Teknisk Tidskrift / 1932. Allmänna avdelningen / 254 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 26. 25 juni 1932 - Vattenkraft och ångkraft inom den allmänna kraftförsörjningen i Sverige, av K-G. Ljungdahl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som bekant i allmänhet i enlighet med vissa
grundformer.

När ett rent strömkraftverk utnyttjas tillsammans
med ångkraft, omhändertager vattenkraften ensam
bottenpartiet i belastningsdiagrammet och
ångkraften ensam den högsta spetsen, medan mittpartiet allt
efter vattentillgången tillgodoses med vatten eller
ångkraft i enlighet med fig. 1.


Fig. 1. Samarbetet mellan vattenkraft och ångkraft vid oreglerad vattenkraft.

Har man ett magasinskraftverk med fullständigt
års-, vecko- och dygnsreglering med medelstor eller
stor fallhöjd och med praktiskt obegränsad
möjlighet att tillfälligt öka tappningen, så ordnas i
allmänhet samarbetet enligt fig. 2, dvs. ångkraften
användes som bottenkraft.

Den vanligaste typen av sådant samarbete är väl
dock vattenkraft med relativt god dygnsreglering
men utan veckoreglering samt begränsad
årsreglering, kompletterad av ångkraft, varvid ångkraften
under lågvattendygn användes som bottenkraft och
under högvattendygn i mån av behov som toppkraft.
I fig. 3 ha uppritats typiska belastningsdiagram för
ett lågvattendygn med minimum av vattenmängd och
ett högvattendygn. Även under det skede - före år
1920 - då vårt land ännu var uppdelat i ett
relativt större antal fristående kraftföretag utan
inbördes kraftutbyte, kom man vid samarbete mellan
vatten- och ångkraft enligt de angivna principerna till
mycket små kvantiteter ångenergi - i allmänhet
sannolikt omkring 10-15 % som genomsnitt för en
följd av år. I och med att kraftföretagen


Fig. 2. Samarbetet mellan vattenkraft och ångkraft vid reglerad vattenkraft.

sammanknutits till större enheter, har åtminstone tillsvidare
ångkrafttillskottet reducerats genom att lokalt
vattenkraftöverskott kunnat bättre göras tillgängligt,
där avsättning funnits.

Vill man skaffa sig en klar uppfattning rörande
den andel i kraftproduktionen, som bör tillkomma
vattenkraften respektive ångkraften, så får man
emellertid icke stanna vid schematiska betraktelser.
Man måste då dels närmare skärskåda, huru
storleken på vattenkraft och ångkraft i verkligheten
fastställes vid ett storkraftföretag, dels därefter pröva,
i vad mån storkraftföretaget har förutsättningar att
leverera kraften billigare än det lokala
ångkraftverket.

Storkraftföretagens ångproblem. För mig, som
tillhör statens vattenfallsverk, ligger det naturligtvis
närmast till hands att basera en framställning av
storkraftföretagens ångproblem på förhållandena
inom vattenfallsverket. Min redogörelse anknyter
sig också närmast till förhållandena vid
centralblocket, dvs. det storkraftföretag, som bildats genom
sammankoppling av Trollhätte, Älvkarleby, Motala
och Västerås kraftverk.

Belastningsanalysen. Vid behandlingen av
kraftbalansen för detta block spelar belastningsanalysen
en så betydande roll, att den förtjänar att i korthet
beröras. Dag efter dag uppdelas belastningen i vissa
huvudgrupper, av vilka de viktigaste äro prima
kraft i den allmänna distributionen, reservkraft till
vattenkraftföretag, järnvägskraft, prima kraft till
vissa storindustrier, t. e. cellulosaindustrien, prima
kraft till elektrokemisk och elektrotermisk industri,
sekunda kraft (dvs. av vattenmängden beroende men
eljest obligatorisk kraft), tillfällig (icke obligatorisk)
högvärdig kraft och tillfällig, lågvärdig kraft för t. e.
ångalstring. För varje belastningsgrupp erhålles på
detta sätt kontinuerliga diagram, utvisande både
huru storleken av kraftförbrukningen ändras och
karakteristiska data rörande belastningskurvans
ändring med årstiden och under årens lopp. Med
ledning av dessa diagram och på basis av rimliga
antaganden om den framtida ökningsprocenten för
varje särskild belastningsgrupp samt den med
ledning av uppgjorda kontrakt beräknas för tre à fem
år framåt den sannolika summabelastningen och den
sannolika belastningskurvan för de obligatoriska
åtagandena. Den hittillsvarande erfarenheten
utvisar, att det varit möjligt att med detta arbetssätt
uppnå förvånande noggrann kännedom om de
framtida kraftbehoven.

Vattenkrafttillgången. Man har emellertid vid
kraftbalansens uppgörande att räkna med ännu en
starkt variabel faktor, nämligen vattentillgången.
Den växlar ju olika för varje särskilt vattendrag.


Fig. 3. Samarbetet mellan vattenkraft och ångkraft vid
delvis reglerad vattenkraft, t. v. högvattendygn, t. h.
lågvattendygn.

För att få ett säkert grepp på denna fråga har man
i vattenfallsstyrelsen noggrant undersökt en period
på 20 år. För ett visst belastningsfall, t. e.
motsvarande den förutberäknade sannolika belastningen
år 1932, har med förhandenvarande utbyggnader i
vattenkraftstationerna successivt utretts, huru
vattenkraftstationerna skulle hava disponerats vid de
vattenmängder, som funnits tillgängliga under varje
särskild månad av dessa 20 år. Det har med andra
ord gjorts 240 sådana detaljundersökningar. För

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>