Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 28. 9 juli 1932 - Vattenkraft och ångkraft vid industriell drift. Diskussion, av E. Spetz, R. Hellborg, Viktor Blomquist, Alex. Engblom, Lage Malm, Tom Nordensson, Sten Velander, Borgquist, Frilund, referat av Fmn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betydligt okänsligare för föroreningar och syror i
matarvattnet beroende på gynnsammare strömningsförhållanden
samt anordningar för kontinuerlig automatisk rensning
av innerytorna hos de avdunstande rören.
Tal. demonstrerade med bilder Atmospannan i dess
nuvarande utföringsform.
Överingenjör Alex. Engblom meddelade i ett
skriftligt insänt inlägg några erfarenheter om
matarvattenfrågan vid Borås Väfveri a.-b:s nya kolpulvereldade
ångcentral. Kemisk rening enligt Neckarförfarandet
tillämpas (jfr Teknisk tidskrift, nr 38/1931).
Kemikalietillsatsen har under 1931 minskats till 10 kg
trinatriumfosfat och 2 kg kaustik soda på 155 m3
spädvatten. Kemikaliekostnaden blir härvid 2,4 öre/m3.
Med ränta och amortering på reningsanläggningen blir
kostnaden 4,4 öre/m3 råvatten. Ena pannan har varit
i drift ca 1 200 timmar, utan att egentlig reparation av
murverket krävts. Den andra har vid samma drifttid
fått ena frontväggen ommurad. Flammans temperatur
har vanligen varit 1 200–1 400 °C.
Civilingenjör Lage Malm ville beträffande den nya
ånganläggningen vid Karskär nämna, att vissa
svårigheter uppträtt med matarevattnet. Detta, som utgöres
av väl avgasat fabrikskondensat och till ringa del
destillat, uppvisar såväl före som efter laboratoriemässig
destillering och grundlig avgasning sur reaktion,
motsvarande ett pH-var de = 5,8 och hade berett
svårigheter vid vilken ångpannetyp som helst, arbetande vid
ångtryck över 25 à 30 atö. Den sura reaktionen
tillskriva tillkallade experter i spädvattnet ingående
humusämnen, vilka i detta fall ej helt kunna bortskaffas,
vare sig genom destillation eller avgasning. Så ha
bl. a. mindre mängder myrsyra påvisats i pannvattnet
(fabrikskondensat + destillat). Nyssnämnda experter
ha bl. a. förordat tillsättning av natronlut. Sedan de
skadade tuberna, vilka i huvudsak korroderas i
inloppsändarna blivit utbytta och pannvattnet blivit försatt
med ca 100 mg/l natronlut, hava efter ca 1 200 timmars
fullt ostörd drift noggranna mätningar visat, att
korrosion ej längre förekommer eller är att befara i någon
del av den i drift varande ångpannan. Beträffande
anläggningens utförande, dess driftekonomi och de
erfarenheter, som hittills vunnits hänvisade tal. till sitt
föredrag inför Svenska pappers- och
cellulosaingenjörsföreningen i mars 1932, vilket publiceras i Svensk
papperstidning.
Civilingenjör Tom Nordensson: Genom att man lärt
sig behärska matarvattenfrågan har man möjliggjort
ökad värmeupptagning i pannan och genom dennas
lämpliga anordnande kan man gå upp till 50 och 100
atm tryck utan överansträngning av materialet.
Kostnaderna nedbringas ofta genom att bygga pannorna
delvis, åtminstone till 4/5 utomhus. Härigenom göras
betydliga besparingar i hus och grunder. Genom moderna
belastningsanordningar kunna hastiga variationer
upptagas. I ett exempel hade belastningen kunnat höjas
från halv till full last på omkring 25 sek.
Professor Sten Velander: Den fantastiskt billiga
ångkraften åberopas särskilt vid förhandling om
vattenkraftenergi. Siffrorna äro härvid ofta ovederhäftiga.
Även de av ingenjör Frilund eftersträvade
idealsiffrorna får man varna för att tro sig kunna nå vid
praktisk drift. Tomgångsförlusterna öka, när man, på
grund av täta belastningsvariationer, icke hinner in i
fortvarighetstillståndet. En viktig term, som anger
detta, saknas i den av ingenjör Frilund angivna
ekvationen. I många fall överflyttas även i kolkraftländerna
belastningsvariationerna på vattenkraften. Skall
ångkraften ensam taga hand om belastningsvariationerna,
blir ångekonomien väsentligt sämre än 4 000 Cal
per kWh vid 2 500 tim. utnyttjningstid. Ingenjör
Frilunds siffror för anläggningskostnader kunna icke
tillämpas i Sverige där ett kraftverk med något så när
god ångekonomi torde kosta bra nära 300 kr./inst. kW.
