Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 29. 16 juli 1932
- Hellekis nya cementfabrik, av Nils Danielsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKNISK TIDSKRIFT
HÄFT. 29 ÅRG. 62 16 JULI 1932
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN
INNEHÅLL: Hellekis nya cementfabrik, av disponent Nils Danielsen. – Notiser.
HELLEKIS NYA CEMENTFABRIK.
Av disponent Nils Danielsen.
Under åren 1929–1931 har av Skånska
cementaktiebolaget efter moderna principer uppförts
en ny cementfabrik vid Hellekis å Kinnekulle.
Cementindustrien på Kinnekulle leder sina anor
till början av 1890-talet. Den första fabriken kom
i gång år 1892. Tillverkningen detta år var ca
7 500 fat. Anläggningen utbyggdes härefter
successivt, i den mån konsumtionen i landet ökades och
kravet på lägre tillverkningspriser gjorde sig
gällande. Sålunda anskaffades åren 1907 och 1908
tvenne 30-m roterugnar. År 1928 hade fabriken en
kapacitet av ca 340 000 fat cement per år.
Maskinutrustningen bestod då av 4 krossar, 13 malaggregat
för råmjöl, 2 roterugnar, 2 schaktugnar samt 5
kvarnar för cementmalning – sålunda en ganska
komplicerad anordning. Fabriken arbetade efter
torrmetoden.
Fordringarna på bättre och billigare cement hava
i första hand framkallat behovet av den nya
anläggningen vid Hellekis. Tekniken begär numera
cement, som med avseende å sina egenskaper är
anpassat för olika användningsändamål. De ständigt
sjunkande försäljningspriserna å cement hade också
medfört, att den gamla fabrikens framställningskostnader
ej längre stodo i relation till
marknadspriset. Fabriksbygget får därför även betraktas
såsom ett led i det omfattande rationaliseringsarbete,
som Skånska cementaktiebolaget under de senaste
åren bedrivit inom sin rörelse.
Vid anläggningens projekterande undersöktes flera
olika tillverkningsalternativ, bland vilka må nämnas:
torrförfarande enligt schaktugnsmetoden,
torrförfarande enligt roterugnsmetoden med utnyttjande
av rökgaserna för kraftalstring samt våtförfarande
enligt roterugnsmetoden. Att det sist nämnda
tillverkningssättet valdes för den nya anläggningen
hade huvudsakligen sin grund i de betydande
fördelar, som man ur kvalitativ synpunkt kan nå genom
våtmetoden. Vid denna metod finmales
råmaterialierna under vattentillsats till ett mer eller mindre
lättflytande slam. Även om råmaterialen för
cementtillverkningen vid Hellekis äro synnerligen
godartade, måste man dock räkna med, att på
teknikens nuvarande ståndpunkt ingen annan metod kan
ge så likformig råmassa som våtmetoden, samtidigt
som råmassans sammansättning lätt kan varieras
efter behov.
Fabriken ligger vid Hönsäters hamn vid Vänern
och med järnvägsförbindelse till Västergötland–
Göteborgs och Lidköping–Kinnekulle järnvägar.
Dess naturliga avsättningsområde är Värmland,
Dalsland och Västergötland med angränsande landskap.
Anläggningen erhåller sin kraft i form av 40 000
volt, 50 per. växelström från Kraftaktiebolaget
Gullspång–Munkfors’ anläggning i Gullspångsälven.
Stenkol, som är en annan stor tillverkningsfaktor för
en cementfabrik, tages antingen på järnväg över
Göteborg eller direkt per båt till Hönsäters hamn.
För cementframställning lämplig kalksten och skiffer
finnes i flera av de lager, som uppbygga Kinnekulle.
Härom mera nedan.
De av tidskriftens läsare, som intressera sig för
det byggnadstekniska utförandet av den nya
fabriken, hänvisas till en utförlig artikel i tidskriften
Byggmästaren, h. 9, 1932. Här må endast nämnas,
att det 135 m långa ugnshuset utförts såsom
järnkonstruktion med väggar av enstens tegelmur eller
sprutbetong. I lagerhallen, som har en höjd till
takfoten av ca 20 m och en längd av ca 170 m, är
likaledes den bärande konstruktionen en stomme av
järn. Väggarna, i denna byggnad, ca 4 000 m2, äro
av eternit. Ugnshusets tak, ca 2 700 m2, består av
betongplattor täckta med underhållsfri takpapp.
På lagerhallen är taket, ca 4 000 m2, av trä med
papp. De fyra slambehållarna med en diameter av
ca 8 m och en höjd av ca 27 m ha gjutits av
betong med hjälp av runda, hö j bara formar.
Byggnadsarbetena hava stått under ledning av a.-b.
Skånska cementgjuteriet.
Hela anläggningen har planlagts för en produktion
av 1 000 000 fat (ett fat = 170 kg netto) cement
per år. Samtliga byggnader äro utförda för att
kunna rymma maskiner av denna kapacitet.
Tillsvidare, och sannolikt tillräckligt för en lång tid
framåt, har inmonterats mal- och brännaggregat för
endast halva produktionen. Allmänna anordningar,
transportmaskinerier, pumpar och elevatorer,
kraftledningar, transformatorer, krossanläggningen samt
koltork och kolkvarn äro dock byggda för den fulla
tillverkningskapaciteten.
De huvudsakliga arbetsmaskinerna hava fått
tämligen stora dimensioner. En kross, en slamkvarn,
en roterugn och en cementkvarn med tillhörande
hjälpanordningar skola per dygn framställa ca 1 600
fat cement. För att möjliggöra en jämn drift, även
om något av dessa aggregat ej skulle tjänstgöra,
har utrymme förutsetts för betydande buffertlager.
Man kan samtidigt lagra ca 12 000 ton krossad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:13:03 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932a/0287.html
