Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 24. 11 juni 1932
- Ångkraft inom industriell drift i Finland, av Harald Frilund
- Ekonomisk översikt, av Filip Oberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
driftstatistiken för år 1929 en värmeförbrukning per nyttigt
avgiven effekt (inkl. bimaskiner) av 4 050 kcal/kWh
vid en utnyttjningsfaktor av 0,26. Ångförhållanden:
p1 = 26 atö, t1 = 390°, matarvattenförvärmaren i två
steg till 110°.
En undersökning av bränslestatistiken giver en
värmeförbrukningsekvation av 290 kcal/h per kW +
+ 2 930 kcal/kWh.
Vi skola undersöka huru den i det föregående
härledda bränsleförbrukningsekvationen enligt fig. 4
förändras, om panntrycket höjes från 12 atö till 26
åto, ångtemperaturen från 300° till 350° (årsmedel),
matarvattenförvärmningen från 70° till 110° samt
turbintomgången sänkes från det exceptionellt höga
värdet 250 kcal/h till normalvärdet 200 kcal/h (6,0 %).
Nedgången i tillskottsvärmeförbrukningen blir:
| på grund av tryckförhöjningen . . . | 7 % |
| på grund av temperaturförhöjningen . . . | 3,5 % |
| på grund av ökad matarvattenförvärmning . . . | 2,0 % |
Total besparing 1,00 – 0,93, X 0,965 X 0,98 = 1,00 –
– 0,88 = 12 %.
Turbinens tillskottsvärmeförbrukning var tidigare
2 920 kcal/kWh, nedgång således 0,12 X 2 920 = 350
kcal/kWh. Tomgången minskas från 250 till 200
eller = 50 kcal/h. Totala anläggningens
värmeförbrukningsekvation utgjorde tidigare 340 kcal/h +
+ 3 300 kcal/kWh.
Den nya ekvationen för de ändrade ångförhållandena blir:
| 340 kcal/h | + 3 300 kcal/kWh |
| – 50 kcal/h | – 350 kcal/kWh |
Resultat 290 kcal/h + 2 950 kcal/kWh eller så gott
som identiskt detsamma, som ur driftresultaten
uträknats för kraftverket Schulau. (Forts.)
EKONOMISK ÖVERSIKT.
Stockholm den 5 juni 1932.
Den ekonomiska utvecklingen i olika länder befinner
sig i vitt skilda faser av konjunkturcykeln. En blick
på händelseförloppet i U. S. A. alltsedan den stora
börskraschen i oktober 1929 erbjuder ett stort intresse.
Åtminstone i viss utsträckning måste det ekonomiska
skeendet där indicera, vad vi med största sannolikhet
ha att vänta, därest icke, alla tecken till trots, en
mycket snabb förändring till det bättre inträffar i
U. S. A. och som en följd därav i den övriga världen.
Uppskrämda av börskraschen vidtogo de amerikanska
bankerna överlag alla åtgärder för att skaffa sig en
likvid ställning. Man försåg sig med lätt realiserbara
obligationer för att kunna möta en eventuell rusning
från insättarna, För den skull upphörde man att ge
nya krediter och drog in de utestående, i den mån så
var möjligt. Denna likviditetspsykos fick på grund av
det amerikanska bankväsendets starka decentralisation
synnerligen svåra verkningar och bidrog i högsta grad
till det snabba prisfallet, och därmed till stagnationen
inom näringslivets alla områden. På ett relativt tidigt
stadium framhöllo de teoretiska ekonomerna, att denna
de privata bankernas restriktiva kreditpolitik måste få
katastrofala följder. Även Federal Reserve Board –
ledningen för U. S. A:s centralbanksorganisation – kom
på en relativt tidig tidpunkt till insikt om nödvändigheten
av att genom en mera generös kreditgivning
stoppa prisfallet. Man företog de för en dylik
konjunktursituation typiska sänkningarna av diskontot.
Detta ledde dock icke till några stegrade kreditanspråk
från affärsbankernas sida eller lättnad för näringslivet.