Ränta, amortering och underhåll täckas icke med 15 %
å anläggningskostnaden. Med hänsyn tagen även till
reservbehov m. m. blir kostnaden 75 kr. eller mera per
maximalt levererade kW exkl. bränsle. Härav förklaras
att i Tyskland mitt bland kolgruvor utbygges
vattenkraft till 1 000 Mk/kW. Strävan mot höjd
verkningsgrad till 25 à 30 % hos moderna ånganläggningar har
drivit upp anläggningskostnaderna. Vattenturbinernas
verkningsgrad är redan över 90 %. De betydelsefulla
faktorerna i konkurrensen för vattenkraftanläggningarna
äro nu drift- och anläggningskostnaderna, för vilkas
förbilligande stora möjligheter finnas.
Av synnerlig vikt för rationell planering av ett
vattenkraftverk är att hava klarlagda de
belastningsvariationer, som kunna väntas under dygnets timmar,
veckans dagar och årets månader. Detta kan nästan
alltid i förväg tillräckligt noggrant beräknas. Den mest
ekonomiska utbyggnaden vid given karaktär på
belastningskurvorna är den som ger minimum av kostnad per
kW resp. per kWh, vilket blir detsamma, enär effekt
och energi ha konstant relation till varandra vid den
givna belastningskaraktären. Denna gynnsammaste
utbyggnadsgrad bör ligga vid tillgodogörandet av en
vattenmängd, som är större än absolut lågvatten men mindre
än vårfloden, det vill säga det är förmånligt att i viss
mån komplettera vattenkraften med bränslekraft vid
vattenbrist.
Ångkraftens roll blir att lämna få kWh, men att ha
många kilowatt i beredskap vid exceptionell
vattenbrist och att i kombination med ångackumulatorer taga
hand om den mer exceptionella spetsbelastningen.
Överdirektör Borgquist framhöll, att storkraftverken
för ånga naturligtvis vore billigare än de mindre
ångkraftverken, om man räknade med lika bränsleekonomi
och likvärdiga enhetspris på tomter, byggnader,
ångpannor och maskineri.
Edligt tal:s erfarenhet kunde kostnaden vid
varierande utnyttjningstid icke uttryckas så enkelt som
Velander angivit, dvs. genom ett visst pris per kW och
år plus ett annat pris per kWh.
Detta skulle varit riktigt, ifall kraftuttagningen
oberoende av utnyttjningstiden vore jämnt fördelad på dag
och natt, sommar och vinter, vardag och helgdag. Så
är emellertid i verkligheten icke förhållandet. Ju lägre
utnyttjningstiden är, desto större är proportionsvis den
del av kraften, som uttages under högbelastningstiden,
dvs. under höst- och vintervardagarnas dagtimmar. Det
är först vid mycket stor utnyttjningstid som kraft i
nämnvärd utsträckning uttages under sommaren,
speciellt sommarnätterna, samt under sön- och helgdagarna.
Därför är det ju också brukligt att minska kWh-priset
vid högre utnyttjningstid. Denna praxis stämmer med
självkostnaden. Det nedlägges ju stora summor på
dygnsregleringsanordningar, vilka betalas genom högre
pris på dagkraft än på nattkraft. Det offras ju också
stora kostnader på vecko- och årsregleringar, vilket
motsvaras av att kraftpriset är högre under vardagarna
och under den årstid, då det i allmänhet är lågvatten,
dvs. under vintertiden.
Professor Velander genmälde, att han sökt så
objektivt som möjligt taga hänsyn till och införa i kalkylen
de olika inverkande faktorerna. Då det här icke kunde
bli tillfälle att mer än antydningsvis ange huru detta
hänsyntagande skett, hoppades talaren, att det senare
skulle bli tillfälle att framlägga undersökningarna till
detaljerad granskning och diskussion.
Diplomingenjör Frilund underströk den av professor
Sten Velander uttalade varningen för ett kritiklöst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
