Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 22. 28 maj 1932 - Tekniska föreningar - Tekniska förbundet i Borås, av O. W—m. - Tekniska föreningen i Eskilstuna, av E. H. - Skånska ingenjörsklubben, av F. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emellertid heller ingen anledning att misströsta inför
den nuvarande situationen. Varje framåtskridande i
civilisation och kultur måste köpas till priset av
tillfälliga nedåtgående konjunkturer, som tyvärr måste
innebära en smärtsam process för vissa, beklagligtvis
ofta mycket stora, lager av befolkningen.
Krigsårens enorma ökning av produktionsapparaten
gjorde sammanbrottet vid fredskrisens utbrott
synnerligen kännbart inom alla länder, icke minst för
England, som är så beroende av sin utlandshandel, och
vars tonnage ökats synnerligen kraftigt, både genom
nybyggnader och genom att en del tonnage övertagits
från centralmakterna.
Läget var sålunda rätt allvarligt omkring år 1925,
dvs. det år då England återgick till guldmyntfoten.
Det har diskuterats, huruvida denna åtgärd var sund
eller ej. Personligen ansåg tal. att den var så, ty den
hade underlättat det ekonomiska tillfrisknandet världen
runt. Felet var att Englands valuta stabiliserats vid
en alltför hög nivå, vilket ytterst haft till följd att
Bank of England hade svårigheter att anskaffa nya
guldreserver.
I trots av alla dessa svårigheter ville tal. emellertid
påstå att även vid den tiden fanns det en hel del
förhållanden som vore avgjort bättre i England än i
exempelvis U. S. A. eller Tyskland, för att nu nämna
de viktigaste konkurrerande industriländerna. Som
exempel härpå anförde tal. att även under perioden
1925–1929, dvs. Englands värsta depressionsperiod, så
var inom den brittiska bilindustrien arbetslösheten
endast 7 proc., under det att motsvarande siffra i
Detroit, centrum för den amerikanska bilindustrien,
under samma period – amerikansk högkonjunktur –
var 15 procent.
Tal. övergick därefter att något närmare redogöra
för de ekonomiska förhållandena från och med år 1929,
dvs. den tidpunkt då den nuvarande akuta krisen satte
in och som nu tycks ha nått sin kulmen i och med
sammanbrottet av firman Kreuger & Toll. Som ett
resultat av de internationella penningtransaktionerna
under dessa sista år hade England, huvudsakligen till
följd av Frankrikes hållning ifråga om penninghjälpen
till Tyskland och Österrike, under en mycket kort tid
– från mitten av juli till mitten av september 1931 –
förlorat 50 mill. pund av sin redan förut hårt ansträngda
guldreserv. Den enda lösning av problemet som stod
öppen för England var att suspendera guldstandarden,
vilket skedde den 20 september.
Vad som hänt härefter känna vi alla till. Tal. ville
ännu en gång påpeka, att det är svårt att för närvarande,
innan man får ett tillräckligt perspektiv, avgöra
om denna Englands åtgärd varit klok. Tar man i
betraktande resultaten måste man i alla fall medgiva, att
åtgärden ifråga nog hade fog för sig. England har gjort
oerhörda ansträngningar att få sin budget
balanserad och i själva verket är landet i dag den enda
stormakt, som kan uppvisa en budget utan deficit. Genom
att gå ifrån guldstandarden har England i ett slag
återfunnit sin fulla handlingsfrihet i internationella
ekonomiska angelägenheter. Genom pundets depreciering ha
de brittiska produktionskostnaderna, omräknade i
guldvaluta, bringats ner i paritet med de genomsnittliga
internationella produktionskostnaderna, och i och med det
att England har lyckats balansera sin budget har det
återfått sin finansiella styrka. Och under de månader,
som ligga närmast framför oss, kommer Europa med all
säkerhet att finna, att detta var behövligt.
Efter föredraget avåts en gemensam supé, varefter
följde ett angenämt samkväm. O. W–m.
Tekniska föreningen i Eskilstuna
höll den 12 april ett sammanträde, varvid
förhandlingarna leddes av direktör V. Landqvist.
