetsföreskrifter vid uppfordringsanordningar
för personbefordran i gruvor och stenbrott. Som
tidigare meddelats i Teknisk tidskrift (Bergsvetenskap
13 febr. 1932), ikraftträdde den 1 april i år en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
