Teknisk Tidskrift / 1932. Allmänna avdelningen / 294 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 31. 30 juli 1932 - Ångreservstation som värmecentral, av George W. Oliver och K. Erland Ridderstråle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 1 b. Exteriör av värmecentralen.

säkerställa krafttillförseln till åtminstone de viktigaste
kraftavnämarna såsom sjukhus, brandstationer och
pumpanläggningar samt en del av gatubelysningen.
Arbetena med denna anläggning hade redan
igångsatts, när Hydro’s ledning förelade stadsfullmäktige
ett förslag om att kombinera reservstationen med en
värmecentral, vilken under vintermånaderna, när
faran för linjebrott å högspänningsledningen är
mindre, skulle nyttiggöra reservstationens
ångpannor. Detta förslag, innebärande ett ekonomiskt
utnyttjande av en anläggning, vilken ehuru
nödvändig likväl ej beräknades få praktisk
användning på flera år, antogs vid
företagen omröstning bland stadens
skattebetalare med 3-dubbel majoritet,
varefter arbetet å ledningsnätet och
värmeanläggningen omedelbart igångsattes.
I oktober 1924 var anläggningen färdig
och ånga påsläpptes för första gången
distributionsnätet. När detta skrives,
föreligger över sex års erfarenhet av
anläggningens verksamhet.

Värmecentralen.

Stationen, som visas i tvärsektion å
fig. 1 a, är utförd av tegelmurverk med
järnskelett. Grunden av betong
uppbäres av träpålar med en medellängd av
15 m, vilka drivits till berggrunden.
Byggnaden är indelad i 4 sektioner, utgörande:

Anläggning för kolens lossning och
bearbetning, pannrum, turbinrum och
elektrisk transformatorstation.

Anläggning för kolens lossning och bearbetning.

Vid anläggningen användes bituminöst kol av
ungefär följande sammansättning: rent kol 60 %,
brännbara gaser 23,5 %, fuktighet 1,5 %, aska 15 % och
ined kalorimetriskt värmevärde av 12 800 B.T.U. pr
pund (7 100 Cal/kg).

Kolen levereras till stationen i 70 tons
järnvägsvagnar med bottenluckor. Dessa tömmas direkt i en
under järnvägsspåret nedsänkt binge, i vars botten
är anbragt en Simplex lastningsanordning, som
automatiskt fyller en elevatorskopa om 2,75 tons
kapacitet. Denna skopa lyfter kolen till en övre kolbinge
under byggnadens tak. Allt detta arbete med
ifyllning, upptransport, tömning och nedtransport av
ovannämnda skopa sker automatiskt, kontrollerat
medelst tryckknappanordning för start och stopp.
När den övre bingen är fylld, rinner ytterligare
upptransporterat kol genom en ränna ut i kollagret i det
fria vid stationens nordsida, varest kan upplagras
3 600 ton. För utbredning av kolen och dessas
ifyllning i nedre kolbingen användes en mekanisk
släpskopa. Fig. 2 visar en del av kolupplaget.
Kolrännan från övre kolbingen, släpskopan och en fullastad
kolvagn färdig att tömmas i nedre kolbingen äro
synliga å bilden.

Vid botten av övre kolbingen är placerat ett
medelst en excenterskiva å kolkrossaxeln drivet
skakverk, som matar kolen in i en dubbelrullkross, varest
kolens krossas till en minimistorlek av 2,5 cm. Då
kolen lämna krossen, passera de en magnetisk
separator, i vilken alla event. förekommande järnföremål
avlägsnas, innan kolen gå ned i bingen för krossade
kol, vilken rymmer 145 ton. Denna binge är försedd
med tvenne bottenluckor, vardera utmynnande i en
tork av Louvre-typ. Kolen falla av egen tyngd i
torken och torkas under passerandet medelst varma
gaser, som av två torkfläktar sugas från skorstenen
omedelbart vid utloppet ur eldstaden.

Från torken gå kolen till två 6-vals Raymond
kvarnar (fig. 3), försedda med pneumatisk
mataranordning. Vardera kvarnen pulveriserar upp till 8 ton pr
timme (något varierande alltefter fuktighet och
hårdhetsgrad hos kolen). Efter att ha pulveriserats

Fig. 2. Kolupplaget.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>