Teknisk Tidskrift / 1932. Allmänna avdelningen / 288 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 30. 23 juli 1932 - Om bestämning av temperaturledningstal för keramiska material, av Sven Pyk och Bertil Stålhane - Den lysande strömställaren, av A. Salmony

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 5.

kvoten d ^1,7 / [tau] erhålles värdet på
proportionalitetsfaktorn K = 0,38.

För beräkning av temperaturledningstalet ur
bestämningarna av tid och tjocklek gäller sålunda
a = 0,38 . d ^1,7 / [tau] cm²/sek.

I tab. II synes resultaten vid mätningar å gips,
glas och marmor, med provplattor av tre olika
tjocklekar för varje material.

Tabell II.

Material	d cm.	[tau] sek.	d1,7/[tau]	Mv	a cm2/sek.	a enl. Hecht
Gips . . .	0,34	20,6	0,0077
	0,49	38,7	0,0076	0,0076	0,0029	0,0030
	0,80	89,2	0,0076
Glas . . .	0,21	4,6	10,015
	0,63	31,2	0,015	0,015	0,0057	0,0054
	0,77	42,2	0,015
Marmor . . .	0,38	8,5	0,022
	0,73	21,2	0,027	0,025	0,0095	0,0085–
	1,32	59,4	0,027			0,0102

I tabellen har även medtagits av Hecht¹¹ angivna
siffror och resultaten visa som synes god överensstämmelse
med dessa på helt annat sätt erhållna värden.

Som exempel på metodernas tillämpning kan vidare
anföras mätningar å serier av porslinsplattor, dels
fajans dels äkta massa. Plattstorleken var ungefär
5,5 cm diameter och en tjocklek varierande mellan
4 och 7 mm. Plattorna hade formats av massa som
efter torkning och bränning icke vidare bearbetats.
De voro därför icke alldeles plana utan alla mer eller
mindre skeva och buktiga. Tjockleken bestämdes i
närheten av plattans mitt som medelvärden av tre
mätningar med mikrometer.

De erhållna resultaten äro återgivna i tabell III.

Tabell III.

	d cm	[tau] sek.	d 1,7/[tau]	Mv	a cm2/sek.
Fajansmassa . . .	0,635	22,0	0,0209
	0,501	14,5	0,0209
	0,617	21,0	0,0207
	0,627	21,2	0,0210	0,0210	0,0080
	0,510	15,0	0,0210
	0,625	20,8	0,0214
Äkta massa . . .	0,587	21,0	0,0190
	0,585	21,0	0,0190
	0,438	14,0	0,0185
	0,600	22,6	0,0184	0,0185	0,0070
	0,605	23,0	0,0184
	0,445	13,5	0,0185
	0,467	15,0	0,0180
	0,467	14,8	0,0183

Av tabellen framgår att största avvikningen från
medelvärdena uppgår till endast ± 3 %.

Ovan beskrivna metod möjliggör sålunda bestämning
av temperaturledningstalet för keramiska och
liknande material på ett ytterst bekvämt sätt och med
för praktiska ändamål fullt tillräcklig noggrannhet,
under förutsättning att materialstrukturen är något
så när homogen. De erforderliga provplattorna äro
lätta att framställa, då de äro av små dimensioner
och icke behöva särskilt planslipas e. d. Genom en
lätt utförd komplettering med värden för spec.
värme c och täthet d kan även
värmeledningskoefficienten [lambda] beräknas ur sambandet [lambda] = a . c . d.

Litteraturförteckning.

¹ Ångström, Pogg. Ann., 144, 513 (1861); 118, 423 (1863);
123, 628 (1864). ² Ulkan, Diss. Königsberg 1910.
³
Neumann, Phil. Mag. (4) 25, 63 (1863). ⁴ Hecht, Ann. d. Phys.
(4) 14, 1008 (1904). ⁵ Heyn, Mitt. Materialprüf., 32, 89
(1914). ⁶ Tadokoro, Sc. Reports Tohoku Imp. Univ., 10,
339 (1921). ⁷ Honda, Sato, Tokio Phys. Math. Soc., 2, 224
(1915–1916). ⁸ Green, Trans. Am. Cer. Soc., 21, 394 (1922).
⁹ Gröber, ’’Wärmeübertragung’’, Julius Springer, Berlin 1926;
"Wärmeleitung und Wärmeübergang", Julius Springer,
Berlin 1921. ¹⁰ ten Bosch, "Die Wärmeübertragung", Julius
Springer, Berlin 1926. ¹¹ Hecht, loc. cit.

DEN LYSANDE STRÖMSTÄLLAREN.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>