Bankerna voro nämligen under intryck av det allmänna
svåra ekonomiska läget och de talrika
bankfallisemangen allt för starkt gripna av nyssnämnda
likviditetspsykos. Denna i och för sig mycket naturliga men
ur det amerikanska folkhushållets och världshushållets
synpunkt olyckliga inställning förtog så gott som helt
verkan av F. R. B:s åtgärder. Under lågkonjunkturens
fortsatta utveckling kom också den stora mängden av
affärsbanker på det klara med att de genom sin starkt
restriktiva kreditpolitik bundo ris åt sin egen rygg. De
stimulerade till prisfall, och detta ryckte undan
grunden för räntabiliteten å de engagements, som de redan
lågo inne med. Denna insikt om nödvändigheten av
att genom ökad kreditgivning stoppa prisnivåns
nedåtgående rörelse kom dock för sent. Likviditetspsykosen
hade spritt sig till övriga produktionsföretag,
som alla vidtogo erfoderliga åtgärder för att skaffa så
riklig tillgång på kassamedel som möjligt. Alla
företag med solid ställning reducerade eller begränsade sitt
kreditbehov i görligaste mån. Det blev på så sätt
tekniskt omöjligt att få ut mera kredit i marknaden.
Sedan dess ha de amerikanska statsmakterna försökt
att trots dessa på psykologisk grund vilande
svårigheter på olika sätt stimulera kreditefterfrågan från
kreditvärdiga företag. En åtgärd i detta syfte är
stödet åt svaga banker genom Reconstruction Finance
Corp. och denna har lett till det mycket påtagliga
resultatet, att bankfallisemangen praktiskt taget
upphört. En annan är att Reservebankerna sedan cirka
två månader tillbaka genom köp av statspapper på
sammanlagt $ 650 à 700 mill. sökt bringa mera
rörelsemedel i marknaden men dock misslyckats. Bankerna ha
sålt sina innehav av dylika papper, men de
kommersiella krediterna ha fortsatt att krympa samman. I
stället har bankernas rediskontering avsevärt
reducerats och deras tillgodohavanden hos Reservebankerna
– de i centralbanksystemet ingående bankerna –
betydligt ökats. Det enda hittills synliga resultatet är
alltså att bankernas likviditet stärkts. Detta kan dock
tydligen komma att leda till att en relativt snabb
förbättring av situationen kan inträffa, sedan väl
bottenpunkten passerats. De konjunkturutvecklingen nu
bestämmande faktorerna torde, vad U. S. A. beträffar,
väsentligen vara av psykologisk natur och därför av i
hög grad irrationell karaktär. På sista tiden har en
nära samverkan mellan centralbankerna, Financial
Reconstruction Corp. och affärsbankerna å ena sidan samt
de större produktionsföretagen och de kommunala
myndigheterna över hela landet å andra arrangerats i avsikt
att mera direkt stimulera till ökad företagsamhet.
Samtidigt har nyssnämnda statliga finansföretags
kapitalresurser kraftigt förstärkts och verksamhetsfältet för
detsamma utvidgats att omfatta kreditgivning även till
andra privata företag än järnvägar och banker.
I Europa synes Frankrike endast ha hunnit till den
fas i konjunkturutvecklingen, som kännetecknas av
bankernas starkt markerade strävan till högsta möjliga
likvididet, vilken för detta lands del i stor utsträckning
visar sig i bankernas stora guldbehållningar.
Tysklands situation torde vara relativt lik U. S. A:s om än
icke den tillgängliga statistiken talar om lika kraftig
reducering av produktionen. Det starka statsingripandet
ger hela det tyska näringslivet dess specifika prägel.
Vad den närmaste tiden kan komma att medföra för
förändringar i detta avseende är ännu ovisst men
ytterligare statsingripanden synas sannolika, övriga
industriländer på kontinenten äro stadda på rask
marsch mot samma punkt i konjunkturkurvan, som
U. S. A. befinner sig i. Den "eftersläpning", som så
gott som alla europeiska länder tidigare visat gentemot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:13:03 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932a/0251.html
