- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1932. Allmänna avdelningen /
238

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 24. 11 juni 1932 - Ångkraft inom industriell drift i Finland, av Harald Frilund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

masstillverkning, t. e. transformatorer, ekonomisers
m. m. är problemet oftast matematiskt lätt analyserbart:
besparing i energi eller bränsle ställes mot ökad
åtgång av material, koppar och järn. Gäller det
däremot en industris värme- eller kraftförsörjning,
som vitalt ingriper i hela produktionsproblemet är
brytningspunkten för en ekonomisk
kapitalinvestering svår att fastställa. Problemet kan icke
generaliseras, utan måste lösas från fall till fall genom
samarbete mellan teknisk vetenskap, praktisk erfarenhet
och finansmannens ekonomiska blick.

Som allmän synpunkt kunde måhända anföras: i
tvivelaktiga fall är det bättre att investera ett mindre
kapital och hava större löpande kostnader. En för
stor kapitalinvestering kan ej korrigeras, banken
skall ha sina räntor; om teknikens sista ord däremot
icke genast utnyttjas för att nå ett lågt bränslekonto,
kan detta oftast korrigeras senare vid lämpligt tillfälle.

Den industriella kraftanläggning, som vi i Finland
äro minst stolta över (undertecknad medansvarig),
uppvisade efter moderniseringen en bränslebesparing
av 67 %. Anläggningen blev tekniskt god, men
ägaren gjorde konkurs.

Vår strävan går numera ut på att blott i yttersta
nödfall bygga nya anläggningar, däremot försöka vi
med alla de hjälpmedel, den högt utvecklade
tekniska vetenskapen ställer till vårt förfogande, förbättra
gamla anläggningar. En av dessa "omoderna"
anläggningar, Kaukas fabrik, har en årsmedelverkningsgrad
av ca 85 %[1] räknat på det effektiva
bränslevärdet.

Bränslekontots nedbringande. Både
vid beställning och analys av den maskinella
utrustningen för kraftcentraler har hittills säkert fästs för
etort avseende vid fullastverkningsgraden. Dock hava
tomgångsförlusterna i många fall avgörande och i
flertalet fall större betydelse för årsresultatet än f
ullastverkningsgraden. Som exempel kunna nämnas:
enskiftesfabriker, spetskraftverk, kondensationskraftanläggningar
såsom komplettering till mottryckskraft och samtliga
mottryckskraftanläggningar.
Beaktas bör, att en höjning av fullastverkningsgraden
medför ökad materialåtgång, dvs. högre
anläggningskostnader, medan däremot en sänkning av
tomgångs-förlusterna oftast kan åstadkommas utan
kapitalutlägg genom enbart tillämpande av sunt förnuft.[2]

2. Kondensationskraftanläggningar.

Anläggningskapitalet.

Vid projektering och byggande av ångkraftverk är
nedbringandet av anläggningskostnaden numera den
dominerande uppgiften. Differenserna i pann- och
turbinverkningsgrader emellan olika typer och
fabrikat äro rätt obetydliga.

Som allmänna riktlinjer följda vid kraftverksbyggen
i Finland kunde måhända anföras:

Transportanordningarna för stenkol äro i regel
mycket anspråkslösa. Med våra ränteförhållanden
och arbetslöner har det visat sig, att den årliga
bränsleförbrukningen måste stiga till tiotaltusen ton
per år, för att transportanordningar utöver de allra
enklaste skola löna sig.

Kraftverksbyggnaden bör vara av enklaste slag
(vind- och regnskydd). Sparsam användning av
mellangolv och järnbetongkonstruktioner. Fri
uppställning av pannor och maskiner.

Maskinenheterna väljas så få och så stora, som det
blott är möjligt med beaktande av reservbehovet.
Tack vare de nutida maskinernas små tomgångsförluster,
erhålles även vid låga årsmedelbelastningar
god bränsleekonomi.

För att det på pannteknikens nuvarande
ståndpunkt skall vara ekonomiskt motiverat att gå till
högre tryck än ca 35 atm., bör anläggningen vara
mycket stor och utnyttjningstiden synnerligen lång.
Flertalet nyare anläggningar äro i vårt land utförda
för 25–30 atm., vilket tryck noggranna, från fall till
fall utförda kalkyler visat sig giva det för våra
förhållandena gynnsammaste ekonomiska resultatet.

Det är icke möjligt att komma till låga
anläggningskostnader per ton ånga, om man ej väljer
panntyper, som kunna i kontinuerlig drift alstra upp
till 50–75 kg/m2 eldyta. Det finnes en mängd goda
förstklassiga pannor av olika typer och fabrikat, som
uppfylla denna fordran, t. e. sektionalpannor,
brantrörpannor och utpräglade strålningspannor.
Utslagsgivande vid valet emellan dessa typer är:
anläggningskapitalet, verkningsgraden och reparationskostnaderna.
Generellt kan här icke dragas några gränser,
utan måste avgörandet fattas från fall till fall.
Nödvändigheten av vattenkylning av eldstads väggarna
beror på panntyp, pannstorlek, bränsleslag,
eldningsanordning och driftart (köras pannorna året runt
fullbelastade och sällan med liten belastning eller är
motsatsen fallet?).

För våra förhållanden har det visat sig, att
ångpanneanläggningar för konstgjort drag i regeln varit
motiverade blott för spetsbelastningskraftverk.

Hjälpmaskinerier och rörledningsnät böra ägnas en
alldeles speciell uppmärksamhet för nedbringande av
anläggningskapitalet och tomgångsbränslet.

Det är nästan omöjligt att lämna en generell
uppgift över totala anläggningskostnaderna. Däremot
kan en någorlunda riktig allmängiltig siffra givas för
kostnaderna för maskininstallationen per kW.
Kostnaderna för kolupplag, transportanordningar,
kylvattenförsörjningen och byggnader måste bedömas från
fall till fall. Vid industriella kraftverk bliva dessa
kostnader dock i regel rätt små i förhållande till vad
fallet är vid t. e. stora kommunala kraftverk. Detta
beror på många orsaker: ofta friare val av lämplig
plats för kraftcentralen, i regel små anläggningar,
litet kolbehov, litet kylvattenbehov, förefintliga
transportanordningar och järnvägsanslutningar för
andra ändamål, förefintliga stora vattenledningar för
fabrikationen osv.

Industriella kondensationskraftanläggningar för
storlekar utöver 2 000 kW kosta 1 500 till 3 000
Fmk/kW främst beroende av storleken. Maskinella
installationen kostar ca 1 000 Fmk/kW.

Värmeförbrukningen.

Såsom redan i det föregående påpekats är för
närvarande icke så mycket att göra åt


[1] Härtill kommer, att en del av rökgasvärmet tillgodogöres
för uppvärmning av stockbassäng, vilket höjer
bränsleutnyttjningen till 90 à 95 %.
[2] I detta sammanhang hänvisas till ett uttalande i Archiv
för Wärmewirtschaft nr 10, 1931, sid. 281: Rationalisierung
des Leerlaufs.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:13:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932a/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free