Sedan några föreningsärenden avhandlats och ordföranden
hälsat gästerna välkomna, överlämnades ordet
till kvällens föredragshållare, dr Gregor Paulsson, som
på ett utomordentligt sätt framlade funktionalismens
praktiska betydelse i ett föredrag med titeln:
’"Samarbetet mellan industrien och konstnären, dess möjlighet
och dess betydelse". Det var ett talrikt och intresserat
auditorium, som i stadshusets stora sal lyssnade till dr
Paulssons förkunnelse. Att åhöra föredraget hade
nämligen inbjudits Eskilstuna fabriksförening,
Eskilstuna hantverks- och industriförening samt Eskilstuna
konstförening. Kallelsen hade hörsammats av ca 225
personer.
Att börja med framhöll dr Paulsson, att konsten och
industrien länge varit fiender, men att samarbete nu
börjat etableras. Beträffande de av industrien
framställda föremålen framhölls skillnaden mellan
teknikerns, affärsmannens och konstnärens synpunkter.
Teknikern ser huvudsakligen på tjänstevärdet, dvs.
huru föremålet på bästa sätt skall kunna tjäna
allmänheten. Affärsmannen håller först och främst på den
ekonomiska, förtjänsten vid försäljningen. För den
skull fordrar han kontinuitet i tillverkningen men
ibland även nya typer för att stimulera kunderna.
Teknikerns och affärsmannens önskningar beträffande
varorna äro ofta mycket svåra att förena. Konstnären
ser på föremålens estetiska värde, som ligger i den
glädje, som användningen av ett vackert föremål astrar.
Men 1800-talets prydnadsdekadans hade sin grund
icke i strävan efter skönhetsvärden, utan i en tävlan
att genom dekorering öka varornas säljbarhet. En
allmän smakförskämning uppstod. Reaktionen mot
förfulningen yttrade sig även som reaktion mot industrien
som sådan, och ur behovet av vackrare varor har
konsthantverket vuxit fram. Konsthantverket kan
tjäna som ledfyr för industrien.
Det framhölls också, att det ej är tillräckligt för en
konstindustri att köpa en ritning av en konstnär, utan
han skall beredas tillfälle att kontrollera inverkan av
material och behandling på föremålet ifråga, om gott
resultat skall uppnås. Eskilstunaindustrien hade att
uppvisa ett flertal produkter – för övrigt utställda i
salen – vilka voro goda exempel på spontan formbildning.
Efter det med livliga applåder mottagna föredraget
inledde direktör J. Anér, Guldsmeds a.-b., diskussionen
med att bl. a. framhålla en del svårigheter vid
industriens samarbete med konstnärerna. Diskussionen
fortsatte under den efterföljande supén och samkvämet,
varvid bland annat utställningsstyrelsens i Stockholm
åtgärder mot de etsade eskilstunaknivarna var på tal.
E. H.
Skånska ingenjörsklubben
höll fredagen den 15 april ett talrikt besökt sammanträde
på Kungsparkens restaurang i Malmö under ordförandeskap
av direktör H. M. Molin. Ordföranden erinrade
om den förlust klubben lidit genom civilingenjör N. G.
Åbergs bortgång och lyste frid över hans minne. Vidare
meddelades, att ordföranden och hans fru representerat
klubben vid den fest, som Dansk Ingeniørforening
anordnat för sin avgående ordförande dr Poul Larsen. Till
ordinarie medlem av klubben hade styrelsen invalt
ingenjören Johan Kock. Ingenjör Eskil Rydholm lämnade
ett av ljusbilder illustrerat meddelande om "Nya typer
av högeffektbrytare". Talaren erinrade om
svårigheterna att åstadkomma automatiskt verkande
strömbrytare för de moderna höga växelspänningarna och gjorde
en återblick på problemets lösning medelst oljebrytare.
En sådan kan bryta en million kilovoltampére på en
tjugondels sekund. Olägenheterna ligga i oljans
brandfarlighet, som stundom medför ödesdigra explosioner. Man
har nu i Amerika och Tyskland experimenterat med nya
brytare utan olja enligt följande olika principer. Ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
